​

Groblad

​

​

Grobladet är en vanlig växt på öppen mager mark. Den är flerårig och sitter ofta i väg/stig kanter. Gårdsplaner kan ofta liksom betesmarker vara bevuxna av grobladen. Plantorna sprids lätt med de många och små fröna. Den kallas ibland för "den vite mannens fotspår" på grund av dess spridning över delar av planeten dit de vita flyttat.

​

Huvudarten Gårdsgroblad har 8-12 cm långa blad, stjälk seg och böjlig. Bladen är mörkgröna till färgen, 5 - 9 sega nerver och bladkanten är helbräddad.

​

Åkergrobladet är lite mindre. Nerverna är bara 3 -5 till antalet. Bladen är dubbelt så långa som breda. Färgen gulgrön. De är gleshåriga  och tandade mot basen. Stjälken är hårig nedtill, båglikt uppstigande med ett kort glest ax.

​

Kustgrobladet finner man på salin mark d. v. s. framför allt vid kusterna. Bladen är ljusgröna, oftast tre nerver och killik bas. Stjälk upprätt, med ganska glest ax, ofta med violett anstrykning.

​

Jag har inte direkt skilt på underarterna, men uppe till vänster är det väl ett typiskt gårdsgroblad som visserligen har sin växtplats något skuggigt i skog. Uppe till höget ett åkergroblad på en skogsbilväg. Kustgrobladet har jag inte tittat efter, men det kan kanske dyka upp vid vägar som saltats vintertid. Detta på samma sätt som gulkämpar och trift, som egentligen hör hemma längs havsstranden och inte inne i landet.

​

​

​

​

​

​

​

Rödkämpar

​

Rödkämpar hör till de "finare" ängarnas och hagarnas växter. Det är i de kalkrika områdena man finner den. Förekomsten sträcker sig från Skåne till och med Jämtland. Norr därom visar den sig sparsamt. Artdatabanken från SLU visar i ett diagram att rödkämpar är en art som ökar i landet. Den är ju spontan och reproducerande.

Det är en flerårig växt som har bladen i en rosett vid basen. Bladen är kortskaftade så de bildar liksom en tallrik ur vilken stjälken (20 - 50 cm) stiger upp. Toppställt sitter ett ca 2 cm långt blomax, som sprider en svag väldoft. Både blad och stjälk är kort och tätt håriga (se bilden till höger). Där ser du de rosa ståndarsträngarna med sina vita knappar. Ståndarna är den helt dominerande delen av blomman.

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

Svartkämpar

​

​

En del växter saknas i den del av fofoarkivet som lätt kan nås. För svartkämpar liksom föregående art rödkämpar saknar jag flera bilder här, ofta beroende på att den är så vanlig och att bilderna finns i den analoga delen av fotografierna. Då är det lite mer omständigt att plocka fram dem. Här kommer emellertid ett par bilder som är tagna på Öland 2020. Då var de i full blom. Blommorna sitter i ett ax och blommorna längst ner i axet börjar och sedan fortsätter blomningen uppåt.

​

Till vänster ser du ett ax som nästan är färdigblommat. Ett par av de sista ringarna med ståndarknappar är kvar. När den är färdigblommad ser den istället ut som på bilden till höger. Det är märkena som syns sticka ut. Öppna, helst torra, marker föredras, men friska betesmarker eller ängar duger också. Blomstängeln stiger upp ur en rosett av långsmala parallellnerviga blad. Den är mångformig.

​

​

​

​

​

​

Dvärgkämpar

​

​

Vad vi (hustrun och jag) har letat efter denna växt! Ibland är det så att man fastnar för något speciellt när man läser om det. Det var vad som hände när jag läste Rikard Sterners kärlväxtflora från 1938. När vi först började besöka Öland för att titta på växter var det tidigt 1970-tal. Våra besök var för sent på året för att hitta dvärgkämpar. Jag hittade istället råttsvans, småvuxna exemplar, som var mycket lika. Sedan har de vårliga besöken varit många och vätarnas kanter har undersökts noga, men inga dvärgkämpar har påträffats. Men... Så kom det mycket speciella året 2018 med sommartorkan och följderna av denna. Vi kom till Öland den 8/6 2019 för att titta på massförekomst av vissa växter eller missväxt av andra arter efter torrsommaren.

​

Sent på våren, ja, men vi hittade en vät som såg lämplig ut. Det blev att krypa och det var inget fruktlöst sökande, för vi hittade dvärgkämpar på ett några kvadratmeter stort område i kanten av den nästan uttorkade väten.

Om växten skall beskrivas i övrigt. Den är liten 2 - 7 cm. Blommar i april - maj. Ett kort och fåblommigt ax. Ganska lik små exemplar av råttsvans. I Sverige förekommer den enbart på Öland. Man får söka sig åt sydost för att den är en stäppväxt och har sin närmsta utbredning i Ungern och södra Ryssland.

Får väl se när det blir en tidig tur till Öland för att få se den i blom.

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

Gulkämpar

​

​

Här regnar det. Vår inventeringsruta löper 2 km längs väg 117. Men vad gör växten i förgrunden här? Mitt inne i Skåne. Detta är en växt som mer hör hemma på västkustens- eller östkustens strandängar. Med sina om än smala men köttiga blad är den anpassad till strändernas saltstänk. Den är numera vanlig även längs 

inlandets mera trafikerade vägar. Orsak? Ja, vinterns halkbekämpning sker numera till stor del med salt. Detta salt ger en miljö som ger de salttåliga växterna en fördel. En annan sådan växt som visserligen pryder vägkanterna, men som inte hör hemma där är triften. Den kan ses växa i mängd längs vägarna.

Gulkämparn är kal, flerårig och den växer i täta tuvor. Bladen är smalt jämnbreda. Den gleshåriga stjälken är 3 - 4 dm lång. Blomaxet är långt (se bild). Det är smalt ungefär som hos grobladet. Ståndarknapparna är gula. Den naturliga växtplatsen är på salthaltig grus- eller lerjord vid kusten.

​

Dessa tre bilder är tagna vid Industrigatan i Hässleholm.

​

​

​

​

​

​

Strandpryl

​

​

För mig som inte har så stor vana att botanisera vid eller i vatten var det en upplevelse att se denna växt blommande. Den har ju en säregen blomma eller rättare sagt blommor. Det är nämligen så att den har skilda han och honblommor på samma planta. Det är inte unikt, men inte heller särskilt vanligt. Den är inte ovanlig i och vid grunda stränder med näringsfattigt vatten. Jag fann den i en alvarvät på Öland den 1/6 2017. Det du ser på växten är en bladrosett som sitter på botten av en uttorkande alvarvät. Man lägger märke till de gulbruna ståndarknapparna. Följer man knapparnas strängar nedåt så kommer man till hanblomman. Den består av ett fyrflikigt foder och krona. Blomman sitter på ett bladlöst skaft på ett par cm. Tyvärr ligger inte focusplanet rätt för att få skärpa på hela blomman. Honblommorna är oansenliga och sitter oskaftade vid basen av hanblommorna.

Strandprylen är en flerårig växt som förekommer i södra halvan av landet. Den kan bilda täta mattor på botten av de näringsfattiga sjöar där den finns. På djup som inte torrläggs under året kan den inte blomma utan där förökar den sig vegetativt med utlöpare. Rötterna är förresten kritvita vilket är bra att veta för förväxlingsarten braxengräs har bruna. Anledningen till att den behöver komma upp över ytan vid blomningen är att den är vindpollinerad och för detta krävs torrläggning.

​

​

​

​

​