Bloggen
Aktuellt i naturen.
2022
Onsdagen den 24 augusti.
Uppstartsträff, med sedvanligt tänd grill, för Vinslövs fotoklubb.
Kameran fick luftas. Det blev bergrör och rosendunört i motljus. Även brospindlarna med sina stora nät uppmärksammades.
Några av sommarens cykelturer utan större kommentarer.
22 augusti
Den senaste cykelturen var igår. Det var utlovat sol, lätta vindar och temperatur strax över 20 grader. Det kan inte vara bättre. Vi planerade en lite längre runda i stora drag. Förbi Häglinge, vände vid Bosarpssjön, Rickarum, Tollarp, Kristianstad och sedan sista sträckan hem. Ca 100 km.
Tornet på Häglinge kyrka sticker upp när skogen lämnas. Bosarpssjön ligger spegelblank. Äsphults kyrka.
Morgonen så sval att vi övervägde att äta frukosten inne, men det blev som vanligt på altanen. Vi bestämde oss för gratisskjuts med Skånetrafiken ner till Sösdala. När cyklandet mot Häglinge kom igång så var vi glada för extratröjan. Det var kallt i skuggan. När Häglinge passerats åkte extratröjan ner i ryggsäcken. I backarna mellan Häglinge och Bosarpssjön får man upp flåset och en och annan svettdroppe känns på ryggen. Nere vid sjön, som låg i stort sett spegelblank, fick vi oss en pratstund med en hundägare som tipsade om lämpliga/olämpliga cykelvägar. Sträckan Bosarp till Äsphult är bland de trevligaste och vackraste sträckorna att cykla. Lite trafik, bra asfalt och så svänger vägen hela tiden både i sidled och i höjdled.
Vattenmärket bildar ett stort bestånd när Vramsån korsas. Pestskråpet har blad som är över 2 m höga.
Längs vägen står gräset grönt och fint. Grödorna växer fortfarande. "Skånemotiv" Kastanjeallé. Tyvärr är alla träd angripna av sjukdom.
I Rickarum besöktes Anderssons lanthandel och vi beställde sedvanlig god fika. Efter fikan rullade vi in på vägen mot Tollarp. Delen mellan Rickarum och Skättilljunga är vägen som man aldrig blir trött på. Förutom ett par små motlut så går vägen så smått utför. Man behöver knappt trampa och på långa sträckor rullar man på frihjul. Här funderade jag över ett fenomen som jag sett tidigare år. Medan det råder torka och de flesta växter har gett upp för torkan, så är det friskt och grönt i vägkanterna och grödorna på åkrarna är friska och gröna. Jag börjar undra om det har med bevattningen att göra. Det syns inte så många stora vattenkanoner uppe på åsarna men nere på slätten går sprutorna hela tiden. Det är kanske så att på slätten "förbrukar" man så mycket grundvatten att markvattnet rinner ner och lämnar inget åt växterna. Efter Tollarp cyklade vi på vägar som liknar sådana som finns i Danmark. Smala och med superfin asfalt. Man njuter även om farten ökar. Östra Vram, Hommentorp och Lyngsjö passerades i ett huj. Nej, inte riktigt så för det var ett par växter som vi måste stanna för. Strax före Gärds Köpinge hoppade vi över till cykelvägen (gamla järnvägen).
Sandklint.
Här ökade farten för magen var tom och restaurangerna fanns i stan. Det blev en pizza.
Sista biten hem känner vi så väl. Ett besök på biblioteket och lite jos sedan gick det snabbt även till Hässleholm.
Ca 100 km
8 augusti
Det var igår. Vi tog tåget till Bromölla. Avgången från Hässleholm var försenad några minuter. Första gången på de många tågresor vi gjort i sommar! Vilken tur vi måste haft vid tidigare tillfällen? Eller?
Cyklade om Nymölla och Valje till den vackra staden Sölvesborg. Lunchen intogs på torgserveringen. Den vidare cykelturen gick via Mjällby och Hällevik. Stigningen på Stiby backe var brant och svetten pärlade sig på pannan. Eftermiddagens hetta gjorde att törsten kändes extra i munnen. Det passade att stanna vid brofästet i Sölvesborg. Där var en blomsterutställning av bästa slag. Väl värd att se!
I Bromölla fick vi inte komma med på tåget. Där fanns inte plats för mer än 6 cyklar och där var 5 redan. Det var till att antingen invänta nästa tåg eller att cykla vidare. Vi valde det senare. Nästa tåg kom ifatt oss i Fjälkinge. Där var bara att stiga in i en tom kupé. Vid tågbytet i Kristianstad var det även tom kupé och tågvärden som nekade oss plats i Bromölla var glad att kunna erbjuda plats resten av resan, som blev lite försenad p. g. a. signalfel i Hässleholm. Ca 75 km
6 augusti
Sista delen på vår Skåne-runt tur Ystad till Simrishamn. Det var pågatåg till Ystad. Som bilderna visar så var det lite moln som stundom täckte solen. En svalkande vind från havet gjorde resan behaglig. På fälten var skörden i full gång. Kåseberga besöktes. Vilken kommers där var. Vi fick i alla fall
en fisklunch. I Borrby fikade vi och sedan rullade det snabbt mot Simrishamn.
2 augusti
En skön tur i bra väder var tågresa till Kristianstad och sedan sydostleden till Vittskövle. I Gärds Köpinge inhandlades en "cyklistlunch". En sådan för två personer består av en liter jos, en liter fruktyoghurt och fyra bullar, för dagen ostfrallor. Överbliven jos och frallor kan bli mellanmål senare på dagen. Jättemöjorna såg ut att ha det besvärligt.
Vid Vä var det många växter som hade det svårt i torkan, men kanadabinkorna trivdes. Sydostleden lämnades vid Vittskövlevägen. Skuggan dämpade solvärmen och med vinden i ryggen seglade vi fram i god fart. Stannade och tog en bild på det vackra slottet och så vidare till Horna fure där fikan smakade förträffligt. Här råkade vi ut för en vindkantring till vår fördel. Det blev medvind även på sträckan in till Kristianstad. Ca 60 km
29 juli
Eslöv har något som inte andra ställen har. Ett leksaksmuséum utöver det vanliga!
Vi planerade en dag med motion i lugnt tempo och det blev det till en början. När vi cyklar ner till Sydskåne blir det via Tyringe och Stockamöllan och så vidare. Vädret kunde man verkligen njuta av och cyklande vänner mötte vi hela tiden. Vid Stockamöllan fikade vi och när vi startade mot Stehag kändes något som bara antytts tidigare. Det hade blåst upp en vind som mötte oss rakt framifrån. Det blev till att lägga händerna i bocken och att växla ner. Framme i Eslöv letade vi upp en restaurang som erbjöd en välsmakande lunch.
Leksaksmuséet. Ja det erbjöd allt för alla åldrar. Modelljärnvägarna med tillhörande landskap, både dag som natt. Bilmodeller i skala HOO till O och större. Dockor var i mängd, men Barbie i ca 900 skepnader. Allt är inte fredligt. Tusentals handmålade tennsoldater. Dinky toys militärfordon. De äldre gentlemännen tittade kanske lite extra på plastmodeller av lansen, draken och viggen. De riktigt intresserade studerade modeller av Engelska och Tyska stridsflygplan. Nu skall man inte glömma plastleksakerna som den yngre generationen har lekt med. Lego var något nytt som jag fick mig tillsänt från släkten i Danmark. Det dröjde ett tag innan det kom på svenska leksakshandlares diskar. Här var utställt massor med Lego och de nyare versionerna var stora och säkert väldigt dyra i inköp. Efter en god stund i muséets dämpade belysning och mängden av intryck var det skönt att åter se dagsljus. Vi hade sådan tur att det gick ett pågatåg mot Hässleholm
när vi kom ner till stationen. Ca 70 km cykling denna dag.
25 juli
Vi fortsatte vår avbrutna cykeltur runt Skåne. Tog tåget ner till Malmö och hittade Sydkustleden. Det dröjde emellertid inte länge innan ledmarkeringen var borta. Eftersom vi var på "hemmaplan" så var det bara att cykla på. Förr eller senare skulle skyltarna dyka upp. I södra delarna av staden byggs det mycket. Första bilden fick visa Turning torso och husbåtar i kanalen. Sedan bar det söderut till Lernacken och utsikterna mot Öresundsbron. Vi fann ledmarkeringen och följde denna inåt land. Det visade sig att det är inte bara i staden som det byggs. Är det inte på landets bästa åkermark som det växer upp nästan som små villa/radhussamhällen. Värmen började bli tryckande så i Vellinge stannade vi för en lunchpaus. Det visade sig att öppna restauranger var det ont om. Vi bestämde oss för en "cyklistlunch" eller vad man skall kalla det. I skuggan av ett träd njöt vi av 1 l jos, 1 l yoghurt och tre källarfranska. Det är egentligen allt cyklisten behöver. Mätta och utvilade fortsatte vi till Höllviken. Stug- och villaområden passerades. Där var en blandning av små sommarstugor, kanske från tidigt 1900-tal och stora villor i nyfunkisstil med stoora fönster. Leden fortsatte vidare, till min förvåning, inåt land. Vi hade Trelleborg i sikte och där kom vi ut till vattnet igen. Vi fick stanna för att ta på något värmande i klädväg. Pålandsvinden kylde. Sedan var det att finna den B&B som vi hade bokat. Vi köpte potatissallad och något grillat på vägen.
Efter en god natts sömn var vi uppe med tuppen. Gick en runda i omgivningarna innan vi njöt av en god frukost. Sedan bar det iväg mot dagens mål: Ystad. Sädesfälten böjde sig för vinden. De som inte var mogna. Pilar som hamlats kantade vissa vägar. Lagom till lunch kom vi fram till Smyge huk, men där var ingen plats för oss. Köerna ringlade långa till matställena. Finns det så många turister i Skåne? Sydligaste udden besöktes, men sedan hoppade vi på cyklarna och ställde vårt hopp till golfrestaurangen i Abbekås. Där fanns allt vi önskade. En lugn och trevlig miljö samt god mat. Stärkta av lunchen tog vi den sista sträckan med hög hastighet. Pågatåget var på ingång.
En härlig tur i bra väder.
Favoriten bland mina längre turer är turen till Osby. Den startar vid T4-rondellen. Man kör på "gamla riksvägen" förbi Vankiva, Mala till Bjärnum. Vägen är glest trafikerad. Bjärnum passeras på cykelväg som sedan övergår till en nybyggd cykelväg till Vittsjö. I Vittsjö viker man av mot Verum. Vid Stavshult finns en vacker fikaplats vid dammen. Är jag inte fikasugen så brukar jag ta en kort paus vid vägskiljet i Verum. Då är ungfär halva sträckan avverkad. Vägen till Osby är något mer trafikerad, även av tung trafik. I Osby passar det bra för mig med lunch. Borgen är stället jag helst besöker. Där är maten god och ute på verandan får man dessutom frisk luft.
Efter den inte alltför mäktiga lunchen vänder jag söderut på gamla riksvägen, men denna är mer trafikerad. Vägbeläggningen är emellertid av allra finaste slag för cyklisten. Det är en fröjd att ta sig fram här. Hästveda passeras och i Rävninge får man ge sig upp på cykelvägen, som ligger alldeles inpå stora riksvägen. Här är inte roligt att cykla. Då blir det bättre när man svänger av mot Ballingslöv. Här finns cykelväg in till byn. Ballingslöv passeras liksom stambanan. Nästa sträcka på gamla riksvägen är trevlig att köra, men det förekommer en del fartdårar som vill visa bilens muskler på vägen. 80-90 km beroende på vägval.
Där finns flera alternativa vägval, både längre och kortare.
Det finns fler cykelturer beskrivna på Cykelsidan.
Vid regn eller blåst kan man ta kortare turer.
Här finner du cykelsidan: Du går in på fliken Resor. På flikens sista sida hittar du Cykelsidan.
Min tanke var att hålla den vid liv, men orken räcker inte till.
Detta hopplocket från början av augusti innehåller en del insekter som stortrivs nu när sommarvärmen kommit tillbaka.
Vinbärsfux.
Det är märkligt att fjärilen kan flyga i det skadade tillståndet den befinner sig i. Jag såg den besöka våra fjärilsblommor under ett par dagars tid.
Här nedan ser du två långflygande fjärilar.
Den vackra tistelfjärilen som kommit hit från Afrika och amiralen som poserar tillsammans med vår hemmahörande nässelfjäril.
Tittade på trollsländor vid en liten damm. Vädret var inte gynnsamt för trollsländeskådande, men jag fick med mig ett par på minneskortet.
Här är tre bilder på sjöflicksländor.
Pudrad smaragdflickslända heter denna skönhet.
Det mest spännande och vackra var de två getingspindlarna som hade satt upp sina nät i gräset.
.png "652A0902-Getingspindel-1024-(2).jpg")
Vad ser man för spännande här? Getingspindlarna spinner ett stort hjulnät och på nätet finns en "resår". Den syns till vänster på de övre bilderna.
Getingspindeln ser ut att tillaga sin frukost. Sjöflicksländan har fått en dos matspjälkningsvätska i kroppen. Snart kan getingspindeln suga i sig en näringsdryck från sländan.
Ser du den lilla bruna spindeln? Den har smugit sig närmre getingspindeln.
Är det inte farligt? På tredje bilden vet jag inte vad de gör!
Lördag den 30 juli.
Floraväktarträff i Kristianstadstrakten.
Idag var det samling vid Naturum vid Helgeåns strand. Vi var 13 personer som var nyfikna på vad vi skulle få se. Gullstånds och rosenlök var de arter som skulle räknas. Dessutom presenterades vi för en del andra arter som var mer eller mindre bekanta. Här kommer ett par bilder:
Sedan var det förflyttning till nästa lokal, som var Lyngsjö. Bilarna parkerades vid kyrkan och så gick vi ner till våtmarken. Där förevisades plattstarr och plattsäv. Längs stigen ner till våtmarken stannade vi till vid riddarsporrar och korndådra.
Nu började bränslet från frukosten ta slut och mycket lägligt passades lunchpausen in. Golfrestaurangen vid Skepparslövs golfbana hade tillagat den goda och närande måltiden (buffé). Sedan bar det vidare till dagens sista anhalt, Lillö, vid Helgeåstranden. Först räknade vi lungrot på en betesmark och sedan ägnades resten av dagen åt att få en uppfattning om hur mycket vildris och krypfloka som kunde hittas. Gruppvis gav vi oss ut och vildriset var rikligt förekommande medan kyypflokan inte visade sig i alla fall för vår grupp. Något som jag tyckte om att få se var fertil kalmus.
I sista bildpaketet från Lillö finner du stor kardborre, backlök, kalmus och lungrot.
Torsdag den 4 augusti.
Några bilder från Ölandsturen, månadsskiftet maj - juni.
Vissa bilder redigerade så jag knappt känner igen dem själv.
Natur som är värd att upptäcka, som fjärilslarven eller grönkullan.
Öland - kanske när floran är som bäst!
Åraslövs mosse den 31 juli och den 1 augusti.
De senaste dagarna har vi gjort besök vid mossen, bland annat för vår årliga räkning av skogsknipproten samt att titta till slåtterblomman som här har sin enda kända lokal i Hässleholms kommun. De våta förhållandena har med sommarens torka gjort att en stor del av vattnet har avdunstat. Där var inga vattenspeglar någonstans. Vi tog en titt efter bläddror, men inga var i blom.
Slåttern hade börjat och områden med bladvass som tränger in från sumpskogen var slagna maskinellt. Vi tittade efter slåtterblomma och fann en del i närheten av där spången gör en 90-graders sväng. Hoppas verkligen att man tar hänsyn till beståndet där. Ca 100 stänglar, de flesta med knopp, räknades. Tidigare år har det kunnat vara så få som något enstaka exemplar efter slåttern.
Det var med stor spänning som vi började gå vår skogsknipp-
rotrunda. I början fann vi inga fertila plantor där vi normalt tidigare funnit en del. Sedan började de komma på senare delen. Resultatet blev: 17 blommande och 33 sterila plantor. Dvärgigelknoppen har haft det bra i sin lilla grop. Vi räknade in 14 blommande plantor. Ett par av dem ser du sist i inlägget.
Några händelser under juli månad.
Under juli månad ger sig en del av myrstackarnas individer på utflykt. De har fått vingar och ger sig iväg på en parningsflykt.
I år var det den 13/7 de gav sig iväg. Då väller det vingade myror upp ur det underjordiska boet.
Blekbalsaminen är en växt som ökat till enorma mängder i lövskogarnas skugga. Den har en vacker liten blomma och en frukt som beter sig lustigt om man klämmer på den. Är frukten mogen så spricker den häftigt och kastar ut fröna.
Kommer ni ihåg vilken växt som utsågs till Sveriges nationalblomma?
Det var den lilla blåklockan som vann omröstningen.
Det fanns en planta i vår trädgård. Plantan fick lite större utrymme och visar nu att den trivs.
5/8 Just nu kom en igelkottunge sakta gående över altanen. Vi blev glada.
Onsdag den 21 juli.
En cykeltur upp mot Göinges centrala delar.
Den första biten åkte vi med Krösatåget till Killeberg. Det är bekvämt att transportera cykeln på dessa rälsbussar. Dagems väderprognos berättade om värme och att försiktighet skulle vidtagas. När vi steg av tåget var det så att man önskade sig en extra tröja, men det var ju morgon fortfarande. Tre km till Loshult berättade vägskylten. Det var behagligt att komma i rörelse. Det är ju så väldigt skönt att ha bra asfalt under däcken. Hjulen rullar nästan av sig själv.
När tornet till Loshults kyrka visade sig framför oss dök gamla minnen upp, som när vi kom cyklande och satte oss i solskenet vid kyrkogårdsmuren för en stärkande fika. Idag blev det inget stopp i Loshult. Lönsboda 19 km stod det på skylten. Nu var det idealliskt cykelväder. Solen hade börjat värma men skuggan från trtäden liksom den svaga brisen kylde av oss.
Knappt halvvägs till Lönsboda passerade vi Hökön. By som var i centrum under branden på Vakö myr. Se mer om detta längre ner på sidan (14 maj). I dessa trakter är det mest skogsbruk som jorden används till. Förr var här även jordbruk och kreatursskötsel. Vi har tittat på förekomst av den numera sällsynta växten slåttergubbe. Det är en växt som kräver betade hagar som inte är konstgödslade. Nu har flertalet hagar försvunnit och istället blivit granplanteringar. Då har förutättningarna för slåttergubbens levnad försvunnit.
Det var periodvis raka vägen mot Lönsboda. Vägen trafikerades ganska mycket av tung trafik, men de flesta latbilsförarna höll ett bra avstånd och hygglig fart.
Inne i byn tittade vi oss om lite. Vi var för tidiga för muséerna så vi sökte oss till et café. Ett trevligt samtal med en motorcykelförare gjörde cafébesöket timslångt men det gjorde inget.
Vi hade bestämt oss att köra mot Sibbhult'. Vägen var glest trafikerad så det gick bra att köra i bredd och därmed föra lite mer samtal. En upptäckt vi gjorde var att växten strimsporre, som växte rikligt mellan Loshult och Lönsboda, var helt borta på denna sträckan. Orsak? Sibbhultsvägen används i storrt sett enbart för lokaltrafik meden den större vägen trafikeras av bilar långväga ifrån. Strimsporren har spridits längs järnvägarna och trafik som kommer från platser där strimsporren har sin huvudsakliga utbredning.
Det har emellertid inte enbart Varit småjordbruk i dessa trakter. Här och där visade sig sig stora gårdar med välskötta marker och byggnader. Man kan undra om det är den typen av stenig mark som brutits till åkermark.
