​

Smällvedel

​

​

Här har vi en sällsynthet. Den förekommer enbart inom ett begränsat område i mellersta Norrland. Växtplatserna är öppna sand- eller grusmarker. Den växer upprätt och är hårig. De gula blommorna liksom bladens gröna färg lyser klart.

​

​

​

​

​

​

​

​

Fjällvedel

​

​

Fjällvedeln (den ljusa) var en av de första fjällväxterna som mötte oss de första gångerna vi besökte Norrland och fjällen. Med detta vill jag inte säga att den har tröttat ut oss. Det är lika välkommet att se den där i vägkanten. Den är ju en fjällväxt men som många sådana har enstaka exemplar sökt lyckan i skogslandet. Den är som sagt vanlig och man finner den på fjällängarna, älvstränderna, klippbranterna och som tidigare nämnts vägkanterna.

Bladet har 7-12 parblad som är håriga på undersidan. Blommorna är blekt violetta med en mörkare köl som är längre än vingarna. Se bilden nedan.

​

​

​

​

​

​

​

Klovedlar släktet Oxytropis liknar Astragalus men blommorna har spetsig köl

4 arter: Lappvedel, Masivedel, Fältvedel och Luddvedel.

​

​

Lappvedel

​

Lappvedeln är en flerårig ärtväxt. Jag har inte mött den säskilt många gånger. Det beror delvis på att den är ganska sällsynt, men också på att den blommar relativt sent på sommaren och vi ha oftast förlagt vår fjällvistelse till den första delen i juni-juli. Växtsättet är ganska nedliggande  till uppstigande. De tilltryckta håren gör att hela växten ser matt ut i färgerna. Bladet som naturligtvis är parbladigt har ca 10 par och ett uddblad. Småbladen är spetsiga. När den blommat över utvecklas baljorna som är svarthåriga och hängande. Bilderna här på ömse sidor om texten är fotograferade i Härjedalen en av de sista dagarna i juni. biotopen där den växere kan inte sägas vara typisk. Lappvedeln gillar, enligt floran, torr kalkhaltig mark gärna dryashed. Utbredningen i Sverige är från Härjedalen till Torne läppmark. I Norge återkommer deni fjällområdena vid Dovre och Jotunheimen.

​

​

​

​

​

​