Framme vid avtaget mot Nyteboda och vidare mot Olofström ändrades våra planer. Vi vek av på de mindre vägarna som vi kört i ur och skur ett stort antal gånger. Nu började värmen göra sig gällande. Sträckan norr om Immeln var lättåkt och solstrålarna kom inte ner till vägen. De sista 11 km var den lilla vägen med branta backar och badande sol på asfalten. Här började en viss trötthet infinna sig i uppförsbackarna.
Vi Närmade oss Olofström och backarna gick mera utför. Det blev också riktigt varmt där man inte kunde finna skugga och helst även en svalkande bris. Att det var lunchtid kändes i magen. Vi bestämde oss för den lunchrestaurang som tilltalade oss mest. Den låg i vacker miljö söder om byn. Vi hade gjort ett felval för när vi kon fram till restaurangen så var den stängd - semester. Att cykla tillbaka var inget alternativ. Vi fortsatte till Jämshög. Där fanns en ICA-nära. Vår lunch blev som vi ofta tar i sådan värme: Jos, Yoghurt och källarfranska. Det är ingen gourmetmåltid, men den ger energi för den vidare färden. Här går en asfalterad cykelbana på den gamla järnvägsvallen från Sölvesborg till Olofström. Ner till Näsum hade vi ett jordbrukslandskap på båda sidor. Efter Näsum kom vi in i bokskogens skugga. Vi tog en kaffepaus och njöt av medhavda kex. Flera cyklister passerade oss.
Här träffar man på Skånes enda järnvägstunnel. Om man inte räknar de nybyggda i Malm i Malmö, Helsingborg och Hallandsåsen. Det var svalkande att komma nära tunneln. Temperaturen var minst 10 grader lägre här. Här växte Stor häxört. Ingen raritet, men ändå.
Ny började energin från lunchen få verkan. På spikrak väg och med lätt medlut gick det snabbt. Vi vek av från banvallen, passerade Gröby, kom ner till Tians väg och kom till stationen ett par minuter innan Öresundståget mot Malmö kom in.
Onsdag den 29 juni.
En tur med järnväg och cykel längs Skånes västkust.
Detta var en dag med utlovat cykelväder och YR hade inte fel. Det var svaga vindar och den vind som fanns blåste med oss. Pågatåget förde oss från Hässleholm till Helsingborg. Passagerarna var ganska få från början i Hässleholm, men det fylldes på efter hand. Många tänkte sig nog en tur över Sundet för diverse inköp. Där var en hel del hjulförsedda väskor. Det finns ju många delikatesser som inte kan köpas i våra butiker. Jag tänker inte bara på alkoholhaltiga drycker utan kanske ost, grovt bröd, danska Wienerbröd m. m.
Vi steg av i underjorden och fick ta cyklarna i rulltrappan. Det var inget stort problem med de lätta racercyklarna. Ute i den friska luften började problemen. Vi var inte överens med skyltningen av cykelleden, så de tog en dryg timme att komma ut ur staden. Det blev åtskilliga stopp för att titta på mobiltelefonens karta.
När vi väl hade kommit ut ur staden med dess täta trafik gick det bättre. Det är alltid trevligt att se hur staden byggts. På många ställen samsas nya mångmiljonvillor med gamla hus från mellankrigstiden eller efter andra världskriget. En reflektion jag gjorde var: Alla stora nybyggda villor hade dubbelgarage! Inom en inte alltför avlägsen framtid blir det kanske "omodernt" med två eller flera bilar i familjen. Utsikten över det böljande landskapet är betagande. När sedan ön Ven dyker upp ute i Sundet tillkommer ännu en skönhetsfaktor.
Backarna är långa här, men det är inga problem att ta klättringarna med vinden i ryggen.
När vi rullade in i Landskrona passerades ett stort område med nybyggnation av lägenheter, men det var någon av lunchrestaurangerna som hägrade. Vi fick god lunch. Mätta och belåtna styrde vi mot gamla järnvägsstationen.
Där hade Hemslöjden en utställning. Vi fick se alldeles utsökt stickarbete med den speciellt fina ull som fåren producerar på Shetlandsöarna. Särskilt vackra var tröjorna med mönstrade rundstickade kragar. Vad sägs om de vackra tröjorna och baskrarna.
Sedan var vi ute i det platta landskapet, som med något undantag gav en behaglig tur till Malmö.
Växtligheten är helt annorlunda när man är på "slätten". Ett inslag i vägkantsfloran är den vackra backvialen. Den växer på sina ställen i stora ruggar. Rosalila är den naturliga färgen, men på några ställen växte några med ljusa blommor.
Det rullade fortsättningsvis bra på fina asfalterade vägar, men även på grus och sand förbi Barsebäck, Lomma och Bjärred. Snart var vi inne i Malmö. Här är det annat cykelåkande än i lilla Hässleholm. Vid ett av trafikljusen passerade ca 30 personer när det blev grönt. Man fick nästan en känsla av att vara i Köpenhamn. Bara nästan för i Köpenhamn kan det dubbla passera grönljuset. Något som slog oss var skyltarna för cykellederna, mycket bättre än för 10 år sedan. Som nykomling i staden gäller det att vara alert. Här kommer medtrafikanterna i hastigheter kring 30 km/h, kanske snabbare. Jag tycker att det finns många elcyklar i Hässleholm, men det går inte upp mot i Malmö där nästan hälften av cyklarna har elmotor.
Nu är denna resa snart slut. Vi fick vänta 20 min på öresundståget som förde oss hem till vårt lugna Hässleholm. Kvällen började närma sig med en skön svalka. Hemma stod något kallt och väntade i kylskåpet och så bereddes en enkel men god måltid.
Cykeldatorn visade dagens sträcka. Även om vi sluppit några större backar så kändes det något i benen.
Måndag den 20 juni.
Det är märkligt vad tiden rusar iväg och det har inte tillkommit mycket nytt i bloggen. Men tro inte att det har varit på grund av sysslolöshet. Snarare tvärt om! Ett stort antal diabilder har blivit avfotograferade. Orkidéer har blivit räknade i Åraslövs mosse. En tio dagars vistelse på Öland, delvis tillsammans med Biofoto syd och Lunds Botaniska förening men även 5 dagar på egen hand. Det blev mycket lärorikt botaniserande, men även trevlig samvaro med vännerna. Vädret var inte gynnsamt för fotograferande, så minneskorten var inte särskilt fyllda, vilket inte gjorde så mycket. Datorn innehåller så mycket obearbetat material så det räcker för flera månader. Sist men inte minst får veckan med barnbarnen läggas i "skåpet" för särskilt trevliga minnen.
Här kommer några ölandsbilder.
Orkidéäng. Strandpryl - en säregen blomma. Lindreservatets sumpskog.
Åskväder. Nattbild kl 03. Handhållet med ny kamera. Alvarfibbla.
Tre från vänster.
Göknycklar. Kanske den vanligaste nu i månadsskiftet.
Strimklöver. Den väntade jag inte i jordhögen.
Flugblomster.
Plant blindness
Jag sitter och funderar över begreppet Plant blindness eller på svenska "Växtblindhet." Två Biologer i England myntade begreppet som i korta ordalag innebär en mänsklig tendens att ignorera växter. Om en person går ut i en skog eller på en äng och sedan ombeds berätta vad Hen såg, så blir ofta svaret "inget särskilt". Träden med dess grenar eller blommorna på ängen. Den växtblinde saknar förmågan att lägga märke till växter i omgivningen. Se och komma ihåg olika arter av träd o.s.v. Dessutom oförmåga att uppskatta unika egenskaper eller estetik hos växter.
När jag var liten (5-6 år) plockade jag blommor och försökte dessutom lära mig namnen. Min far upptäckte detta. Han gav mig en bok på flera hundra sidor. I denna bok pressades många växter. Ett visst intresse för växter hade uppstått. Många år gick utan aktivt botaniserande. Så vaknade botanikintresset under biologistudierna i Lund. Först nu på senare år kan jag kalla mig botanist. Tillsammans med hustrun söker vi efter växter på allvar.
Denna måndag den 20 juni testade vi vilka växtarter som kan ses vid en bit av motionsslingan Ljungdala-Stoby. Vi antecknade växterna vi såg. För att göra det lite enklare och mindre tidskrävande räknades inte träd/buskar och gräs. Åskmolnen hängde över oss!
Räkningen resulterade i 60 växtarter. Nu är det inte meningen att man skall se alla växter som arter. Det viktiga är att man kan skilja dem från vararandra. Växterna kan få egna namn som man tycker passa. Ett uttryck: "Han kunde prata med bönder på bönders språk och med lärde på latin".
| | Här kommer resultatet av växtlistningen den 20 juni. |
||||||||
| | | | | | | | | | |
| | | | | | | | | | |
| | Artlista: |
| | | | | | | |
| | Smörblomma |
| | | | | | | |
| | Vitklöver |
| | | | | | | |
| | Hundkex |
| | | | | | | |
| | Björnbär ( sötbjörnbär och skogsbjörnbär) |
| | | | ||||
| | Grässtjärnblomma |
| | | | | | ||
| | Svartkämpar |
| | Duvvicker |
| | | ||
| | Groblad |
| | | Harsyra |
| | | |
| | Örnbräken |
| | Hönsarv |
| | | ||
| | Veketåg |
| | Fingerborgsblomma |
| | |||
| | Ängskovall |
| | Nejlikrot |
| | | ||
| | Stenmåra |
| | Skogsstjärna |
| | | ||
| | Kirskål |
| | | Lundstjärnblomma (sydlig) |
| |||
| | Brännässla |
| | Snärjmåra |
| | | ||
| | Kanadensiskt Gullris |
| Strandlysing |
| | | |||
| | Teveronika |
| | Träjon |
| | | | |
| | Kråkvicker |
| | Skogsfräken |
| | | ||
| | Ogräsmaskros |
| | Stormåra |
| | | ||
| | Sommarvicker |
| | Rödfibbla |
| | | ||
| | Fyrkantig Johannesört |
| Gråbo |
| | | | ||
| | Kärringtand |
| | Blomsterlupin |
| | | ||
| | Femfingerört |
| | Rödkörvel |
| | | ||
| | Gråfibbla |
| | Renfana |
| | | ||
| | Rotfibbla |
| | Krusskräppa |
| | | ||
| | Rölleka |
| | | Skogsviol |
| | | |
| | Mjölke |
| | | Bergbräsma |
| | | |
| | Ekorrbär |
| | Syltåg |
| | | | |
| | Hallon |
| | | Vitsippa |
| | | |
| | Liljekonvalj |
| | Liten Ängssyra |
| | | ||
| | Skogsklöver |
| | Vattenmåra |
| | | ||
| | Smultron |
| | Duvvicker |
| | | ||
| | Blåbär |
| | | | | | | |
| | Skogssallat |
| | | | | | | |
| | Ärenpris |
| | | | | | | |
| | Blodrot |
| | | | | | | |
| | Gökärt |
| | | | | | | |
| | Skogsnarv |
| | | | | | | |
| | Vårfryle |
| | | | | | | |
| | | | | | | | | | |
Ett par av växterna i bild:
De gula till vänster är tre olika arter av fibblor.
Till höger blommar sommarvickern.
Från vänster: Ängskovall, Teveronika, Skogsklöver och Rödfibbla.
Måndag den 16 maj.
Årskryss.
Vi var ute på cykelur. Anderssons lanthandel i Rickarum är ett utmärkt ställe att ta en kopp kaffe på och vila benen. När vi satt där så dök årets första tornseglare upp. Det var härligt att se dem pila fram. Jag har en känsla att just här har ett årskryss på tornseglare kommit.
Lördag den 14 maj.
Utflykt till Åsnens nationalpark med Biofoto.
Det var många som mötte upp. Vid samlingen var det sedvanlig presentation och dagens guider berättade kortfattat om nationalparken. Vädret för dagen kunde inte kallas skönt. En kylig nordan gjorde att man fick knäppa jackan ordentligt. Vi gick på en halvö där ena sidan var näringsrik med mestadels bokskog. Andra sidan hyste en talldominerad skog med podsoljord - visade sig vid en rotvälta. Efter ett par timmars fotograferande smakade den medhavda matet gott. Grillen var i vanlig ordning tänd och där kunde man få lite värme medan korvarna fick lagom grillyta.
-1024.png "652A0432-Aasnen-Siluett-i-regnet-(foerstaerkt-kontrast)-1024.jpg")
Bokskogen med torrakor. Infotavlor i maxiformat. Siluett i regnt.
Upprullning. Stenriket. Konst!
Krypgran. Nyutslagen lind. Hackspettens skafferi.
Ett besök vid vakömyr (30 år efter branden).
På hemväg efter Åsnen körde vi inom för att se hur det ser ut vid mossen som drabbades av en stor brand för 30 år sedan. Jag minns dagen då branden bröt ut. Vi var någonstans norr om Karlskrona och kunde inte tänka ooss att röklukten kunde nå så långt. Senare på långt efter att elden var släckt besöktes brandfältet.
Numera, efter 30 år, ser man inte många spår efter branden.
Laggkärret. Ett av fåtalet märken efter banden.
↑ Utsiktsplatsen.
En bild som visar hur där såg ut den 22 augusti 1993. →
Söndag den 8 maj.
Två rariteter på Söderåsen.
Vi var några personer från Lunds Botaniska förening som besökte Söderåsen för att titta på ett par floraväktararter samt även söka efter andra sällsyntheter. Jag har tidigare inte varit särskilt intresserad av de riktigt sällsynta växterna. Nu har det emellertid blivit så att jag gärna söker upp dessa "celebriteter". Nu skulle kustgullpudran besökas på dess enda lokal i Sverige. Det var delvis svårforserad skog med exempelvis björnbärssnår i buskskiktet. Efter en stunds sökande fann vi bäcken där den sällsynta gullpudran växer. Den har funnit sin växtplats i en bäck som utgår från en källa högre upp i sluttningen.
Några bilder:
Växtplatsen är alltså en bäck som har sitt ursprung från en källa (bilden till höger).
Kustgullpudran är som synes mycket lik vår vanliga gullpudra. Den vanlliga har underjordiska bladlösa utlöpare medan kustgullpudran har krypande sterila skott. Kustgullpudran har dessutom parvis motsatta blad.
Närbilden visar de kronbladslösa blommorna samt de parvis motsatta bladen.
Efter en förflyttning till en av Söderåsens många raviner sökte vi efter ormbunken Skuggbräken. Vår guide Ulf Ryde fick söka i ravinens ganska branta sluttning. Många vanliga ormbunkar fick passeras innan den rätta uppenbarade sig. Mina ryggbesvär hindrade mig från att gå ner och se på den riktigt på närhåll. Miljön där den växte fick jag se.
När man ser dessa växter som befinner sig i utkanten av artens utbredningsområde eller rent av utanför, så undrar man vad som fört dem dit. Är det spridning med exempelvis fåglar? Är det speciella miljöfaktorer som gör att de lever kvar? Kan det möjligen vara så att det kan vara relikter från tider med ett annat klimat?
Fredag den 6 maj.
De hördes från öst. De hördes från väst. Ja, även från syd och nord.
Jag hade ett par härliga timmar i naturreservatet Åraslövs mosse. Rubriken syftar naturligtvis på gökar som gol i alla väderstreck. Det var emellertid inte bara göken som hördes. Till övriga orkestern hördes bland andra lövsångare, gransångare och svarthätta. Lövskogen står nu i sin allra vackraste klädnad med bok och björk. Häggen står i full blom. Vackert! Nere i det så kallade fältskiktet hade blåsippor och vårlökar lämnat plats åt skogsviol, gullviva och Hässleholms kommunblomma gulplistret. Det fanns fler, men jag kan inte räkna upp dem alla. Orkidéernas blomning efterfrågas och den har börjat så smått. I skogen räknade jag 18 bladrosetter var av ca hälften var prydda med en blommande stängel. Nyfikenheten var stor när jag gick ut på spången i kärret. Där var inga orkidéer. Jag misstänker att det dröjer 3 till 4 veckor innan de börjar blomma men där fanns annat. Ängsullen blommade för fullt. Den lilla vitrosa som blommade var småvänderoten. Det var enbart gossar i blom. Flickorna kommer väl om ett par veckor. Stora vitrosa blommor hade även ängsbräsman. De helt vita som fanns i närheten var vattenklöver. Vattenklövern skall man helst inte gå förbi utan att ta en närmre titt på blomman. Något vackrare finns knappast. Majvivan är även den en skönhet med särdeles tilltalande rosa blomfärg.
Skogsviol i full blom Trädkramare? Vita vitsippor i stort format.
Röda vitsippor Ängsullens blommor. Liksom följande vindpollinerad. Krypvidets hanblommor.
Vattenklövern med sina vackra blommor. Småvänderot. En "gosse" med enbart ståndare. Ängabräsma.
Orkidéen som blommar först är Sankt Pers nycklar. Den blommar i lunden.
Hovdalaområdet med GBFs fotogrupp måndag den 2 maj.
Denna kväll blev det inte så mycket fotograferande, men ett par rutor fastnade på minneskortet.
Fotografens hund. Väl Fostrad! Hammarmölle damm.
Söndag den 1 maj.
Den senaste tiden har vi haft markfrost. Undrar hur länge det håller i sig?
Gräsmattan och måbärshäckens blad har fått en bård av iskristaller.
Söndag den 1 maj.
Primörer av högsta klass.
Idag plockade vi de första sparrisstjälkarna. De må vara tunna en del av dem, men smaken är läcker.
Idag fick de ligga på ett fat att ätas naturellt.
En ny upplevelse var att lägga lite sparris överst på räksmörgåsen - Smakerna "gifte sig"!
Ytterligare en smakupplevelse var: Digestive, Blå/vitmögelost tunnt med kvittengelé och överst en sparrisknopp.
Här var mycket för smaklökarna att memorera!
Söndag den 24 april.
En nostalgitur till trakterna öster om Lund.
Dagens första stopp var vid Dalby söderskog. Där hölls en växtvandring i regi av Lunds botaniska förening. Guide var Staffan Nilsson. Gruppen bestod av ca 20 personer och vi blev förevisade många av skogens vackra och talrika växter. Här och där fanns stockar kvar efter tidigare angrepp av almsjuka. Svampangreppen som härjade som värst i slutet av 1900-talet, om jag minns rätt, tog död på många av de större träden. Nu kommer almen tillbaka i form av unga plantor. Dominerande i fältskiktet är vid denna tid av året sipporna, vitsippa och gulsippa. Gulsipporna växer i mera koncentrerade kloner medan vitsipporna bildar nästan jämna mattor. Vätterosen syntes på flera ställen. Denna helparasit saknar klorofyll och kopplar istället upp sina rötter på rötterna av exempelvis hassel eller alm. Den lilla murgrönsveronikan slingrad sig fram kring stenar och trädbaser. Gulplister, som jag förknippar med Hässleholm, visade sina tvåläppiga blommor på
många ställen. Där den inte blommade röjdes arten av de mönstrade bladen. Hålnunneörten eller den skånska nunneörten utgör ett stort inslag av blommorna.
Den finns i två färgvarianter, en lila och en vit. Den förväxlas ofta med orkidéer. Den vanliga vårlöken hade blommat över, men strax utanför skogen fanns ett bestånd av blommande lundvårlök. De två vårlökarna med nästan trådsmala blad, lundvårlök och dvärgvårlök, skiljer man bland annat på kalkbladen som är mättat gul och mot spetsen kort hos lundvårlöken. Dvärgvårlökens kalkblad har en utdragen spets.
Något av det som fastnade på kamerans minneskort:
Knivsåsen - minnet av en sluttning klädd med backsippor.
Vi fortsatte vår nostalgitripp till Knivsåsen. Vid stenbrottet grönskade både björk och bok. Det var härligt att se den ljusgröna färgen av nyutslagna löv. Ute på den öppna delen av åsen såg det ut som tidigare. Mitt första besök gjordes i början av 1970-talet. Nu nästan 50 år senare håller backsipporna ställningarna. Vitsippemattan inne i bokskogens grova stammar var även den imponerande på sitt vis.
Knivsåsen i början av 1970-talet.
Trollskogen - de krökta stammarnas skog stannade vi till vid.
Här kan man låta fantasin flöda.
Fotografen behöver inte förfytta sig särskilt
långa sträckor för att finna motiv.
Lördag den 23 april.
Hämtade ett planktonprov från Finjasjöns utlopp.
Jag tar ett planktonprov på finjasjövatten med ojämna mellanrum. I år blev första tillfället så sent p.g.a. högt vattenstånd. Näringsinnehållet är säkert högt efter vinterns låga temperatur och den mörka årstidens skymning. Nu har ljuset kommit och satt fart på planktonproduktionen. Som bilderna visar så är det nästan bara kiselalger. Ett fåtal guldalger och grönalger samt några få små kolonier av Microcystis syntes.
Fredag den 15 april.
Vi tittade till Uddbräken.
Uddbräken är en sällsynt ormbunke som vi känner för. I år hade vi följe av våra gäster. Ormbunken växer i en granskog och är svårfunnen. Vi får hoppas att den får förutsättningar att leva vidare. För våra gäster var det förutom skogsupplevelsen en lektion i orientering. För som sagt den är inte lättfunnen.
Färden gick över bäckar, stockar och stenar. Riset som var i vägen fick trampas ner eller böjas undan. Där inne bland stenarna fann vi målet för utflykten. Uddbräken.
Lördag den 9 april.
Fototräff med biofoto på Kjugekull.
Uppstigning kl. 06. Utanför fönstret drog en snöby av värsta sort förbi. Vi skulle ut och fotografera natur? Det var helt vitt i Hässleholm när vi gav oss iväg. Det blev bättre när vi närmade oss Kristianstadsslätten. Vi var en liten tapper skara som kom till samlingen. Bestämdes att grillen skulle vara tänd kl. 1130. Vädret fortsatte under förmiddagen med omväxlande solsken och snöbyar. Det blev ett antal landskapsbilder. Ett motiv som jag önskade mig var blommor i snö. Det fick jag också några av. Eva och jag gick en del för att hålla värmen och för att testa vad den onda ryggen tål. Vi kom till grillplatsen i precis rätt tid. Värmen från de glödande kolen gjorde gott. Alla var där förutom en som gått vilse, vilket är lätt i terrängen här. Det blev diverse samtal om foto och annat. Korv och bröd smakade gott. Termosvarm kakao och kaffe med kaka smakade gott. Bestämdes att bryta efter grillningen.
En tur bortåt Vinslöv för att titta efter vårblommor.
2022 04 02.
Efter en period med soligt och torrt väder väntas för kommande vecka lågtrycksväder med nederbörd både som regn och snö. Jag ville passa på att titta efter vad vårblommorna har tyckt om framför allt de kalla nätterna.
Jag började vid Vedhygge. Där brukar vårfloran komma tidigt borta vid slukhålet. Några stånd av blåsippor fanns i den västra änden av skogen, men inga fler. Övrigt var vårlök som var i ganska sent blomstadium. Vitsippor fanns en hel del utslagna och dessutom många som bara hukade i kylan. Skogsbingeln var uppkommen men långt ifrån blomning. Hålnuneörten sågs mest blad av. Två blommor hade vågat sig på att slå ut. Sedan var det enbart bladen som visade sig av den övriga vårfloran.
Hålnunneört Vårlök Nästan ingen grönska vid "slukhålet".
För någon vecka sedan besöktes Stäppen i Hjorthägnet vid Lommarp. Där var väldigt få växtarer som blommande då. De var inte fler idag. Nagelörten hade delvis blommat över och hade istället övrgått i fruktstadium. En välkommen växt hade börjat visa sig, nämligen backsippan. Nere i den skyddade svackan stack de håriga blomknopparna fram. Uppe, där den iskalla vinden haft fritt spelrum fanns inga backsippor att se.
Stäppen i bildens mitt. Backsippor
Sist för dagen besöktes Åraslövs mosse. Det var inte för att besöka våtmarkerna utan mera att se hur det ser ut i "Lunden". Hade vårblommorna kommit igång?
Längs stigen in i reservatet hukade sig vitsippor och vårlökar i den kyliga vinden. Inga andra blommande örter fanns att se. I skogen hade många stora träd fallit. Detr var främst aspar. På många av dem fanns hängen. De röda ståndarknapparna lyste på hanhängena. Detta att många träd, asp och avenbok, fallit medför att mer ljus når ner till marken och man kan förvänta sig en annan, kanske trevligare, vårflora.
Stigen in till reservatet. Vitsipporna visar inte sin bästa sida. Häggen vilar knoppen ett tag till.
2022-03 06
Skavfräken vid motionsslingan.
Vännen Johnny Nilsson frågade mig om jag kände till beståndet av skavfräken en liten bit från Ljungdala motionsslinga. Ca 50 m från slingan syntes en avvikande grön färg. Det är konstigt att man hundratals gånger kunnat passera utan att notera beståndet. Visserligen är syftet med motionerandet att skaffa en bättre kondition. Nu har jag besökt beståndet som täcker ett område på 400-500 m². Mestadels i skogsbrynet, men även i grupper inne i skogen.
Här kommer några bilder.:
Flitigt fotograferande ett tag framåt.
Jag har märkt att familjens diabilder börjat blekna betänkligt. För att minimera skadan har vi tagit oss för att gå igenom bilderna och kopiera bilder som har ett större värde för oss. Diabilderna fotograferas med makroobjektiv 90 mm och behandlas i photoshop. Färger korrigeras, damm och andra fläckar tas bort med klonstämpel. Det är framför allt ektachromebilder som blekts medan kodakchrome klarat sig bättre.
Jag började fotografera med diafilm i de sista åren på 1960-talet. Här visar jag exempel på bilder från tidigt 70-tal.
Bilderna:
Marrisp, Jylland.
Hussvalor, Ribe, Jylland.
Fjällig bläcksvamp, Hässleholm.
Massförekomst av nyckelpigor, Sydskåne.
Huggorm, Mölleröds kungsgård, Skåne.
Översvämning i Finjasjön, Skåne.
Fotografen njuter av ett strå solvarma smultron.
Evas hemslöjd
Inneaktiviteter när vädret inte visar sig från sin bästa sida.
Ett par vävda band behövdes.
Bandvävning kräver inte så mycket utrustning, så snart fanns ett par vävda band färdiga.
De ät ju så vackra!
Det nya året börjas med två notiser.
Snö och vind har givit skogsskador.
Vår motionsslinga genomkorsar ett granbestånd som ser ut att vara 30-40 år gammalt. När Eva sprang där fick hon runda en större mängd grantoppar som låg strödda på marken. Jag gick ut med kameran för att dokumentera.
Dryporthygget med rimfrostvita björkar. Förödelsen vid gula spåret.
Grantoppar spridda över et stort område. Alla knäckta mitt av.
Jag tog en sväng ut på en gammal hagmark. Nyponbuskarna var vackra.
Ett besök vid Naturreservatet Målaskogs berg, Kronobergs län.
På väg upp till släkten i Växjö/Lammhult tittar vi på ett stycke natur som finns längs vägen. Denna kalla januaridag hade vi prickat ut Målaskogs berg på kartan. Tog av från stora vägen vid Eneryda och körde sedan på en mindre väg till Målaskog. Vägen var smal och bitvis krokig, menvad trevligt det var att i sakta mak ta sig fram och samtidigt kunna se de natur- och kulturmiljöen som kantade vägen. Här vill man köra eller hellre cykla en lagom varm sommardag. Framme i Målaskog var det ingen konst att finna naturreservatet. Berget reste sig framför oss. Vi rustade oss för ett par timmars utevistelse i den iskalla luften. Termos och mackor fanns i ryggsäcken och så gav vi oss iväg. Stigen runt var mestadels lättgången men eftersom det var ett berg som skulle beses så var det kuperat. Stigarna nyttjades flitigt och vi såg en hel del folk ute. Jag tar med ett par bilder:
Här börjar det nya året 2022.
Här slutar året 2021
Julen firades i den lilla byn Hamra i Härjedalsfjällen.
Vi kom upp till ett snöfattigt landskap som inte kunde erbjuda ett bra längdskidspår. Det bjöds emellertid till härliga promenader längs ån.
Snö kom efter ett par dagar. Kylan var sträng men inte omöjlig (-20 grader som mest).
Några bilder:
I början av december fick vi en riktig frostknäpp med ett snötäcke som skapade stora problem för ovana snöröjare. På golfbanan fanns ett skidspår med 2-4 spår i bredd. Det verkade som om snöröjarna väntade på mildväder och de väntade inte förgäves för den fina snön låg bara en vecka.
Snö på måbärshäck 2021 12 02.
Till höger några nya temaribollar. Evas hemslöjd.
Under november månad brukar kameran för det mesta få vila. Så även i år.
Ett parbilder blev det emellertid:
Den 7 november var kameran med ute på motionsslingan.
Den 13 november var vi på Måkläppen med Biofoto syd.
Det blåste en frisk vind som krävde klädsel som int släppte igenom kalluften. Annars var det som vanligt. Gå, gå, gå. Jan Åke Hillarp guidade som vanligt på ett utmärkt sätt.
Jag var för dagen bara försedd med liten kamera. Jag fotograferade växter när de övriga spanade på säl. Det blev strandmålla, sandrör, kustbaldersbrå och skräppor.
Våra barnbarn hade gjort teckningar till oss. Eva broderade två av dem.
Oktober månad med cykelturer och vandringar.
En bägarlav i "studion".
7 oktober Dimma i Magle våtmark.
8 oktober Cykeltur till Osby.
Det var dimma när vi började turen. I Ballingslöv visade skylten att vägkanten var artrik. Dock inte nu när slaghackan varit framme. Hoppas inte för tidigt. I Rävninge hade dimman lättat och regnjackan kunde plockas av. Många fina hus och gårdar längs vägen. I Osby åt vi luchen i Borgen, gick på konstutställning och tittade på fin stadsmiljö. Verums kyrka ligger fint i Vieåns dalgång. Ån meandrar sig sakta genom landskapet. Vid Möllerödssjönsatte vi oss på en bänk och vilade benen inför de sista två milen.Vankiva skola passerades och den pågående fina renoveringen följdes.
24 oktober Höstvandring vid Hovdala.
Det var en vacker syn man möttes av när vi nådde fram till Hammarmölle damm. Eftersom skogen hyser många olika trädslag blir trädens höstfärger varierade.
När vi vandrade vidare blev vi intresserade av en torraka som numera var hemvist för många olika svampar. Mest iögonenfallande var den sällsynta och vackra koralltaggsvampen. Vid biblioteksruinen hade boken inte ännu bytt till höstfärg. Under bokarna kunde vi se luden vitriska. Den senaste tidens myckna regnande hade fyllt bäckarna till över bristningsgränsen. En som gillarfukten är trevarlaven, somnu växer till.
Måndag - onsdag 12-15 september.
Tre dagar på Öland.
Vi var nyfikna på höstblomningen på Alvaret. Något vi inte sett så mycket av. En stuga på Stenåsa camping bokades. När vi kom sent söndag kväll var värdparet kvar med diverse arbete. Har ni inte tält denna gången? Frågade Kenta. Var kanske en berättigad fråga. I mitten av september blir det mörkt så fort, så då är det mer bekvämt med riktigt ljus. Ja, vi hade "lillstugan" och den var vi nöjda med även om det var 20 m till toalett och 25 m till diskhon. Programmet i korthet:
Måndag: Bilade till Penåsa och gick därifrån. Efter lunch regn. Vackert i den fuktiga luften. Ett stopp på Alvaret när vi körde hem. Lavarna vackra uppsvällda.
Tisdag: Bilade till Resmo. Bra väder. Gick ut till "Resmozonen". Österut en bit. Sedan tillbaka till bilen över ett område som inte besökts tidigare. Ryggont.
Onsdag: Gick ut på Alvaret vid Norra Karlevi. Stålande väder. Tranorna kom i större och mindre grupper. Deras trumpetande hördes då och då. Lunchen intogs mitt på ön och sedan var det till att dra sig mot bilen. Hemfärden gick på välkända vägar. I Stoby började det regna.
Gullborsten var en önskeväxt för Evas del. Den hade hon inte sett. Visst fick vi se den i oanade mängder. Växten är som jag ser det lite fulsnygg. Den har inga speciella drag, men ändå så tycker man om den när man kommer nära. Den är ju en sensommar - höstväxt och vid denna årstid har den inte så mycket att konkurrera med.
Nedan två olika ögontröst. Ganska få av dem blommande så här sent.
Knutnarven följde med oss i stort sett överallt. Ibland med fyra kronblad men vanligast med fem.
Blommor i blå nyanseer: Ängsvädden till vänster och i mitten samt axveronikan är växter som ligger högt på popularitetslistan. Ängsvädden blommar ganska sent på sommaren så den är i full blom nu. Annat är det med axveronikan till höger. Vissa år blommar de om när sommartorkan tagit slut. Du ser för/högsommarens stänglar med dess frukter och så plantans omblommande stänglar däremellan.
På ett antal ställen var fingerörterna angripna av en rostsvamp. Vad det rör sig om för svamp har jag inte fått fram ännu.
En del blommor behöver vända baksidan till för att man skall se dess riktiga skönhet. Det är en fibbla, men vilken? Det finns en del att välja på.
Malörterna är korgblommiga växter som ser ut att sakna strålblommor. Det verkar vara ett vinnande koncept. Jag tänker på bland annat kotulan, renfanan m. fl.
De två vänstra i båda raderna är stenmalört. Den har jag inte sett blommad tidigare. Uppe till höger malört (äkta) och nere till höger fältmalörtens blommor.
När vi gick över torrlagda vätar hoppade insekter upp, flaxade lite med vad jag såg blå vingar och landade en bit bort. De var vanliga. En del större och andra mindre. Med lite övning kunde vi få se dem, gräshopporna. Det var tydligen parningstid för vi fick se spel och även fulbordad parning. Vid denna är parterna fast sammankopplade bakände mot bakände. Arten känner jag inte i skrivande stund till.
Till vänster. Ser du gräshoppan?
I mitten. En hona den större av dem.
Till höger. Fast kopplade under parningen. Den mindre hannen får följa med.
Lavarna är resultat av en symbios mellan en svamp (det man ser av laven) och en alg som lever inne i svampens inre). Laven får i stort sett all sin mineralnäring från regnvatten. Idag har det regnat och då ser lavarna annorlunda ut än i torka.
Lavarna på stenen har fått en annan nyans på färgerna och de har till och med svällt lite som givit en viss reliefverkan.
Masklaven har också blivit större och lyser på något sätt bland grästuvorna.
Lavar är vackra att titta på i torka, men fuktiga efter ett regn är de mångdubbelt vackra.
Jag får inte glömma portrrätten som togs på den väldoftande vädden, fältvädden.
En anledning till att växtlivet lever upp framemot hösten är tillgången på vatten.
Såhär ser det inte ut kring midsommar (tror jag).
Till sist några växtbilder utan någon speciell ordning.
Något att lägga i minnenas utrymme, att plocka fram inför nästa besök.
Fredag den 10 september.
Vi fick lust att uppsöka ännu en strand. Denna gång blev det Tosteberga ängar.
En värmande sol lyste över oss. Solvärmen kontrasterade mot den friska nordanvinden. Vi hade bestämt oss för att titta lite mer på strandväxterna, men det gick inte att undvika hagtorns- och nyponbuskarna vilka var översållade med röda frukter. Nypon av flera sorter. Nere vid vattnet följdes stranden med illaluktande tångbankar. Min morfar åkte ner till "sjön" med häst och vagn. Hämtade tång som fick gödsla hans små åkertegar. Nu hämtas troligen ingen tång för gödsling av åkerlappar eller trädgårdsland. Där fanns många olika växter bl.a.många mållor som vi inte har för vana att titta på. Många blev obestämda. Fikan intogs i lä av ett buskage med en lagom lutande sten som ryggstöd.
Några bilder? Ja det blev ett par.
Där var rundhagtorn (bilden) och trubbhagtorn alla med gott om bär.
Vildrosor i form av stenros med avfallande foderblad och äppelros med sina många taggar och karaktäristiska doft. Fruktskaftet är glandelhårigt och nyponen avlånga.
Nere vid stranden samlas tång (mest blåstång) som blir liggande och ruttnar. Vid nedbrytningen frigörs mineralnäring som tas om hand av den frodiga växtligheten. Där står skräppor, nässlor och mållor i täta bestånd.
Några av växterna i tångbankarna var: Strandastern som fanns i enbart ett par exemplar.
Nattskattan som var allmänt förekommande. Gårdskräppan fanns i stora bestånd.
Här och där fanns pilört och åkertistel förutom mållor och nässlor.
Här kommer några av Hanöbuktens mållor.
Tisdag den 7 september.
Efter besök på CSK åkte vi ut till Landön för att njuta av vackert väder och god fika.
Det gick att njuta av solens värme. Visserligen svepte en kylig nordanvind fram över oss, men det gjorde oss inget. Vi tittade på strandängarnas växter och kunde konstatera att nyponbuskarna var fulla av frukter. Jag kommer ihåg när jag som liten plockade nypon för försäljning till uppköparen i byn. Minns även att en del nypon plockades för husbehov. Då klövs nyponet och fröna (klipulvret) togs bort med en tesked. De torkade skalen maldes sedan i köttkvarnen. Jag har faktiskt glömt om det smakade som Ekströms med nypon från utlandet. Det var inte bara rosorna som dignade av frukt. Även hagtorn m. fl. buskar lyste av röda bär i mängd.
Vid eftermiddagsfikan fikade vi med prinsessbakelse från Duvanders i Kristianstad, dagen till ära.
Några bilder:
Nere nära stranden är gräset kortsnaggat. Där fann jag en växt som jag hittills alltid gått förbi. Det var den lilla strandkämparn som växte på strandvallen. Den sticker inte upp utan gömmer sig bland andra. Bladrosetten ligger tryckt mot marken. Stjälken är båglikt uppstignde. Det korta blomaxet är ofta längre än bladen.
Man få titta noga på biderna till vänster, så ser man rosetterna.
Vi har närmre 20 arter av klöver i Sverige. Den här med de märkliga frukterna heter smultronklöver. Hallonklöver eller hjortronklöver hade varit ett mera passande namn om man syftar på frukterna. Den är vanlig om man kommer till havsstränderna. Blommorna är ganska oansenliga. Man lägger knappt märke till dem i gräset
Grobladen delas in i tre underarter. Till vänster ser du kustgroblad. Den har bara tre bladnerver. Stjälken upprätt med ganska glest ax.
Saltnarven (mitten) är liten! De köttiga och trubbiga blladen är utmärkande för växter vid havet. Till höger ser du harklöver, ingen strandväxt. Jag undrar om de avlånga huvudena är speciellt för dem vid havet?
Tång som spolas upp på stranden bryts med tiden ner och den frigjorda näringen tas girigt upp av kvävegynnade växter som exempelvis skräppor och nässlor.
Till vänster ser du två bilder med den vanliga brännässlan. Bladen är matt grönfärgade med brännhår och korta hår som inte bränns. Bilden ovan visar hur den växer i stora klungor. Den bildar särskilda hanplantor och honplantor.
Till höger ser du etternässlan. Den är ettårig med blanka ovala djupt sågade blad. Den är sambyggare med blandade han- och honblommor. Här ser du blomknopparna sittande i klotformade samlingar. Till höger ser du de långa genomskinliga brännhåren. Om du tittar extra noga så syns en tjockare del längst ner på brännhåret. Det är ampullen där brännvätskan förvaras. Den innehåller bland annat myrsyra.
Lördag den 4 september.
Ruderatväxter i Malmö.
Vi var en grupp på ca 20 personer som blev guidade av Stefan Andersson i området kring stationen och ut i industriområdet NV därom (tror jag). Stefan verkade kunna området som sin egen "lomma", så det fanns mycket att visa. Ett par göteborgare, med bland annat Erik Ljungstrand, var med och bidrog med kunskap och erfarenhet. Jag skriver inte ner någon artlista men tar upp något som kom på bild.
Två arter av kärleksgräs har kommit in i landet och är på spridning. Ofta finner man dem som på bilderna i mellanrummet mellan gatstenarna. Till vänster "lilla" kärlekgräset med breda blad och till höger det större gatkärleksgräset med smalare blad. Bägge är på spridning och är värda att titta efter.
Boerstånds har funnits i landet under en längre tid. I det området där vi gick verkade det vara den vanligaste växten. "Boer" antyder ett ursprung från Sydafrika och det är mycket riktigt så att den ursprungligen kommer därifrån.
Det är en korgblommig växt med gröna stjälkar och blad. Bladen är en aning köttiga.
Den var alltså vanlig i industriområdet i Malmö och den har även hittat upp till Hässleholm.
En korsblommig växt med ett speciellt utseende var orientsenapen. Små gula blommor som utvecklar en skida av upp mot 2 dm längd, kanske mer. Bilden i mitten visar en härva som till större delen består av långa fröskidor.
Den andra korsblommiga växten, sandsenap, i en övergiven "koloniträdgård". Här i pallkragarna fanns mycket att hitta.
Det armeniska björnbäret hade en växtkraft som hette duga. Vi stod framför en 2,5 - 3 m hög vägg beväpnad med stora vassa taggar. Man kan bara tänka sig vad som kunde hända om en sådan planta släpps loss i en näringsrik mulljord. Bären sades inte vara särskilt välsmakande. Jag tog ett par väl mogna och smakade. De var goda jag kan tänka mig att de skulle kunna användas i en god sylt.
Till vänster ser du en potatisväxt. Detta är en bägarnattskatta. En invandrare som kommit från Sydamerika. Många av dessa kommer från de amerikanska kontinenterna. Det som är speciellt med denna är att fodret växer ut och omsluter toppen av bäret.
Det är säkert inga problem att sätta ett svenskt namn på växten till höger. Den skyltar inte med någon uppseendeväckande blomma. Det är knappt att blomman syns, se bilden. Om man däremot stryker handen längs bladen så ger den ifrån sig en stark och omisskännlig doft. Kamfer är inget som används av gemene man nu för tiden. Det var en doft som spred sig i omklädningsrummen inför ett terränglopp eller orienteringslopp, Tigerbalsam.
Torsdag den 2 september.
En tur till Almaån vid "slingra dig".
Jag tänkte öva fotografering med teleobjektivet. Det behöver övas en del.Målet var trollsländor som är talrika längs ån.
Två artrer fick jag bild på och hoppas att artbestämningen är rätt. Det finns risk för sammanblandning från min sida..
Blodröd ängstrollslända på de fyra bilderna här.
De två nedere bilderna visar tegelröd ängstrollslända.
Söndag den 29 augusti.
Skeingesjön hyser ett mindre bestånd av krypfloka. Här är det emellertid så att krypflokan saknar de typiska tussarna utan här är det istället stjälkar med övervattensblad där blommor bildas motsatt till dessa blad. 38 plantor hittades!
Lördag den 28 augusti.
Floraväktarexkursion till Skanörs ljung.
Vi var 17 blomsterintresserade från Lunds Botaniska förening som sökte och räknade sällsynta växter på "Ljungen". Det regnade när vi började kl. 10. Det regnade fortfarande när den medhavda lunchen intogs. Vid 15.30-tiden hade det slutat regna!
De första växterna var ett par av småttingarna i vår flora. I början stod vi upp, men snart insågs att krypande var bättre.
Två arter av lin, vildlin och dvärglin, söktes och fanns. På mitt minneskort fanns bara bilder av den ena - vildlin.
Första bilden visar vildlinet genom luppen. OBS! femtalig!
Andra bilden. Så såg den ut innan den kom under luppen.
Tredje bilden visar vildlinet på plats.
Sjötåteln, gräset med de trådsmala bladen samt krypflokans tussar av undervattensblad räknades.
Ögontröstarna är halvparasiter och här trivs den stiliga ljungögontrösten bland mängden ljungplantor.
Det var en del av dagens växter som inte blev fotograferade p. g. a. vädret. Den lilla knutörten och klockgentianan för att ta några exempel. Det var en trevlig och lärorik dag trots den besvärliga väderleken.
Lördag den 21 augusti.
Exkursion med syfte att titta på natar (En sorts växter som företrädesvis lever i vatten).
Vi startade vid Levrasjön. En slättsjö med vatten påverkat av kalkberggrunden. vid detta tillfälle var siktdjupet ovanligt stort. Jag tog ett planktonprov för studier hemma. Några bilder kommer nedan.
Gräsnate. Nickskära med strålblommor.
Badplatsen vid Korsholmen besöktes.
De natar som påträffades fick jag inte tillfälle att dokumentera, men det blev en del annat både vattenväxter och landväxter.
Strandmolke. Strandpryl - en växt med märklig blomma. Braxengräs - en växt som saknar blommor.
Skräbeåns utlopp i Hanöbukten vid Nymölla.
Här var det betade strandängar som besöktes.
Kotula. Öronmaneter var det gott om så här under sensommaren. Ett stort bestånd av strandskräppa.
Dvärgsäv. Sjöhjortron (samlingar av cyanobakterier). Hårnating med kapslar.
Som bonus några planktonbilder från Levrasjön.
Klockdjuren var väldigt vanliga. "Algsamhället."
Cerastium. Hjuldjuret Kellicottia. Gastropus.
Cyanobakterien Anabaena slingrar sig. En vacker släkting till spiralbandsalgen? Hjuldjuret Keratella.
Oreda i bloggen! Svårt att publicera. Notiserna kommer som sensommarens spridda skurar.
Torsdag den 8 juli.
Vitemölla backar var första målet.
Vi tog oss en tur till Österlen för att titta lite på växter och andas in lite av havsluften.
Fika var naturligtvis med.
Tofsäxingen med typisk färg. Harklöver för det är väl inte strimklövern. Här har vi timjan i backarna. Denna har tappat färgen.
Våra inlandssandnejlikor är redan överblommade. Storfläckig pärlemofjäril. Luktvädd.
Hedblomster på sluttningen ned mot Östersjön. Stor sandlilja. Den skarpsynte ser ett litet bi i en Flockfibblan fanns överallt.
av blommorna.
Lördag den 7 augusti.
Naturdag på Boketorp (Hovdala).
Det blev en ganska välbesökt tillställning med utställningar, föredrag och naturvandringar med olika inriktning. Det blev både en samlingsplats för naturvänner och nya möten med naturen för dem med ett spirande intresse.
Här kommer något av det som sågs under en kort växtvandring i närheten.
En gammal väg upp till Boketorp hade jämnats ut. Frön med blommande örter hade såtts. En del av resultatet ses här. De är alla ärtväxter som klarar bra att växa i grus. Från vänster Serradella (Sydvästeuropa), Luktklöver (Östra Medelhavet), Alexandrinerklöver (Östra Medelhavet) och Blodklöver (Västeuropa).
Vi tittade på två växter som säkert odlats vid slottet och i byn Broslätt.
Till vänster ser du Lin som tillhör spånads-växterna och
Bovete vars frön ingick i födan förr.
Till höger är potatis-växten Nattskatta. Den har liksom potatis giftet solanin i sig.
Längst till höger syns en del bollar på vallörten. Det är parasiten Nässelsnärja.
Vid slottet stannade vi till söder om tornet. Där fanns ett bestånd av Hjärtstilla. Det var en växt som kunde lugna hjärtat på både rik som fattig.
I Hovdalaån växte den Stora igelknoppen mitt i ån.
Det finns ett ganska stort bestånd av Höstgullris mellan slottet och Boketorp. Det är en släkting till det spridda ogräset Kanadensiskt gullris.
Onsdag den 28 juli.
Tänk att vid detta tillfälle fick vi se den mäktiga eken i hyfsat väder. Tidigare besök har bjudit på regn eller mörker. Det visade sig att där fanns mer att titta på denna sommardag. Omgivningarna bestod av betes- och ängsmarker. Rikedomen av insekter var stor och vi fick se både känt och okänt. Jag börjar med några insekter fångade längs stigen till eken. Eventuella felbestämningar får gärna påpekas och rättas i kommentarsfältet.
Skogsgräsfjäril En bastardsvärmare och denna är ganska bredbrämad.
Här kommer en trio som jag inte kan sätta namn på. Först en mycket liten humla, sedan ett solitärbi och sist en liten blåvinge.
Här kommer några bilder på den mäktiga eken.
Jag blev först ställd vid första anblicken. Är den inte större?
Synvillan beror kanske på att en del döda grenar har tappats och
kvar står den basala "klumpen".
Kedjor och vajer ser till att den ihåliga stammen inte bryts i delar av grenarnas tyngd.
Oreda i bloggen! Svårt att publicera. Notiserna kommer som sensommarens spridda skurar.
Måndag den 26 juli.
Dottern fick uppgiften att föreslå två trevliga naturreservat i närheten av Eksjö. Det ena var Viks kvarn - ett litet skogsområde med en bäck och en ravin. Kvarnen låg i den övre delen av ravinen. Det var bärtider vid vårt besök. Många kom och plockade av de fint mogna blåbären. Även lingon fanns där, men de borde helst få sitta kvar ett par veckor till. Vid kvarnruinen fanns en del växter som troligen tillhötr trädgården på stället. Hässeklockan fanns det rikligt av. Den var nu överblommad, men man kan tänka sig hur vackert det var när alla klochorna blommade. En annan växt som kanske tillhört tädgården var trädgårdsstormhatt som var i full blom. Detta är en växt som ofta är kvarstående från gamla trädgårdar.
Från kvarnen gick stigen ganska brant uppåt genom barrskogen. Vi kom högt upp över ravinens botten. För den som lätt får svindelkänslor så är det inte alldeles enkelt att titta ner mot den stilla rinnande bäcken i ravinens botten. Det var emellertid vackert att titta ner! Jag har stött på ungefär samma känsla vid kanten av en ravin på Island. Skillnaden är att den isländska ravinen var djupare och där saknades träd. Mycket folk av olika nationaliteter hade sökt sig hit och vid parkeringsplatsen talades många språk,
Skymning i ravinens botten. Stilla porlande vatten.
Trädgårdsstormhatt Ormbunke (lundbräken?) på torr vitmossa
Tisdag den 27 juli.
Vi var nöjda med gårdagens utflykt och kvällen/natten bjöd på blixt och dunder samt ett rejält skyfall. Vi var även nöjda med vårt tält som hållit tätt både uppifrån och under ifrån. Nu var vi på väg mot Bruzaholm och i västra kanten av byn svängde vi av mot norr på en smal skogsväg. Naturreservatet heter Skrôle hie.
Det var fortfarande regn i luften. Vägen var kuperad. En lång rak backe liknade första backen i en berg och dalbana. Parkeringen var tom så när som på en Saab. Reservatet beskrivs på följande vis: Den långsträckta hällmarken med tallskog och den branta ravinen utmed bäckfåran Stuverydsbäcken har mycket höga naturvärden. Platsen är unik bland annat för att ravinen har en hög och jämn luftfuktighet, vilket gynnar många sällsynta växt- och djurarter.
Området är kuperat och nere i ravinen är det svårframkomligt i den 800 m långa ravinen. Vi packade ryggsäckarna för lunch i skogen.
Vi sökte upp stigens början och där under granarna var blåsippan den vanligaste växten. Blåsippsgranskog är det inte ofta man ser! Nattens och morgonens regn hade gjort trädrötter och mark slippriga och hala. Vi kom ut i ett lite ljusare område där stenarna var klädda av mossa och där hittades knärot, inte en utan flera. Vi kunde räkna in ca 50 plantor. Efter ett 30-tal meter visade sig fler av den lilla vita orkidéen. Vi konstaterade att där var många, vilket fortsättningsvis visade sig. Stigen gick ännu uppe på ganska plan mark, och det var vacker skog att vandra i. Snart började nedfarten i ravinen. Det var ganska brant och jag behövde en hjälpande hand ibland. Nere i ravinen var det en aning skumt och mossor, lavar samt ormbunkar klädde stora delar av underlaget. Det var stundtals mycket klättrande över och mellan stenblocken. På ett ställe kunde vi "komma upp i ljuset", och vad såg vi där? Jo, knäroten som stack upp ur mossmattan. Jag tog mig friheten att göra någon extra kopia.
Nere på ravinens botten fortsatte vår kamp mot hindrande stenar och block. Mossor och lavar trivdes i den fuktiga miljön. Även svampar fanns till hands för att bryta ner död vävnad. På ett ställe gjordes ett trevligt fynd. Den lilla ormbunken svartbräken såg ut att trivas på en lodvägg. Här var så skumt att blixtbelysning behövdes för fotograferingen. Vi var ganska trötta när en viss ljusning märktes i ravinen. Det växte inte bara mossor, lavar och ormbunkar. Inslaget av små träd och buskar ökade, men fortfarande var det lodväggar vid sidorna. Här nere i halvmörkret växte den lilla dvärghäxörten. Den är ganska sällsynt, men påträffas då och då i raviner. Sedan stod en buske framför oss. Lite svårt var det att direkt säga arten, men några meter längre fram visade den sig med sina röda bär och då var det ingen tvekan - tibast. Busken som blommar så vackert på våren och som vi så sällan ser i frukt. Vacker men giftig är den.
Blåsippeblad i granskogen. Hala rötter. Mossklädda stenar. Den är inte stor, knäroten och den syns knappt för ett otränat öga.
Här har jag zoomat in på dem.
Vägen ner i ravinen. Detta är bara början.
Vackra ormbunkar och mossor i skumt ljus.
Tre olika versioner. Bild 2 och 3 är manipulerade för att få ökad skärpa och kontrast.
Svartbräken. Här är ravinen mindre djup. Träd och buskar får tillräckligt med ljus.
Svårframkomligt! Dvärghäxört.
Tibast med bär.
Onsdag den 28 juli.
Norra Kvills nationalpark och Kvilleken.
Vi har besökt dessa trakter vid ett flertal tillfällen och varje gång har det varit dåligt fotoväder. För denna dag var det lovat uppehållsväder. Den något snålt tilltagna parkeringsplatsen var nästan full av husbilar, mestadels utländska. Det gick att klämma in en liten Skoda mellan ett par tyska bilar. Ryggsäckar lastades för heldagstur och så gav vi oss iväg. Broschyrer med läckra foton fanns att ta vid entrén. Den här lilla nationalparken är kanske inte så stor på kartan, men stora delar är starkt kuperad vilket gör vandringen besvärlig för en 70+ -are. Men vilken skog! I barrskogen imponerades man av jättetallarna. Raka kvistfria stammar med stor omkrets oj,oj. Marken var täckt av mossor och lavar. Ett par små sjöar fanns där och så naturligtvis blockterräng. Där fanns en del död ved i form av lågor men även högstubbar. Leden krävde så mycket av mig att vi fick korta av vandringen en bit. Det fanns emellertid mycket att se på tillbakavägen. Lunchen smakade gott sittande i den mjuka mossan med utsikt över den lilla sjön. En kricka simmade omkring ett par meter från oss. Hon hade kullen ungar i släptåg. En bit bort såg vi en liten snok som simmade runt bland näckrosbladen troligen på jakt efter lämpliga byten. Längs stranden växte skvattram. Denna växt har en östlig utbredning och därför finns den inte i hässleholmstrakten. Andra växter i strandkanten var vitmossor av ett par olika slag och sileshår, både små och rund. Längs vägen ner till parkeringen mötte vi många människor. Där var danskar, tyskar, holländare och även någon belgare. Det såg vi på en av bilarna. Parkeringen var full och tillfarten var full av bilar. Nu får jag väl visa några bilder:
Stora Idgölen. Död ved täckt av mossa.
En av jättetallarna. Husmossans nya skott. Blockterräng.
Barrskog. Renlav och mossa på sten. En "låga" på väg att brytas ner.
Stubbe i granskogen. Lättgången stig. Ännu en "låga".
Revlummer. En vacker stubbe. Brantare stig.
Tickor och "plocke pinn".
Stora Idgölen. Gul näckros och säv. Krickan.
Mera stig.
Tisdag den 29 juni.
Cykeltur till Åhus.
Värmen har hållit i sig och eftersom vinden förväntas bli sydostlig så passar det bra med denna sträckning för att få medvind hemåt. Vi tänkte oss att stanna till vid ett par ställen längs kustens tallskog. Vi tänkte även spara in några kilometer genom att åka tåg till Vinslöv. Nu blev det inte så eftersom tåget vi ville åka med var inställt och att vänta in nästa osäkra avgång efter en timme var inget alternativ. Man kan knappast tänka sig ett bättre cykelväder än det vi hade. Sol från blå himmel, behaglig temperatur och en lätt bris som skjuter på i ryggen. 10-km sträckorna gick snabbt. Vi dricker något varje mil. När Åraslöv passerats togs den andra drickapausen och även en bild på landskapet, som här är ett jordbrukslandskap med odling av bär och grönsaker. Vetefältet står fint nu, men är det inte på väg att brådmogna? Jordgubbar, morötter och lök är andra grödor.
Vi trampade på ofta i en fart över 30 km/h och plötsligt var vi på Vilan i Kristianstad. En kopp kaffe skulle inte smaka illa. Bullar inhandlades på Lidl och så uppsöktes en bänk i skugga. Det var vid Ekenabben. Bland naturobservationer kan nämnas ett ex. av den stora, vackra aspfjärilen. Det var mycket fågelsång från strandskogen. Rödstjärt, ett par, jagade över den öppna gräsytan. Vi kunde njuta av kaffet och nästan nygräddade bullar (bild). Blicken kunde även söka sig ut mot Hammarsjön, vars vatten delvis skymdes av det höga gräset jättegröe.
Snart hade vi kommit ut på cykelvägen mellan Kristianstad och Åhus. Här var det en frodig och artrik vägkantsflora. Taklosta, kornvallmo och vild palsternacka är några som syns på bild. Efter Rinkaby blev det sandigare och torrare. Fortfarande många vackra och rara blommor i vägkanten. Nu löpte cykelvägen bara några meter från bilvägen. Vi förundrades över hur många bilar som trafikerar vägen här. Vår förundran skulle emellertid bli ännu större under hemvägen. Här blommade gulmåran i stora bestånd. Stor ängssyra och vitblära var andra mera högväxta. Vi gick omkring lite i Horna fure. Fann ett stort antal av ryl i knopp, klotpyrola och björkpyrola.
Inne i byn hade de gamla husen prydnader i form av rosor eller andra klängväxter (bild). Vi bestämde oss att inhandla lunch på Willys. Yoghurt, frukt, grönt, potatissallad, bröd och rostbiff. Lite öl att dricka till. Det smakade gott. Nu hade tiden rusat iväg. Det var säkrast att vända hemåt, för att vara hemma till kvällens fotbollsmatch. Åttondelsfinal mot Ukraina. Vi cyklade vägen mellan Åhus och Norra Åsum. Här blev vår förundran ännu större än på förmiddagen. Eftermiddagstrafiken var helt otrolig. Var kommer alla bilar från och vart är de på väg? Det var kö både från Åhus och mot Åhus. Vi skulle korsa vägen för ett besök vid Sånnarna. Det blev till att stå och vänta och när en lucka uppenbarades fick jag ropa spring! Vi kom över utan att bli påkörda. Efter besöket vid Sånnarna skulle vi över vägen igen. Samma procedur. Jag ropade spring när en lucka uppstod. Vi stod inte ut, så när vägen mot Gärds Köpinge anslöt bytte vi högtrafik mot lågtrafik. Tänk att få vila öronen och att kunna cykla i bredd ett tag. Nu fick vi god hjälp av vinden och vi susade fram över den plana Kristianstadsslätten. Stannade gjorde vi bara för vätskepauserna och affären i Önnestad. En fikapaus med glass gjorde gott. Resten av turen gick på välkända vägar, men aldrig har vi cyklat så fort.
Väl hemma breddes smörgåsar och lagades kaffe. Matchen kunde börja. Smörgåsarna smakade utmärkt och den tjeckiska ölen hade just den rätta temperaturen. Kaffet och kakan smakade likaledes precis som en rabarberkaka skall. Vi mådde så bra att det var omöjligt att hålla ögonen öppna tll slutsignalen.
Sädesfält (vete), Åraslöv. Förmiddagsfika, Ekenabben. Jättegröe, Ekenabben
Cykelväg, Kristianstad - Åhus. Gulmåra. Åhus.
Gullusern. Hagtornsfjäril.
Avslutningsvis ett par bilder från Horna Fure.
Ryl i knopp. Börkpyrola. Björkpyrola,närbild.
.png "IMG_0908-Horna-Fure-groenpyrola-1024-(2).jpg")
Grönpyrola, överblommad. Grönpyrola, blommande. Ryl, blomma.
Klotpyrola.
Lördag den 19 juni.
Bilder från två cykelturer söderut från Hässleholm.
För att spara tid och ork har vi tagit tåget från Hässleholm till Sösdala. Därifrån har vi cyklat ner till Häglinge. Den ena turen har sedan gått via Rikarum till Skepparslövs golfkrog för lunch. Därefter via Ö Ejaröd och Nävlinge hem. Den andra turen gick ytterligare en bit söderut till Hagstad och upp till Rickarum. Rickarum är en knutpunkt för turerna på det hållet. Det är lagom att ta en liten paus där "titta på folk", kanske fika eller köpa något annat gott inför fortsatt färd som i detta fallet gick via Ö Ejaröd och Aleholmsvägen till Vinslöv. Vi stannade till vid Hjorthägnet i Lommarp innan färden gick hem till Hässleholm.
Vägkanterna är vid denna tid på året fyllda av blommor. Särskilt här där slaghackorna inte används. På vissa ställen är det helt gult av smörblommor.
Midsommarblomster visar sig från sin bästa sida. Tjärblomstret har börjat vissna medan släktingen gökblomster är som vackrast.
Den prästkragelika åkerkullan syns till på lite torrare och kanske magrare ställen.
Vägarna är glest trafikerade och på något ställe är där inte asfalt utan bra grusväg. Vägen är trevlig att cykla på svänger fram och tillbaka samt upp och ner.
Det höga gräset knylhavre kantar vägen på många ställen.
Lövskogarna nedåt Häglinge skänker skugga i hettan och silar vackra gröna nyanser mot betraktaren.
En trädgårdssläkting har slagit rot i diket. Här är det vit akleja.
När man som vi nöjescyklar och ser oss om i landskapet, så är det skönt att se en levande landsbygd. Gamla byggnader som renoveras till de vackra byggnader
de en gång varit. Mycken möda och troligen kapital för att återskapa skönheten i byggnaden. Något som också har varit och fortfarande är en viktig del i byn är
affären. Här i Rickarum är det Anderssons lanthandel som är ett centrum i byn. Hit kommer folk och handlar och cyklister av olika slag stannar till för en paus. Här är
det några motorcyklister som stannar till.
Uppe på åsen är marken inte så bördig. Planterad granskog dominerar. Då lyser det verkligen upp när några olvonbuskar har slagit rot och blommar fint.
Det finns olika typer av hus uppe på åsen. Den lilla som jag tycker fantastiskt vackra stugan med sin lilla välskötta trädgård kan jämföras med den nybyggda
fastigheten med stor öppen tomt. Naturens egen trädgård sköter sig på ett utmärkt sätt själv.
Något som man inte ser så ofta är ett sädesfält med ett stort inslag av blåklint. Vackert så det förslår!
Sista stoppet på turen var hjorthägnet i Lommarp. Du ser den gula sluttningen. Området kallas stäppen därför att
där är så torrt att en del stäppväxter växer där. En av dessa är den väldoftande sandnejlikan.
Torsdag den 17 juni.
Morgonflyget över Hässleholm.
Över vår lilla stad korsas många flygrutter.
Såhär såg det ut vid 7-tiden. Är destinationen
Grekland eller Spanien?
Åraslövs mosse. Dagen då orkidéer räknades.
Vädret var behagligt med en svalkande vind, som dämpade värmen. Det hade växt upp mycket gräs och andra örter. Vattnet var inte helt borta från sanka partier. Antalet orkidéer var mindre än de senaste åren. I tabellen jämför jag med föregående år 2020.
Vaxnycklar 193 (802)
Ängsnycklar 151 (372)
Flugblomster 11 (28)
Majnycklar 2 (4) Majnycklarna syntes inte till vid räkningstillfället, men sågs vid tidigare besök.
Eftersom att räkningen tog mindre tid än beräknat så blev det lite tid till fotografering.
Det är inte så lätt med orkidéenas genetik. Släktskapen kan ibland vara komplicerade. Ta till exempel Ängsnycklarna. I Sverige har vi huvudarten ängsnycklar, som är mycket variabel med många olika blomfärger, men dessutom två varieteter Vaxnycklar och Blodnycklar. Vaxnycklarna har gräddvita blommor och den finns tillsammans med de vanliga ängsnycklarna i kärret på Åraslövs mosse. Blodnycklarna skiljer sig från ängsnycklarna med sina fläckar som förekommer på både ovan- och undersidan av bladen.
De två arterna Jungfru Marie nycklar och Skogsnycklar är nära släkt med varandra. De är så nära släkt att om de korsas så kan det uppkomma korsningar (hybrider) som i sin tur kan få avkomma. Detta strider mot artbegreppet som säger att individer av olika art får steril avkomma. Med dessa nycklar faller detta eftersom hybriderna också kan få avkomma.
Förr när man tittade på dessa hybrider så ville man ibland föra dem till en art, men det blir omöjlig i en svärm av hybrider. Därför är det med lättnad man kan föra dem alla till gruppen "Fläcknycklar". Idag hittade jag en sådan hybridsvärm och tog på måfå några porträtt för att visa variationen i färg, form och mönster.
En hel svärm med nyckelblomster.
Här är bilder på 17 slumpvis fotoograferade fläcknycklar. När det gäller blommans form så är flertalet ganska lika skogsnycklarna. Läppen är treflikig och mittfliken sticker ut lite. När det sedan gäller läppens mönster, så kan jag inte se två läppar som har identiskt mönster.
Detta har jag gjort i andra hybridsvärmar och resultatet är det samma.
Jag skall till sist visa något som ytterst få besökare på mossen har sett.
Starrar är en grupp halvgräs som det finns många arter av.
Jag brukar, för att öva uppmärksamheten titta efter ett par av dem.
De jag söker består av ett strå 10-20 cm och några små blommor/frukter i toppen.
Här är en som man inte kan ta miste på.
Loppstarr heter den och det finns över 1000 ex. av den i kärret.
Torsdagen den 10 juni.
Lunch i rutan vid Skälsböke.
Iris i trädgården.
Tisdag den 8 juni.
Porträttfotografering av fältveronika.
Bilder för Knipans databas.
Besök på Åraslövs mosse.
Det blev ett kort besök med lite prat med några fotovänner från Tyringe.
Ser du flugblomstret? Så svårt är det att få syn på flertalet plantor. De ståtliga nycklarna Ängsnycklar och Vaxnycklar.
Onsdag den 2 Juni.
Brudorkidéen i full blom.
Några bilder den 19/ 5.
Först några från Snöarpsrutan:
Blommande vårbrodd. En långsprötad antennmal. Lindens vackert gröna blad.
Träjon. En lav som jag kallar Puderlav.
Kvällsutflykt med Vinslövs fotoklubb till Kristianstad:
Duvvicker. Parkslide. Sommarvicker.
Lite av varje.
Kullig betesmark, solitära träd och backsippor i mängd.
10/5 Letade backsippor öster om Vinslöv. Ett par av lokalerna saknade arten vi sökte, men en av dem visade sig vara en pärla. Det var en betesmark med lång kontinuitet. Där var stora solitära träd och växterna som hör till marken som inte sett konstgödning fanns där. Vi fick räkna in hundratals. 457 plantor/tuvor
16/5 Yttereligare en betesmark öster om Vinslöv. Här var en del av marken en ganska öppen skog. I skogen fanns inga backsippor, men ganska rikligt med St. Pers nycklar. Gränsen mellan skogen och den öppna betesmarken hyste följeväxterna till backsippan bl. a. blåsuga och där stod också 8 plantor. Vi meddelade markägaren vårt fynd och hon blev mycket glad eftersom de hade förgäves sökt dem förra året.
Inga backsippor men väl gott om St. Pers nycklar (20+ plantor).
Även här kullig ogödslad betesmark med blåsugans pyramider.
Backsipporna liknar nästan klematisblommor där de hänger i regnet.
Dagen avslutades på Åraslövs mosse. Parkeingen var mer än halvfull, så det var bra med folk för en sen eftermiddag. Vi tittade till St. Pers nycklar och fann 34 ex. Någon av vinterstormarna hade emellertid vält några träd, så framkomligheten var ytterst begränsad. Ute i kärret var många arter i blom. Vackra ängsbräsmor vajade i vinden. Vattenklöverns vackra blommor hade slagit ut. Småvänderoten var även den utslagen och det gick lätt att skilja pojkar från flickor. Den art som kanke stack ut mest i kärret. Det lyste rosa på många ställen. Där var säkert ett par hundra plantor och jag misstänker att det är fler än på många år. Vitmossetuvan vid spången såg ut att ha hämtat sig hyggligt under vintern. Tranbärsplantorna såg ut att växa till. Vi letade mossviol bland kärrviolerna på ett antal ställen, men det är ju som att let efter en nål i en höstack. Letandet var alltså fruktlöst. Vi får återkomma.
Inne bland vinddfällena var det inte lätt att ta sig fram.
En skugga fångade vår uppmärksamhet. Solen visade sig helt efter förmiddagens regn.
Söndag den 9 maj
Vandring på Getraryggen från Nävlinge till Bodarp.
Jag tyckte att det kunde vara en bra tur i det fina vårvädret. Jag har gått leden på hösten, men det är många år sedan. För Eva var den ny. Ett par hundra meter frånNävlinge hembygdsgård, där leden viker av från vägen, fanns en fin betesmark med bl. a. ett par backsippor. Vi svängde söderut på en väl markerad led och dessutom så väl trampad att det var svårt att gå fel. Leden följer en rullstensås och för den som inte känner till sådana åsar, så är de ganska kuperade och så var denna. Det var mycket backe upp och backe ner.
Landskapet var vackert, öppet, med mest betesmark. Uppe på åsen växte skog och den skogen var grovstammig bokskog. Sådan skog är inte så vanlig och där var biotopskydd på det mesta. En liten del av åsryggen var granplantering och längre bort mot Bodarp där jordmånen var mindre bördig växte barrskog företrädesvis gran. När vi närmade oss Bodarp gick vi på en hålväg som var av det längre slaget. Hembygdsföreningen hade skyltat upp sevärdheter och skyltarnas texter var precis lagom långa och lättförståeliga.
För den som inte har så stor vana att vandra eller om konditionen tryter kan man vända där man tycker det är lämpligt. När man går en stig först ett håll och sedan går på andra hållet så upptäcker man mycket som man inte såg på framvägen. Dessutom känns det som om tillbakavägen är kortare. För oss var det lite speciellt för under den tid vi var ute skiftade vädret från kylig vår till sommar. Bland annat blev många mindre bokar lövade så skogen var mycket grönare på hemvägen.
Några bilder.
Backsippor
Den 7 maj. Vädret var uselt när vi cyklade hemifrån. Yr hade lovat bättring inom en timme. Första lokalen var i Ignaberga där fanns ingen backsippa och biotopen såg inte särskilt lämplig ut. Småregnandet fortsatte och vi hoppades på Yr när färden gick mot Lommarp. Under cykelturen upphörde i alla fall regnandet.
Första lokalen var vid Dammhuset. Backen som vi gick in i var som en oslipad smaragd. Vilken vacker grönska! Massor av olika nyanser av grönt Därtill gula sippor och så mängden av desmeknopp. De var marktäckande över stora ytor. Men inga backsippor. Vi gick runt och så på lite mer öppen mark fann vi dem.
Nästa lokal kallar vi Nymöllan. I en vägskärning hittade vi dem över 100 plantor.
Den 10 maj var det vackert väder om än lite blåsigt. Det blev bra motion nä vi cyklade de 19 kilometerna till Järseke. Några betesmarker skulle besökas. Det två första lokalerna gav 1 ex. Backsippa. Där har varit många tidigare. Kan det vara annan hävd som på något sätt föranlett minskningen?
De två sista lokalerna fick oss att bli alldeles tagna. Betesmarken var så vacker med stora träd som visade att platsen säkert har varit betesmark under lång tid. Backsippor fanns där i hundratal. De var i alla möjliga stadier från bara blad, till knoppad, till nyutslagen, till i full blom, till överblommad och i frukt. Det är bara att hoppas att marken här får den skötsel som de behöver för att beålla sina naturvärden.
Lördag den 1 maj
Dagens promenad gick via motionsslingan ut till "Dryporthygget". I skogen var det konsert med många stämmor. Vårstämningen hade infunnit sig trots en blygsam temperatur. Grönskande träd och buskar samt en liten överraskning på enarna under kraftledningen. Ett par bilder:
Lövsprickning i allet. Tappra granar kämpar för livet. Slyskogen grönskar. Får gästande motorcyklister
Den vackra svampen hagtornsrost har infekterat enarna som står under kraftledningen. Värdväxterna mår inte bra av svampen. Enen kommer troligen att dö och då byter svampen värd. Inte som man skulle tro till en annan en utan till hagtorn. Nästa gång den byter värd blir det emellertid enen som drabbas.
Onsdag den 28 april
Ett besök i och kring naturreservatet Tollaskogen.
Det var en promenad för att se ett sällan besökt skogsområde. Vi hittade inte den bsta vägen in, men det gjorde inget för skogen vi passerade var vacker att se på nu i vitsippornas högsäsong. Vitt var det på marken, men inte bara vitsippor blommade. Buskstjärnblommorna var på många stället utslagna. Vi såg på vägen in till naturreservatet bokskog med höga raka stammar. I den välskötta produktionsskogen var det ordning och reda. Den skyddade skogen verkade nästan kaotisk i jämförelse. Där var mycket död ved och många trädslag. Det som skyddet avser att hjälpa är de organismer som bara överlever i naturskogen. Exempel på sådana organismer är svampar, både parasiter och saprofyter. Insekter som är beroende av död ved. Blötdjur och många andra.
Jämför produktionsskogens ordning och reda med naturskogens oordning.
Söndag den 25 april
Björkarna vid Sirius har börjat blomma.
Vädret de senaste dagarna har bjudit på kyliga vindar från norr med nattemperaturer kring fryspunkten.
Rinnande ögon.,
Torsdag den 22 april
Nu är det inte ofta det blir tillfälle att sitta och skriva på bloggsidan. Tid finns det, men den kan användas till så mycket annat. Det har varit flera dagar med försommarvärme, men den närmaste tiden blir det en återgång till det normala. Det skulle vara bra om växtligheten bromsas upp lite, så att inte allt kommer på en gång.
Det blir som vanligt kräftgång d. v. s. jag går bakåt i tiden.
Tisdag den 20 april.
Det var som YR hade förutspått sol från en blå himmel. Svag vind och en lufttemperatur som var stigande när vi startade på veckans andra långtur. Rundan var inte bestämd i detalj, men vi startade österut för att slippa motvind på hemvägen. Färden gick via Attarp och Ignaberga till Vinslöv. Man hinner se en del blommande växter längs vägen och så är det spirande gräs på betesmarkerna och de nysådda åkrarna är tätt klädda av årets gröda. Vinslöv och Åraslöv passerades. Flitiga trädgårdsodlare hade fått ordning i rabatter och odlingsbäddar. Vi tog av vid Norra Strö. Det lite mer kuperade landskapet plus en tilltagade motvind gjorde cyklingen en aning mera ansträngande. Åkrarna var inte så stora här och betesmarken upptog mer plats. Vid Övarp kom vi åter ut på slättmark med stora fält. Framme vid Bjärlöv körde vi på ca 1 km "pavé", gatstensbelagd vägbana. Det var nästan som man kände sig förflyttad till Frankrike eller Belgien. I Bjärlöv började magen säga till om lite mat. Vi ville äta lunchmackorna i lä och gärna i en vacker miljö. Detta fick vi i Torsebro. Hönökaka med räkost och sparrissoppa lade sig fint i magen. Den lilla kaffeskvätten var sedan uppiggande för fortsatt tur.
Efter lunch tog vi en mindre väg till Färlöv. Nu hade vi vinden i ryggen. Det tog inte många minuter förrän vi var framme i byn. Lite extra proviant inhandlades i affären. Vi bestämde oss även att ta en av vägarna över Nävlingeåsen hem. Från Färlöv kunde vi köra på cykelväg förbi Araslövs golfbana till Vinnö. Där vidtog en kort sträcka på väg 19. Just väg 19 är en mindre trevlig väg att färdas på cykel. Den är ganska smal och hårt trafikerad med långtradare. Detta var emellertid den sista sträckan med tät trafik. Vi cyklade nu via Isgrannatorp till Skepparslöv över den bördiga Kristianstadsslätten. Stora fält med väl ordninggjorda såbäddar väntade på såmaskinen. Vid drickapausen i Skepparslöv hade vi ett val att göra. Antingen via Östra Ejaröd till Nävlinge eller via Ovesholm Rickarum till Nävlinge. Vi tog det senare alternativet.
Inledningsvis fick vi kämpa oss upp förbi golfbanan, men sedan hade vi en slingrande väg med jämn asfalt och mycket lite kupering. En vacker väg att cykla nu i vårblommornas tid. Vitsipporna var fullt utslagna och så hade vi solen och vinden i ryggen. Temperaturen var behagliga 20 grader. Ovesholm med dess vackra byggnader passerades. Vi kommer ihåg när vi kom cyklandes dit för att besöka julmarknaden. Vi parkerade våra vita Crescent-hybrider bredvid en vit fin Mercedes. Det var fler som tittade på våra cyklar än på lyxbilen. Efter Träne bredde åkrarna ut sig igen. Det var välskötta jordbruk med fina åkrar. Vi rullade på och kom till mer skogklädda trakter. Den bördiga jorden avslöjades av förekomsten av gulsippor. Svagt motlut men fortfarande medvind gjorde att vi var ganska pigga när vi kom till Rickarum. Anderssons lanthandel hade öppet och vi handlade lite dricka, satte oss på en bänk och njöt i solskenet. Sista biten hem (25 km) gick genom den vackra skogen mellan Rickarum och Nävlinge. Denna sträckan har ett par avsnitt där asfalten har spruckit och det har blivit hål som ger känningar i baken om man inte undviker dem. Från Nävlinge till Lommarp är det mest utför. Man får hålla i bromshandtagen och dra i bromsen när det går för fort. Sista biten är ett avsnitt som vi ofta kör så vi rullade bara på. Lite trötta var ändå benen efter en ganska lång tur (91 km) men återhämtningen gick fort.
Söndag den 18 april
Vi hade länge väntat på stabilt väder och nu såg det ut att infinna sig, åtminstone ett par dagar. En långtur hade vi planerat. Långtur innebär att vi stannar någonstans längs vägen och äter lunch. Vindutsikterna visade ostlig vind uppåt dagen. För att få medvind hemåt startade vi österut. Nävlingeåsen och vägarna däromkring är alltid trevliga att cykla på, så vi bestämde Nävlinge och så kan man bestämma fortsättning därifrån. Det var kallt när vi startade, men i backarna upp mot Nävlinge fick vi upp både värme och flås. Vi bestämde oss för fortsättning mot Rickarum och därifrån, efter en fikapaus, vidare mot Skepparslöv. Nu var motvinden avverkad och resten av turen gick i medvind. I Önnestad inköptes matvaror till lunchen. Hönökaka, tubost (räkor) yoghurt samt något gott till kaffet. Vinden hade mojnat en aning och vi fick dessutom lite lä, så det smakade väldigt bra med lite gott att äta och framför allt att dricka.
Efter lunch körde vi hemåt, men i Åraslöv tog vi av mot Gumlösa. Vi tittade på vårlökarna längs kyrkogårdsmuren. De sista 15 km gick med rekordfart inte på grund av hemlängtan men mera med en påskjutande medvind. Denna årets första långtur var på 85 km.
Vår koltrast låter inte riktigt glad när han sitter på TV-antennen.
Det är inte samma glädje i hans sång. Varför skulle det hända precis nu?
Alla stjärtfjädrarna har ramlat på en gång. Han tänker kanske. Ingen hona vill väl ha en hane utan stjärt!
Några utflykter med kamera
Tosteberga ängar 17 april.
Parkeringen var full. Populärt ställe. Blåsippor i mängd under hässlet. Skall ses live! Den vanliga vårlöken var kanske inte den vanligaste.
Ängsvårlöken har tagit upp konkurrensen! Strandängarna. Att sitta i lä och titta ut över sjö och ö. Buskviolen är ett färgstarkt inslag på strandängen.
Det ger högkvalitativ vila!
Backsipporna riktade in sig mot solen. Det tidiga gräset älväxing kommer snart sprida sitt pollen. Den sällsynta luddfingetrörtens blad var allt jag såg idag.
Äppelrosens vassa taggar är många. Ängsvårlöken - ett praktexemplar. Kniuppfryle. Ett par röda blåsippor som väntar på värme.
Backsippa. Buskvioler.
Makro i Lommarp 15 april.
Hjorthägnet.
Backsippor.
Nagelört.
Vårarv.
Småfingerört och Skogsbräsma.
Blåsippeskogen.
Makro i Vedema.
Stackmyrorna hade bosatt sig i högstubben
Trots Kylan var det stor aktivitet i stacken.
Hjälmfrullania Skriftlav
Onsdag den 7 april
Vandring ca 8 km Väster om Sösdala.
Vi vandrade i ett omväxlande landskap. Vinden susade i träden men nådde sällan ner till oss. Däremot sken solen från en blå himmel ända fram tilldet närmade sig lunchtid, Då kom en skur som lyckligtvis var kortvarig. Vid Lillsjödal åt vi frukosten i lä och en värmande sol mot backen vi satt i. Efter lunch besöktes Vannaröds ängskrona. Dagen avslutades med ett besök på blåsippsbacken i Sandåkra.
Lördag den 3 april
Vi cyklade förbi några blommande buskar.
Jag ställde en fråga på fb- gruppen Skånes blommor och inom en minut kom det rätta svaret.
Den tidigt blommande busken heter körsbärskornell. En odlad sällan kvarstående art som kommer från Central- och Sydeuropa.
Trevligt var att se och höra hur humlor och bin besökte de väldoftande blommorna. Där såg ut att vara flera arter av bin!
Nytt i Evas hemslöjd.
Påskharen kom på besök.
Två prydnadskuddar med blomstermotiv
Bildväv.
Fredag den 2 april Långfredag
Det var kallt mulet på morgonen, men YR hade förutspått lite sol framåt middagstid. Målet för dagens utflykt var Kjuge kull. Parkeringen var nästan full när vi kom fram. Det var ganska tidigt, men "madrassfolket" var redan där. Det är trevliga unga människor med en ganska stillsam hobby/sport. Det ser trevligt ut också för att barnen kan syssla med detsamma som föräldrarna. Jag tänker tillbaka till min barndom. Visst var det roligt och spännande att klättra på stenblocken vid Oxudden.
Vi vandrade på och kommenterade de ganska få växter som blommade.
Hasseln hade blommat över liksom klibbalen. Det syns, men som allergiker märker jag det inte. Där var blåsippor som hukade i den kalla vinden. De små murgrönsveronikorna verkade inte bry sig om kylan. De hade ju sin glesa men kanske ändå värmande päls på sig. Vårlökar var där i mängd och de ville, precis som blåsipporna, inte visa sina bästa sidor. St. Pers nycklar var de gott om i allet ner mot sjön. Av de hundratals bladrosetter som vi såg är det bara ett fåtal som har kraft att blomma. En blomma som jag saknade var svalörten. Gott om blad var där, men inga blommor. Jag måste ju nämna ytterligare två. Backsipporna låg som knoppar med ylletröjan på. Smånunneörten är vanligare än på de flesta andra ställen och den blommade fint.
Lunchen intogs i lä. Det var inte helt enkelt att hitta ett bra ställe med lä, bra att sitta och något trevligt att se under ätandet. Två av önskemålen kunde uppfyllas. Det verkade inte klarna upp och vinden var lika kylig som på morgonen, så planerna ändrades och vi bestämde att fika i Lommarpshägnet. Där finns en bra sänka dit vinden sällan når. Det var inte mycket i blomsterväg framme. Fältsippornas skyddsburar var förstörda. En låg nere i sänkan och den andra uppe där den skulle stå. Vi samlade upp nät och tältspik. Sätter upp näten när vi kan se plantorna. Samtidigt kommer vi att bättra på stättan. Vi hittade en tuva med blommande backsippor. Det var allt. Nagelörten hade slagit igen blommorna, men de var många. Betydligt mycket färre var vårarvens små plantor.
Hasseln har blommat över, men behåller hängena tills vidare. Klibbalen har redan kastat sina hängen.
Blåsipporna hukar sig i blåst och kyla. Sankt Pers nycklar. Här kan den kallas "fläckigt nyckelblomster". Smånunneörten genom "makrogluggen".
Här var jag! sa räven. Äppelros?
Årets första backsippor i Lommarpshägnet.
Onsdag den 31 mars
Allergitider nu. Det blev innevistelse i stort sett hela dagen, men ett stycke fram på eftermiddagen tog vi cykeln ut till Läreda industriområde. Vid järnvägsspåret där hittades den sällsynta växten fågelarv. Jag fick se den i överblommat skick förra året. Eftersom det är en tidigblommande art så kunde det kanske vara tid att få se den. Vi gick en bra bit sökande efter den vita blomman. Där var massor av nagelört som säkert frös, för de hade slagit ihop blomman. Efter några hundra meters sökande hittade vi något som kunde likna fågelarven. De hade vit blomma i toppen, men de hade inte rätt färg på de gröna delarna, så vi kunde inte vara helt säkra. Det dröjde emellertid inte länge förrän Eva hade hittat något vid södersidan av en räl. Där hade den fått reflekterad värme från den rostiga metallen. Här var det rätt färg, bladen satt rätt på stjälken och blommorna satt rätt i stjälkens topp. En i full blom och ett par på gång. Det blev ett par bilder varav några kommer här.
Tisdag den 30 mars
Årets hittills varmaste dag.
Det var till att spraya näsan och droppa ögonen för utevistelse under eftermiddagen. Cyklarna var sedan tidigare smorda. Den friska till hårda vinden från väster bestämde cykelturens mål Kristianstad. Vinden som tryckte på i ryggen gjorde att det blev frihjulning på långa sträckor. Några reflektioner längs vägen: För ett år sedan var himlen riktigt blå p. g. a. minskad bensin/dieselförbrukning. Nu är vi tillbaka till läget före pandemin, men smittan sprider sig fortfarande. Det är inte klokt vad
mycket biltrafik det är på vägarna. Det finns en del som använder vägkanten som soptipp. Det ser hemskt ut! Många har sett om sitt hus och hem, kanske, under
pandemiledighet. Det ser i de flesta fall fint ut. Många vårblommor lyste i väggroparna och i trädgårdar.
Temperaturen var sådan (18°C) att vinterkläderna fick stanna hemma. Eva trivdes i kortbyxor. Efter fika vid Naturum köpte vi tågbiljett tillbaka till Hässleholm.
Söndag den 21 mars
Siggaboda på gränsen mellan Blekinge- och Kronobergs län.
För mig är Siggaboda ett ställe som jag känner till namnet och som alla som varit där anser ha en mycket sevärd natur. Vi blev naturligtvis mycket glada när, en träff ute i det fria, föreslogs på detta ställe. Det kan konstateras att inget gott som sagts om naturen här är överdrivet. Bara en liten mening från reservatets informations-tavla: Inom reservatet har påträffats mer än 150 mossarter. Kan så många miljöer finnas inom ett så begränsat område, då är det klass 1!
Vi träffades vid reservatets parkering. Alla var friska och barnbarnen var på springhumör. Leden vi följde gick till en början på skogsväg. Snart vek vi av på stig i ganska kuperad terräng. Över stock och sten mellan stenblock och ner i gropar. Plötsligt upptäcktes att vi gick på fel håll. Tillbaka och så in på den väg som var planerad. Vid en gård fick vi låna en detaljerad karta med en massa beskrivna upplevelser längs vägen. Där var stora stenblock, grottor, backstuga och "katedralen" - en konstutställning à la Vanås. Lunchen avåts med sjöutsikt och lä. Jackor fick tillfälligt knäppas upp. Myrorna i stacken bredvid hade bråttom med att vädra huset och göra diverse reparationer. Större delen av sträckan var avverkad och den sista biten gick snabbt.
Ett besök som blev ett bonusstopp var bilkyrkogården vid Ryd. Vi gick och förundrades, men jag tror inte någon av oss blev positivt överraskad.
Vägen blev snart en stig. Backe upp och backe ner. Stenblock stora som hus.
Renlavarna växte gärna uppe på stenblocken. Mossa och blåbärsris på marken. Hänglavar i träden.
Inne i stenriket. Backstugan. Barkborrarna har haft fest.
Katedralen. Flygande tefat. Nästan som i bilkyrkogården.
Skogsmyrorna har bråda dagar. Sista biten var lätt att gå.
Lördag den 20 mars
Vid denna tid på året får jag ransonera utevistelserna. Jag förstår inte var allt pollen kommer ifrån. Förhoppningsvis blir årets hassel/klibbal-blomning
kortvarig. På många ställen hänger hanhängena redan bruna utblommade.
Höga pollennivåer medför täppt näsa, irriterade ögon och en stor trötthet.
Nu har jag varit inne, nästan, i två dagar och jag känner mig bättre.
Fredag den 19 mars
Årets första planktonhåvning i Finjasjön. Frågan var: Har kiselalgerna börjat föröka sig? Solen sken från en blå himmel. Det blåste en kylig frisk vind från nordost. Jag började håvningen vid sjöns utlopp i Almaån. (mitt nya ställe). Det är lätt att komma åt vattnet från bron vid dämmet. Jag tänker att man kan få ett gott genomsnitt av plankton som rinner med ut från sjön. Håvningen gav lite oväntat ett nästan klart vatten. Kan den senaste tidens kalla nätter ha hämmat förökningen? Det visar sig när jag sätter mig vid mikroskopet.
Det andra provet togs vid Tormestorps båthamn. Här låg vinden på och rev upp vattnet. Vattnet jag fick upp innehöll mycket "skräp". Detta är den provpunkt som jag tidigare använt. Även här kommer man bra till längst ut vid åmynningen.
Vid sjöns utlopp. Tormestorps båthamn.
Bilder:
Från sjöns utlopp.
1. Kiselalgen Asterionella. 2. Guldalgen Dinobryon. 3. Grönalger men vilka? Samma som 5 ?
4. De tre gråaktiga? 5. Grönalgen Eudorina elegans? 6. Ciliater Klockdjur
7. ? Vet inte var den hör hemma. 8. Kiselalgen Navicula 9. ? Ser ut som en organism som samlat på sig.
10. Klubborna till höger? 11. Rotatoria 12. Rotatoria Keratella?
13. Diverse 14. Kiselalg Stephanodiscus? 15. Guldalger Uroglena ? ?
Vid Tormestorps båthamn.
16. Mask? 17. Guldalgen Synura 18. Kiselalgen Melosira
19. Grönalgen Pediastrum 20. Fragilaria ? 21. Cyanobakterien Oscillatoria
22. Hudceller från en växt 23. De ljusa kristallerna bör vara sandkorn (kisel) 24. ? En sådan spiral har jag inte sett tidigare.
25. Cyanobakterien Microcystis 26. Kiselalgen ? 27. Ciliat kanske trumpetdjur denna också?
Jag såg en del pollen i proven. Barrträdspollenet (gran och tall) är lätt att identifiera. Sedan är det så att de andra mindre pollensorterna kan jag inte identifiera, kräver bättre mikroskop och behandling av preparatet.
Bilderna är numrerade.
Om ni läsare kan hjäpa mig med artbestämningen, så kan jag med tiden bringa lite mer ordning på sidan "i mikroskopet". Det går kanske att lägga rättelser och kompletteringar på facebook.
"Ser du stjärnan i det grå"?
Allt du önskar kan du få......
Så kan det se ut i april.
Torsdag den 17 mars
Vandring på Göingeåsen.
Vi gick en runda i Naturreservatet på åsen. Stigen vi följde gick genom högstammig bokskog i soligt väder. Först när vi skulle fika kom regnet. När fikan var över slutade också regnet. Andra delen, efter fikapausen, fick vi delvis fin utsikt men stigen var inte längre lättgången. Vi fick trampa över stock och sten. Avslutningsvis kom vi in i planterad granskog med varierande kvaliteter.
"En som satt skon på hyllan"
"Granpinneskog" Granskog med "John Bauer-känsla".
Lördag den 13 mars
Träff vid Forsakar med Vinslövs fotoklubb. Mars månads fototräff hölls alltså vid Forsakar i Degeberga. Vi var ett 10-tal som kom till träffen. De vanliga rutinerna följdes. Först fotografering enskilt och sedan avslutades med grillning över en stor grill. Vädret var hyfsat nere i ravinen in mot vattenfallet. De kalla vindarna nådde inte ner till ravinens botten. Det var strida strömmar i bäcken. Mäktigt var det att se upp mot de ovanligt höga träden i sluttningarna. En del av resarna hade fallit föranlett av stormar eller ålder. De låg kvar som mossbeklädda lågor. På en del ställen växte mossor av vanliga slag och även ovanliga. Framme vid fallet fick i alla fall jag se vattnet falla med en kraft som jag inte sett tidigare.
Andra avdelningen av träffen är kanske minst lika viktig som fotograferandet. Vi förflyttade oss till hembygdsparken där grillen tändes med medhavd grillkol. Nu var det inte lugnt längre. Vinden svepte fram och kylig var den. Värmen från grillen togs tacksamt emot. Det blev en trevlig samvaro med lite information och några vitsar. Korvarna blev välgrillade och lagom mätta styrde vi kosan norrut. Efter ett kort stopp i Snärjet i Lommarp gick det raka vägen hem.
"Elefantögat".
Onsdag den 10 mars
Utflykt till Vittsjö och Ubbalts naturreservat.
Ubbalts naturreservat betyder olika saker för mig. För många år sedan, när jag sprang orientering, så var det ett område där vi ofta tränade. Den småkuperade terrängen krävde ständig och stor kontakt med kartan och terrängen. Delarna med bokskog är ju väldigt rogivande att vandra genom. Det gäller alla årstider från vårens ljusgröna lövsalar över sommarens svalkande skugga till höstens färgsprakande prakt. Här kan man träffa på sällsynta kärlväxter, mossor och lavar. På ställen med sådan skog finns kanske rester av ett djurliv som var vanligare förr, men som nu trängts undan till små refuger och som på grund av sitt låga numerär riskerar utrotning.
Torsdag den 4 mars
Vandring längs Pinnån i Örkelljunga.
Dagens vandring gick längs Pinnån i Örkelljunga. Denna del av ån rinner genom en dalgång som fått skydd som naturreservat. Större delen är skogklädd och delvis ganska kuperad. Vid denna tid på året ser man bara delar av det naturvärde som kan erbjudas här. Jag vill minnas att jag besökt området för flera tiotal år sedan. Då var förekomsten av ormbunken Kungsbräken (Safsa) något som gav mig ett bestående minne. Här kommer några bilder från denna kylslagna dag.
Runt delar av Pinnåns lopp i reservatet finns sumpskog med en hel del död ved. Det finns många svampar och insekter som är beroende av en sådan "ostädad" natur. Den blir ju då även svårframkomlig. Här i reservatet var vissa delar spångade över de blötaste partierna.
På norrsidan av ån låg strandtomterna badande i solskenet. Skönt för dessa fastighetsägare. Där är så pass mycket fallhöjd på ån under passagen i området och det har givit upphov till ett par vattenkvarnar.
Sista bilden visar en björklåga under nedbrytning. Nävern spricker upp i ett vackert mönster och de runda hålen misstänker jag är björksplintborren som har varit framme och fått ut en kull nya borrar.
Söndag den 28 februari
"Coronavandring" på Bergstigen 8 km. Med start vid Hägghult.
Solen sken, men det var inte många plusgrader. Stigen var mestadels lättgången och den gick i det man kan kalla "Snapphanenatur". Där var många skyltar som berättade om stenbrytarlivet och om snapphanetiden. Hjärtasjöns badplats var väl försedd med bord, bänkar och grillplatser. Denna söndag var det bara ledigt där vinden drog med sig kalla kårar.
Den svarta Hägghultsdiabasen har inte bara använts som fasadsten. Stenen är utmärkt att med lämpliga verktyg framkalla vacker konst.
Under vandringen vick vi se många minnen från tiden då mycket sten bröts i trakten. Många stenhuggaröden fannd med i den "historielektion" som skyltarna längs slingan gav.
Vägen där tjälen fortfarande bar. Spillkråkan. Riktig göingeskog.
Hjärtasjön.
Stigen gick delvis över stock och sten. Kallkälla med vatten för den törstige. Ett kort stycke bilväg.
Jag visste det, men hade inte sett det förrän nu! Hasseln blommar för fullt! Säsongens sista istappar på bild?
Söndag den 21 februari
En promenad vid Hovala, när våren har visat sig på bästa sätt.
Besök vid "orgelpiporna".
Vackert ljus i bokskogen.
Det jag kallar "orgelpiporna" är de istappar som bildas vid en bergbrant på Hovdalaområdet. Vatten rinner ut över
bergväggen och bildar vackra istappar samt andra isformationer. Tyvärr hade flera av de största tapparna blivit
förstörda i år.
i
Lördag den 20 februari.
Våren har knackat på dörren och vill komma fram. 
Solen ville bara visa sig ett par minuter idag, men då kände man av värmestrålarna.
Folk som gick förbi tomten stannade för en titt i häcken.
Inte riktigt utslagna var vintergäcken (Bild från 2020).
Onsdag den 17 februari.
Natten mellan tisdag och onsdag föll snön hela tiden. Snöfallet fortsatte en stor del av onsdagen om än med minskad intensitet. Vi gick ut på mossen för en två timmar lång snöpuls. Det var tungt att ta sig fram. I den obanade terrängen fick man söka bästa vägen bland annat genom björkslyet på "Dryporthygget". Väl hemkomna smakade lunchen gott!
Söndag den 14 februari.
Efter en kall natt där "kvicksilvret" kröp under -15ºC fick jag en överaskning i uterummet. På alla rutor blommade de vackraste frostrosor! Solens strålar skänkte en del vackert ljus men framför allt värme, som var förödande för rosorna.
Lördag den 13 februari.
Denna morgon kändes nog som den kallaste. förutom en temperatur på 15-20 ºC så blåste en bitande vind. Det var bäst att hålla sig i lä så mycket som möjligt. Jag besökte vattenfallen vid Hovdala på morgonen. Sedan fortsatte jag till Wfk´s träff vid Jungfrufallet. Det har ju varit för mycket vatten i bäckarna tidigare, men nu hade den senaste veckans skarpa frost fått vattnet att frysa som ett isskal över det ännu rinnande vattnet. Det ger inte så intressanta isformationer som ibland kan uppkomma.
Två bilder från Hovdala.
Bertil hade tänt grillveden.
Idag var Jungfrufallet ett isfall.
Här har räven raskat över isen!
Som sagt. Isen kunde varit bättre. Nordanvinden kunde varit mindre bitande, men korven var god och sällskapet trevligt.
Vecka 5 och 6.
Härlig vinter med högtrycksbetonat väder. Det fanns tillfälle att åka skidor på fina spår på golfbanan i Vittsjö. Trevligt var det att som avkoppling följa de svenska skidskyttarnas framgångar på VM i Slovenien. Kamerorna fick vila.
Fredag den 5 februari.
Mera fruset vatten.
Först Hovdala: Där hade vattenföringen av någon anledning stigit sedan sist. De senaste nätterna har ju kvicksilvret varit nere på - 10 till - 15°.
Inte bra för fina isskulpturer.
Sedan Jungfrufallet: Där var det något bättre, men det kan bli ännu bättre. I bäcken både ovan och nedan kan man även hitta vacker is.
Torsdag den 4 februari.
Coronavandring i Sanatorieskogen, Tyringe samt ett litet Hovdalabesök.
Vi passade på att gå när skidspåren var borta. Solen sken från en molnfri himmel och termometern visade minus 8 grader. Det var njutbart att bara gå utan brådska. Enda tvånget var att se till att komma tillbaka före mörkrets inbrott, för det fanns ingen pannlampa packad i ryggsäcken. Blandskog mestadels i den norra delen. Blåbärsriset hade fått lite flor av snö. Det ligger kvar så länge som inte solstrålarna kommer till att smälta bort det.
Föregående bild visade ett skuggigt parti. Här är en glänta som släpper fram solljuset. Snön försvinner, men det är inte alldeles säkert att den smälter. Jag har sett ställen där snön försvinner utan att något vatten syns! Då är det så att snön omvandlas direkt till vattenånga utan mellansteget flytande vatten. Detta kallas sublimering på fackspråk. Det är härligt att gå i lagom fart och låta tankarna flyga. Plötsligt ändrade skogen karaktär. Inslaget av barrträd blev större och ibland var där rena granplanteringar. På några ställen var skogen i behov av gallring om det skall bli något av den.
Inne i täta granskogen fanns snö kvar på grenarna. Det tunna lagret av rent vita flingor lyste upp i det annars mörka gröna. Plantor av bok fanns här och var. De lyste upp och den gulbruna färgen på fjolårslöven gav en lätt känsla av skönhet. I en ståtlig och väl skött gran/tallskog kan man lätt få en känsla av att gå i en pelarsal.
Det fanns många gränser mellan olika typer av skog. Här kontrasterar den unga granskogen till de höga raka granstammarna. Vi blev förvånade över hur många människor vi mötte på vår slinga, en eftermiddag mitt i veckan. Det var inte så att det var någon trängsel. Personen som gick om oss och såg mig stå med kameran framme undrade säkert vilket som var motivet. Hon stannade inte och frågade. Vi hade kommit in i ett ganska stort parti med bokskog och här avverkades en del. Det var även så att framtiden för boken säkrades genom föryngring.
En del hyggen återplanteras med gran. På andra ställen beskogas hygget med bok. Vad man än gör så blir det en period, då träden växer till, som inte är särskilt vacker att se på. Nu var vi så långt komna på slingan att slutet nar nära. Landskapet blev mera öppet. vi såg att solen ätit upp mycket av snön. Fikan i ryggsäcken var till för att avnjutas i det fria. Några stenbumlingar mitt i solskenet och dessutom i lä. Det var just vad vi behövde. Där kunde vi sitta och dricka vårt kaffe med vetebröd till. Dessutom känna solljusets värme i ansiktet. Det kändes att vi är inne i februari.
Onsdag den 3 februari.
Besök vid Jungfrufallet.
Vi kände att det var tid att göra säsongens första besök vid Jungfrufallet. Vädret var inte det bästa. Molntäcket var så tjockt att det blev lite ljus som dessutom gav väldigt lite kontraster.
Där var gallringsarbeten i bokskogen , så vi fick snirkla oss fram runt stora bokstammar. Det var bra vattenföring. Egentligen för bra för isbildning i fallet. De blev ett par bilder. Det blir säkert fler besök längre fram.
De två sista veckorna i januari.
0128 Galgbacken.
Det besvärligaste var kanske att ta sig dit. Cyklande som vanligt.
Ett tunt snötäcke täckte marken och gjorde naturen lite ljusare. Vi blev frusna under cykelturen så det blev rask marsch. Galgbackenområdet är till stor del en mosse som använts för torvtäkt. Torvlagret är ca 3 m på det tjockaste stället. I och med att de övre delarna av torven tagits bort så har vissa delar kommit under grundvattennivå och små sjöar/gölar har bildats. På sådana ställen var det mycket vatten. När vi kom till Linnéängen lämnades en bal ensilage till fåren, som större delen av året håller efter växtligheten på ängen. Den raska promenaden gav oss värme, men bilderna blev ganska få.
0127 En vandring som blev längre än tänkt.
Snöbär. Passande nu nypudrade. Slingan. Väl använd för promenad. Samtal på coronasäkert avstånd.
Ett parklikt landskap har uppstått där förr var skog. Se! "Raka skogsvägen är inte riktigt rak". Pudersnön lyser upp i den annars mörka granskogen.
Vi gick raka skogsvägen så länge den var rak...och lite till. Vi passerade en liten å och då var det som om bägge kom på att där gick vi förr hemifrån via Ljungdalamossen och Barna sjö till raka skogsvägen. Varför inte gå baklänges? Det var visserligen 15 - 20 år sedan men dert går väl att hitta. Terrängen var en utmaning men det gick fram till kända hållpunkter som brunnen. Kanske borde den täckas? Genom tätt björksly. Jobbigt att gå och grisastigarna var förvillande. Efter slyskogen kom barrskogen och den var lättare att forcera. Framme vid Barna sjö såg vi ingen sjö så den får fortsättningsvis heta f.d. Barna sjö. Kärret bredvid var fullt med vatten och även massor av vindfällen. Det var en prövning, som kändes av även dagen efter. Många gymnastiska övningar krävdes för att undvika vatten i kängorna.Nedanståend bild finns en historia kring. Där kärret var som värst hörde jag Eva säga. "Här är i alla fall inga björnbär". Jag vände mig för att svara, men då sved det till på näsan. Skogsbjörnbär är inte att leka med. Blodet rann från en cm-lång reva. När kärret var passerat gick det nästan med expressfart hem.
0124 Snön blir sällan långvarig i Hässleholm. Efter några dagar kom plusgraderna och efter en vecka såg det ut såhär.
Under kraftledningen. I lövskogen. På mossen.
Mossens våtare delar var riktigt våta. På betesmarken mot Belevägen spirade gräset.
0115 Slingan. De fina skidspåren på golfbanan utnyttjades lördag, söndag och måndag.
Två vita dagar och lite grönt i januari.
Torsdag den 14 januari.
Snövädret har dragit förbi och solsken väntas vid middagstid. Det blev två timmars snöpuls vid Hovdala.
Start vid Broslätt. Dagens gröna är en träjon.
Vägen ner mot Möllevången. Ett oskrivet blad.
Hovdalaån forsade som aldrig förr.
Så visade sig solen!
Hammarmölle damm.
Så bröt solen igenom riktigt. Då blev det en annan färgton på ljuset.
Så här brukar man inte se biblioteksruinen. Annorlunda!
Motljus.
Slottet.
Bokskog.
Onsdag den 13 januari.
Denna dag när snön bara vräkte mer i flera timmar. Vi fick ett rejält snötäcke. Häligt stärkande snöskottning och en timmes snöpuls på detta.
Här kommer några bilder:
På stigen under kraftledningen hade ett delvis tjockt lager fluffig snö lagt sig. Björkarna bågnade av snötyngden.
Inne i skogen var stigen mera lättgången, men vad vacert där var!
Snötyngda grenar.
På mossens vallar var det torrt, granskogens mörker kontrasterade mot lövskogen och sist snöfallet över betesmarken.
Dagens gröna bild: Revlummern sticker upp i tallskogen.
Här börjar det nya året 2021
Här kommer december månads händelser och notiser.
Vinterturen på cykel.
Det kan vara skönt att cykla även på vintern. En förutsättning är då att det inte är för kallt och blåsigt. Det skall inte heller vara halka på vägen. Vi har en runda runt Hässleholm. Den körde vi igår den 25:e, juldagen. Det var lugnt väder och mestadels sol. Temperaturen var -3° när vi startade och strax över 0 när vi kom hem. Vi frös men bara om fötterna. Turen är sådan att man kan hoppa in på ett flertal ställen och likaledes hoppa av på ett annat ställe utan att avverka hela turen. Kortaste turen är ca. 15 km och hela rundan är 52 km. Jag tog några bilder längs vägen så att den som vill kan lista ut sträckningen. Annars kommer sträckningen här på sidan om ca. 2 veckor. Här kommer några bilder från turen.
Här kommer vinterturens sträckning:
Ljungdala - Stoby - Kvistalånga - Grantinge - Attarp - Ignaberga - Gamla 21an - Österås - Magle våtmark - Tormestorp - Björkviken - Hässleholmsgården - Venaparken - Skansabron - Vankiva - Vankiva skola - Ballingslöv - Stoby - Ljungdala.
Vi kom hem utan frostskador, men vi var klädda för utevistelsen. Dock skall sägas att vindens köldeffekt är något att räkna med.
En rolig upplevelse var att känna doften av tändvätska och att se familjer som träffades ovh lagade mat/fikade ute.
2020-12-25
Vandring vid Hässleholmsgården (Blå spåret. 10 km)
Ännu en "Coronavandring" även denna gång i hemmamarker. Här var det orienteringsträning varje torsdag, för både gammal och ung. Numera är det sällan vi kommer hit. Blå spåret på 10 km är nytt för oss och det skall vi gå idag. Skylten vid spårcentralen kunde varit mer välkomnande, men när den lämnats bakom så var det samma trevliga spår som förr. Hedbokskog väl gallrad med stenmurar lysande som smaragdgröna halsband. Nu vid juletid var vissa träd pyntade med kulor och annat. På några ställen finns nu bokföryngring där granskogen tidigare stod tät.i
Där fanns döende eller döda träd som höll på att mineraliseras av vackra svampar. Ett okänt "skinn" och en som kanske är en ostronmussling.
Det blev revor i molntäcket och det dröjde inte länge förrän solen kunde skina från en nästan molnfri himmel.
Där P2:s grindar förr stängde vägen för oss lämnade vi motionsslingan och gick ner mot sjön. Fågelplattformen "Slingra dig" besöktes. Där låg en hel del vitfågel på vattnet, fiskmås hördes. En sångsvanfamilj låg långt borta i en vik. Där låg även en mindre andflock. Två ägretthägrar sågs flygande. En ensam trana flög ner mot vassarna.
En frusen hand plockade upp en blommande våtarv. Även rödplistret blommade på sina ställen. Den stora attraktionen vid Mölleröds kungsgård är annars de stora ekarna. Några av dem är riktiga resar med en ålder på ett par hundra år.
Nära Mölleröds kungsgård finns ruinen av slottet som en gång i tiden var en ståtlig byggnad. För ett tag sedan blev barnbarnen lurade när vi sade att vi skulle åka till ett slott och så var det bara en ruin. Det dröjde emellertid inte länge förrän det var roligt att klättra på murarna.
Förr rann Almaån i en slingrande fåra. I samband med sänkningarna av Finjasjön grävdes en rak kanal. Resterna av den gamla åfåran har restaurerats och ett par rastplatser har placerats på lämpliga ställen.
Nu går vägen åter mot Hässleholmsgården. Man kommer ut på motionsslingan igen.
Vägen tillbaka till Hässleholmsgården bjuder på en hedbokskog som är vacker att se på. Bilden i mitten visar sidenticka på en stock och några små exemplar av judadöra.
2020-12-24
Vandring i Vedema.
En vandring på Luciadagen. Vi gick på måfå genom reservatet. Vägvisaren som var med var väl bekant med terrängen så någon risk att gå vilse var det inte. Rökeån hade en god vattenföring. Det betyder att grundvattenreserverna fylls på. Den relativt nya bron över ån var bra att gå på. Inte hal! När Barsjön, och rastplatsen med grillmöjlighet passerades noterade vi att där fanns inte ett skräp! Det måste vara något alldeles extra att slå sig ner på en plats som inte är nedskräpad. Vidare på skogsväg och stig. De små dammarna i skogen är extra vackra på hösten. Färger och speglingar ger en särskild känsla av stillhet.
Det gick vidare, ibland över stock och sten, till Aggarp där vi vände söderut. Det blev ett annat stråk tillbaka mot bilarna. Mossorna växte fint och var både små och stora färgklickar i allt det vissna.
2020-12-13
Nytt från Evas Hemslöjd.
Albin och Bea har fått nya kläder. Bea är ju rufsig i håret och kaninen har fått förband på låret.
En av kuddarna ett nytt vackert överdrag. Den virkade spetsen pryder sin plats!
2020-12-06
"I en röd liten stuga invid sjön vill jag bo".
Vackert och rofullt så det förslår!
2020-12-02
Hässleholm 30 november 2020.
Morgonrodnadens gudinna Aurora verkade rodna lite extra i månadsskiftet november - december.
I Evas Hemslöjd har det arbetats med Temaribroderi den senaste tiden.
Bollar med vackra komplicerade mönster har färdigställts.
Här kommer ett par exempel, men mer finns på "Evas hemslöjd"
under fliken japanska broderitekniker.
Hitta Uddbräken.
Uddbräken är en ormbunke som på rödlistan står som sårbar. Bohuslän, Dalsland och Gotland är landskap där den står att finna. I Skåne har vi ett exemplar och det finns i ett odlingsröse inne i en granplantering.
Efter vissa besvär fann vi röset och då även plantan vi sökte. Den visade inte så särskilt stor vitalitet. Den hade 5 blad där två var större och friskare än de andra. Här kommer några bilder:
Vi får hoppas att vi kan vårda den för Skåne så sällsynta ormbunken.
Nu flyger "Knipan" igen efter en månad i stillhet.
När tiderna är som de är nu med Coronarestriktioner gäller det att fylla tiden med någon meningsfull sysselsättning. Vi passar på att besöka naturområden som vi annars inte skulle hinna med att besöka. Vi motionerar för att det känns bra för kroppen att röra sig. Det främjar även tankeverksamheten. Vi lagar mat med något som kan kallas omsorg. Det känns skönt att efter varje måltid kunna säga: "Det här smakade gott".
Söndag den 8 november.
En promenad på Åhusfältet.
Vid middagstid klarnade det upp och vi tog cyklarna bort till Åhusfältet. Vi var intresserade av hur växterna hade det i den milda fuktiga väderleken. Längs vägen såg vi några stensötor som hade intagit ett par trädkllykor. Där måste de ha fått bra näring och tillräckligt med vatten, för de såg välmående ut. Ute på övningsfältets grusplan hade hedlaven svällt upp i den fuktiga luften. Dvärgserradellan såg ut att må ypperligt i det milda höstvädret. En mindre rödek hade inte fällt bladen ännu. Den gör verkligen skäl för namnet.
Här kommer bilder från några "Coronautflykter" de senaste veckorna.
Först ut FK Göingarnas klubbstuga.
En motionsslinga fylld med naturupplevelser. Till vänster. Nu är det ju svamparnas tid. Mitten Björkpyrolans vintergröna blad. Till höger. Spår av vildsvinens bökande.
Minnen av forna lantbrukares mödosamma arbete. Stenmurarna är väl lavade.
Från vänster: En liten skogssnigel. Kraftledningsgata med vissnad örnbräken och "Tvillingbokarna" - lika som bär.
Olika typer av skog: Blandskogen blir ljusare efter lövfällningen. Den täta planterade granskogen. Bokplantan utgör en färgklick i granskogen.
Sist har vi de steniga partierna. Svåra att ta sig fram i .
Nästa är kustleden vid Edenryd (mina hemtrakter).
Kustbandets stränder är grunda och stenarna kan räknas i hundratusenden.
Stenrosens blad är fortfarande gröna på vissa buskar. De små nyponen lyser klart rött. Stigen har lett oss genom "Allet" och nu kommer vi ut mot stranden där solen
håller på att smälta nattens frost.
Hasselns löv fångades upp av en berberistagg. Den stora eken var stor redan när jag såg den för 50 år sedan. Kärleksstigen var inget som berörde mig vid denna tid.
Strandängarna betas inte av så många nötkreatur. Höga örter och framför allt buskar har gjort stora delar av strandängarna oframkomliga..
Vi fann en nykomling ute vid strandlinjen. Kotulan är en invasiv växt som kommer från Sydafrika. Den kan bli ett hot mot vår inhemska flora.
Nästa tur gick till Sporrakulla i Sibbhultstrakten.
Busväder vid Sporrakullagården. Tidvis dramatisk himmel. Askarna i mittbilden har hamlats åtskilliga gånger.
Gamla byggnader och en fin omgivande miljö. Ser du ansiktet i högra bilden?
Göingenatur med mycket sten. Stora barkborreangrepp på granbestånden.
Odlingsrösen på en gammal åker. En fin fägata.
Väl markerade vandringsstigar.
Solen visade sig under slutet av vår tur. Det vackra vädret lockade många besökare. Antalet bilar steg från 3 till full parkering.
Besök vid Taxås klint vid sjön Möckeln.
Soligt men kallt väder när vi möttes på halva vägen. Utsikten var vid ut över sjön.
Stenblock spräckt på typiskt vis för platsen. Två vrilar. En stor och en vacker.
Alla dessa svampar som är svåra att sätta namn på.
Nu flyger "Knipan" igen efter en månad i stillhet.
Onsdag den 4 november.
Besök i Åsnens Nationalpark.
På väg hem från ett besök i Växjö stannade vi till vid Trollberget. Fö ett par år sedan, innan området blev nationalpark, hade vi en trevlig familjeträff vid Trollberget. Nu var vi nyfikna på hur där är ordnat för att möta besökarna. Vår först reflektion var. Så liten parkeringen är. Det går väl ingen kollektivtrafik till platsen. Det kunde skyltas bättre ner mot områdets centrum. Nog med negativ kritik. Vi bestämde oss för att gå en 2 km stig. Denna var väl markerad och skyltar som beskrev de olika biotoperna och dess inånare. Skyltarna var innehållsrika och kan säkert ge både vuxna och barn ökad förståelse för hur naturen fungerar. Stigen gick över rötter och sten. Säkert roligt för barn i rätt ålder för att hoppa sig fram. Kanske kan slingan vara i längsta laget för barn som inte har naturvana, men stigen passerar den gamla banvallen som går rakt genom området. Det går bra att vända där och ta den enkla vägen tillbaka till centrum.
Men med en fikapaus kan man säkert samla krafter för resten av slingan. Här kommer några bilder:
Till vänster en av de vackra informationsskyltarna.
Här ovan och till höger ser du den gråvita korallaven som satt på en trädstam. Idag regnade det till och från. Mossor och lavar som tar sin näring genom att suga upp regnvatten är som vackrast i detta vädret.
Det är konstigt. Jag tittade som hastigast på den här stora laven. Väl hemma såg jag att jag sett fel i regnet och nu vet jag inte säkert vad det är.
Bilderna nerifrån sjön visar ett stilla vatten. Det blir vackert när sjön ligger stilla. Idag när dis och dimma suddar ut sådant som ligger på lite avstånd. Här är inga fåglar på bilderna, men flera sågs simma och dyka ute på vattnet. På stenarna på högra bilden sitter ofta en del fåglar och vilar. Det ser man på att det växer lavar på stenen. Fåglarnas avföring är bra gödsel för lavarna.
Vi kom till en tallskog. Där fanns höga tallar som saknade grenar på nedre delen. Det var ganska ljust i tallskogen. Där fanns också berghällar som det växte mycket lavar på. De flesta lavarna var renlavar. Du ser de ljusa lavarna. Där det fanns lite jord växte olika sorters ris. Det kunde till exempel vara ljung eller lingonris.
Dessa tre bilder är från granskogen. Där är det mycket mörkare än i tallskogen. På marken växer mest blåbärsris, kanske lite lingonris och så mossor. Se på den fina mossan på stubben. Träden just här mår inte särskilt bra. På bilden till höger ser man hur insektslarver ätit sig fram under barken och dödat trädet. En sådan insekt är barkborren. Till vänster kommer något svart ut genom granens bark. Svampar som växer in i trädstammen kommer förr eller senare att döda trädet. Lavar växer bara på ytan av barken och de är inte farliga.
Vissa diken är inte bara fyllda med vatten. Här är det ett gräs som växer i vattnet. Gräset heter mannagräs. Till höger ser du en trädstam som ligger på marken. Det ljusa under stammen är en svamp som nu lever av träet. Efter ett några år har har svampen ätit upp det mesta av träet. och svampen har blivit näring för växter och djur.
Här närmar sig vår tur sitt slut. Vi har kommit till en bokskog med höga stammar. På marken under träden syns inte många växter. Under sommaren täcker löven himlen så att ljuset inte kommer ner till marken. Annat är det på våren innan löven har slagit ut. Då kan det kanske blomma vitsippor och andra vårblommor i bokskogen. Träden på högra bilden har mossor och lavar på stammen. Det finns de som tycker att det ser fult ut, men den är någfot som är bra. Mossor och lavar är ett tecken på att luften är bra. På en del ställen kommer det giftiga ämnen med vinden och regnet. Särskilt lavar är känsliga för gifterna och dör. Då blir trädstammarna rena från växtlighet och detr är inte särskilt bra.
Lördag den 31 oktober.
En tur till Mölleröds kungsgård med barnbarnen.
Det var tvunget att komma ut och få röra på benen ett tag. Hela fredagen var en innedag. Slottsruinen bjuder på många klättermöjligheter, så det blev mycket spring och hopp. Emellanåt fick man stanna till vid en konstig svamp eller något annat. Det var en av lövfällardagarna så det singlade löv av olika slag från träden. Vitplistret blommade vid slottsruinen och mossorna lyste gröna på stenarna. Här kommer några bilder. Det är synd att man inte ka få namn på svamparna.
En bläcksvamp, men vad heter den? Dunfotad bläcksvamp. Snärjmårans frukter fastnar lätt i djurens päls. Brokiga blad har gulplistret.
Det ser ut som två ögon som tittar på dig. Titta så tydligt man ser bladnerverna.
Den här svampen står så fint i mossan. Den har skivor på hattens undersida.
Lönnen har gula löv och de skall snart falla till marken.
Frukterna kallar jag "näsor". De har ett klister där fröna sitter. Öppnar man där så kan man sätta "näsan" på sin egen och få en extra lång näsa.
När man är ute och leker på så fina lekplatser blir man hungrig och törstig. Som tur är finns vetebröd och kakao i ryggsäcken. Det smakar gott.
Lite av bordsdekorationen har kommit med på bilden. Det ser ut att vara ek och bok bredvid bordet.
Nu vid Halloween-tid är det aktuellt med bland annat häxor. De vita svamparna växer i en ring. Du ser en liten del av ringen på bilden. En sådan ring av svampar kallas en häxring.
Förr trodde man att häxringarna bildades när älvor dansade på marken. Älvorna dansade i ring på ängsmarker och öppna fält. Kom man för nära älvornas dans kunde man bli svårt sjuk. Kissade man i en häxring kunde man också drabbas av sjukdom och olycka.
Nu vet man att ringarna bildas när vissa svampar växer som en ring. Så om du känner för att kissa i en häxring så kan du vara säker på att du inte blir sjuk av det.
Onsdag den 21 oktober.
Bokhultet i Växjö.
Vi hade varit på besök hos flickorna i Växjö. På hemväg stannade vi för en liten promenad i höstvädret. Lagom temperatur, dis och dimma. Höstfärgerna hade gett sig tillkänna. Bokhultet är ett naturområde med mycket skog och många markerade vandringsleder. Där är också anordnat ett område som gynnar insektslivet (Biparadiset). Det kan man kanske säga att det har stängt för säsongen. Under vår och sommar är det ett myller av steklar, fjärilar och skalbaggar.
Den sällsynta koralltaggsvampen växte på en låga. Högstammig bokskog.
Naturvårdaren "Ferdinand" tillsammans med kollegorna. Biparadiset stängt för säsongen.
Fotoklubben var ute i kvällskylan och idkade nattfotografering.
Nytt i Evas hemslöjd.
Nålkuvert, broderi.
Bilder från vårt besök i Dalarnas fjällvärld
finns nu under fliken resor
Söndag den 18 oktober.
Naturområdet Grytåsa sydväst om Örkelljunga.
Vi var sugna på att prova på ett nytt naturområde idag. Grytåsa är ett område som sköts av Skgssällskapet. Det finns dlera sådana områden i Skåne. För oss hässleholmare är ju Vedema mycke uppskattat. Vädret var fint. Vi gick en av stigarna som visade sig gå mestadels genom planterad granskog. I ett soligt väder kan det vara vackert att se ljusspelet mellan träden. Tyvärr var en el granar angripna av barkborre, som på många andra ställen. Där var en "getrygg"- en rullstensås med branta sidor. För mig var det inte särskilt roligt. Ryggen sade ifrån. Vi åt den medhavda lunchen i solsken och lä. Här kommer några bilder:
Två fågelhändelser från veckan som gått.
"Magplask på rutan". Vid frukost i måndags kom en duns från köksfönstret. En fågel större än en småfågel hade flugit mot rutan. Av fågeln syntes inget, så den hade klarat sig helskinnad. När solen sedan hade kommit längre upppå himlen såg vi....vad det var för en. Vår koltrast hade glömt att där var en ruta. inbromsningen hade kommit för sent. Man ser ju tydligt att bromsen var på för fullt och att landningsstället var ute.
Vi fick oväntad hjälp med bekämpningen av trädgårdsborrar. En gröngöling satt på gräsmattan och borrade näbben ner i gräset och det blev napp titt som tätt. Vi blev glada att få se spetten arbeta frenetiskt och hoppades att han var riktigt hungrig. Han lämnades helt ifred så länge han ville.
Torsdag den 1 oktober.
Vandring vid Ljungdala mosse med syftet att se hur många arter som finns längs två km stig.
19 september - 27 september.
Ett besök i Dalarnas fjällvärld.
Denna vecka var något vi sett fram emot nu ett tag. att få lämna de invanda rutinerna och göra något, jag kan inte säga mycket skilt från vad vi gör hemma, men att göra det på annat ställe och att träffa andra människor.
Först fyra dagars vistelse på Storsätra fjällhotell med helpension och vandring i omgivningarna.
Stigar vi gick på.
Därefter tre dagars vistelse, tillsammans med några vänner i Biofoto på, Mörkrets vandrarhem vid Fulufjälls nationalpark.
Söndag den 6 september.
Efter ett månadslångt uppehåll på grund av tekniskt problem flyger "Knipan" förhoppningsvis igen.
Mycket har hänt under uppehållet. Delar av detta kommer att fyllas på efter hand.
Mikroskopering av Finjasjövatten 25 augusti.
Bilderna här har jag bara lagt in för att visa vad som kan finnas i Finjasjön en blåsig augustidag. Framöver kommer kopior att läggas in i databasen. Där blir det namn på organismerna i den utsträcknig jag kan få fram sådana. Jag kan säga att jag får god hjälp av vännerna i facebook (Marina och limniska fiskar, smådjur, alger och vattenväxter).
Floraväktarträff i Ystad 22 augusti.
Vi var drygt 10 floravänner som ägnade lördagen åt att räkna rödlistade växtarter i trakterna runt Ystad. Utöver våra målarter sågs ett antal andra arter.
Backsilja.
Dikesskräppa.
Skärblad.
Kotula i Åhus 18 augusti.
Jag cyklade ner till Åhus (Äspet) förra året. Bara för att bekanta mig med den invasiva växten. Eftersom det blev lämpligt cykelväder nu i augusti så gjorde jag en ny tur ditut. Där var många plantor, men om de hade brett ut sig så våldsamt kan jag inte säga. Förekomsten är koncentrerad till lagunerna och beträdnadsförbudet i fågelskyddsområdet gör att man inte kommer åt att med någon större noggrannhet uppskatta utbredningen.
Floraväktarläger i Gnosjö 12 - 16 augusti.
Det var fyra dagars intensivt inventerande av rödlistade arter kring Gnosjö.
Eva och jag tog oss an många klockgentianalokaler. Det var väldigt vackert kring de småländska sjöarna.
Här är Ettö naturreservat, betat med nötkreatur, med Isaberg i bakgrunden. Det var strålande väder lägrets alla dagar.
Många plantor var tillbakatryckta av betet. Där fanns plantor dels nära strandlinjen och sedan i områden något längre upp på land bland exempelvis ljung och krypvide.
Det gick inte att undvika att se lite av vattnets övriga växter.
Vid Isabergs friluftscenter besökte vi stränderna bredvid den konstgjorda sandstranden. Där växte småsileshår, en följeväxt till klockgentianan i sjöarna mellan Vittsjö och Osby.
Vi fann också små bestånd här och var längs stranden. Här fanns ett par riktigt vackra platser.
Vitblommig ljung är inte unikt, men sällsynt.
Vidöstern var en långt större sjö än jag anat. Vid nordändan var badstrand och en gentianalokal en bit från stranden. Strandängen här är igenväxande och skulle behöva någon form av skötsel för att klockgentianorna skall trivas i fortsättningen. Ett 20-tal stänglar räknades in här.
Vidare besöktes flera lokaler vid Vidöstern och andra sjöar i området. Flera av lokalerna var i närheten av badstränder. Något samband? Här är en sådan lokal. Sand precis vid badet och sedan...blåtåtel, pors, strandlysing och ytterligare buskar och gräs. Jag gick ute i vattnet och använde en krycka att böja undan vegetationen med för att kunna se gentianorna.
Ibland var det skugga och kanske hände det att en solstrimma kom ner till det kristallklara vattnet. Ibland stod gentianorna i fullt solsken.
Enstaka blommor var vita men det var bara en på cirka tusen. Sjön var spegelblank även mitt på dagen. Eva visar inventeringsteknik. Pinnen är ett bra hjälpmedel.
Man tycker att det skulle vara lätt att få syn på de stora blå blommorna, men det är svårare än man tror. Särskilt när de växer i högt gräs. 22 blommande stänglar finns på bilden till höger.
11 augusti.
Det är så trevligt att hälsa på i Småland. I Lädja finns en som gärna tar en liten motionsrunda och då finns det ofta ett par liter gult med hem i en påse. För oss som inte hittar så mycket av den varan är det riktig fest att få frossa.
8 augusti.
Hemma på altanen efter en ansträngande men mycket trevlig dag med tryckande värme var det gott att laga en enkel men god måltid och avnjuta den sakta med mycket vätskeintag.
Gängessjön 8 augusti.
Vi har varit ute på floraväktaruppdrag i sommar. Det har till största delen rört sig om klockgentiana. Det är en växt som står att söka i ganska otillgänglig biotop. I detta fallet som bilden visar sökte vi igenom ett område norr om Gängessjön väster om Vittsjö. Det var starr och gräs, pors och vide. Allt som kunde göra det jobbigt att ta sig fram. Trots idogt sökande fann vi inte en enda planta här, men flera svettdroppar trilladed från nästippen i värmen.
Belöningen kom när vi åter kom på fastare mark. En beteshage där ett stort bestånd av ängsvädd bredde ut sig. Där surrade det från bin och flugor och flaxande fjärilsvingar fanns överallt. Vad vackert!
Varmkomposten hemma 4 augusti.
Välkommen gäst!
Till vår stora glädje visade sig kompostödlan igen. Den måste hållit sig nere i botten av komposten. Jag har hela året varit försiktig när kompostmaterialet rörts om. Den ser väldigt välmående ut och det är inte att undra på när den får trängas med gråsuggorna, som antagligen utgör en stor del av födan.
Åraslövs mosse den 2 augusti.
Vi cyklade en tur till Åraslövs mosse. Ärendet var att räkna skogsknipprot, vilket vi gör längs en slinga. Årets resultat var 17 sterila och 5 blommande. Det verkar som om antalet minskar för varje år och det är inte helt förvånande när man ser hur blommorna ser ut.
Svampar hade börjat visa sig. Både vackra och goda svampar fanns längs stigen.
Kärret var slåttrat. Man har tagit så hårt på tuvorna att tranbären har nästan försvunnit och tidpunkten för slåttern är olämplig för slåtterblomman.
Enligt artportalen är det enda lokalen i Hässleholms kommun. Tidigare har flera hundra blommor räknats. Efter att slåttern påbörjats har antalet minskat till två exemplar i år 2020.
Söndag den 2 augusti.
Den gångna veckan har bestått av en del arbete på hus och i trädgård. Vi har köpt färg och det är märkligt vad de nya färgerna är dyra. Väntan på att bilverkstaden skall bli klar med vår bil börjar bli påfrestande. Nu till det roliga. Vi har cyklat till Bromölla och hälsat på släkten. En långrunda på 13 mil. Vi har ätit god mat denna veckan. Inte bara god utan mycket god. Veckans botaniserande har hållit sig till "torsdagsträffen" vid Skuddarp och lördagens floraväkteri på klockgentiana kring Vittsjö. Här kommer några illustrationer:
Några växter fråm Skuddarp. Strimsporre - en växt som tar plats i den svenska floran. Ängsvädd. Blekbalsamin - även den en som breder ut sig.
Kamomill - lik baldersbrå men med toppig hatt. Hårig gängel - en sentida invandrare.
Det är vackert vid Göinges skogsomgärdade sjöar. Särskilt när vinden är obefintlig och dofterna dröjer kvar. Vi sökte klockgentianor, men vad fann vi. Blåklockor i mängd.
Skeingesjön har en god population gentianor kring sina stränder. Den ena lokalen som besöktes var en strand. Där var mycket av doftande pors och blåtåtel. Frossörten lurades genom att växa där gentianan gärna vill stå. När följeväxter som småsileshår och grönstarr visade sig då fick vi en träff, den enda på lokalen. Nästa lokal var en strandäng bevuxen med pors, blåtåtel och ett antal andra graminider. Det var vårt hittills mest fysiskt krävande floraväktaruppdrag. Tuvigt och gropigt! Det måste erkännas att vi var nära att ge upp, men så kom de första gentianorna och då återkom också krafterna. Vi lyfte på porsgrenar och flyttade lite på blåtåtelns plymer. De, gentianorna, stod där i grupper. Till slut var antalet uppe i 68.
Lördag den 25 juli.
Cykeltur söderut.
Förutsättningarna för en god cykleltur var goda. Den sydvästliga vinden skulle enligt Yr vrida mot sydlig. Startade vid 10-tiden under en himmel som nästan saknade moln, förutom kondensstrimmor från alla flygplan som var på väg mot långväga destinationer. Det var inte varmt. Därför var det skönt att ha en R 90 på. Jag tänkte mig att använda kameran lite idag. Tanken var att fotografera några platser längs vägen med någon växt i förgrunden. Bilderna publiceras på fb och här på Knipan några dagar senare, så kan den som vill få något att tänka över. Här kommer redovisningen.
Starten från Ljungdala. S. Kringelvägen vid Magle våtmark. Söder om Tormestorp över järnvägen. N. Mellby enbart spiran på kyrktornet sticker upp.
Växter: Krustistel Jätteloka Åkertistel
Torvfabriken i Röslöv Häglinge Badplatsen vid Bosarpssjön Äsphult
Ängssyra Baldersbrå Vild palsternacka
Bron över Vramsån. Lanthandeln i Rickarum. Nävlinge kyrka. Dammhuset vid Vinne å.
Vattenmärke Knylhavre Kåltistel
Ignaberga Kyrkan som jag ville ha med gömde sig bakom en brännässla.
Vid deta laget börjar man känna sig lagom trött i låren.
Det är bara en liten bit hem
Torsdag den 23 juli.
Cykeltur österut.
Väderutsikterna var goda, så städningen fick uppskov till i morgon. Redan under frukosten var det ett väder som bådade gott för resten av dagen. Vi cyklade i medvind större delen av sträckan till Kristianstad. Drickapaus ungefär var 8-10e km. Sträckan Lommarp till Nävlinge är ju ganska tung, men den gick förhållandevis bra idag. Floran längs vägen är ju frodig och artrik. Det var mycket att se på som t. ex. massor av kåltistel. Slående var också den friska grönskan i väggopen och längre in i naturen. Var är torkan som många klagar över? Jag börjar tro att det är på de ställen där det är täckdikat. Skulle man kunna fäppa igen dräneringsrören efter vårregnen, så skulle kanske fukten hålla sig bättre på åkern. Uppe i Nävlinge var intagningen av vallskörden i full gång. Det är stora maskiner som används. I Rickarum var det tre cyklister som pausade vid lanthandeln. Vi cyklade förbi. Nu var vi uppe på Nävlingeåsen och medvinden gav oss bra fart. I Djurröd hade man piffat upp teaterlokalen och satt upp en ny fin skylt. Nedförbacke och medvind är nästan för bra. Man hinner inte se så mycket bredvid vägen. Efter Träne tog vi av mot Ovesholm här är vägen extra fin att cykla på. Lagom kurvig och med en kupering som låter låren få anstränga sig lite. Vi var för tidiga till Skepparslövs golfrestaurang. Där får vi ta lunchen en annan gång. Sedan var det brant utför ner till byn. Vi tog sedan cykelvägen in till Kristianstad.
Var skulle lunchen intas? Vår lilla italienska restaurang, Martini, var öppen och där fanns ett ledigt bord för två. Även om de 5 milen vi kört hittils inte upplevts som jobbiga, så var det skönt att sätta sig ner en stund. Maten som serverades var god och personalen trevlig. Kan misstänka att det blir fler besök där. Efter ett par goda koppar kaffe tog vi oss an hemfärden. Den gick via Näsby, Torsebro, Bjärlöv till Norra Strö. Sträckan Torsebro - Bjärlöv är inte rolig. Cykelväg saknas vid den ganska kraftigt trafikerade vägen. Väl inne på vägen mot Vinslöv var det lugnt igen. En fikapaus smakade gott nästan 2 mil efter lunchen. Där var en bra sten att sitta på och bilister som körde förbi vinkade glatt till oss. Stärkta av kaffet och kexen gick resten av turen galant i motvinden.
Efter 5 timmars cyklande var vi tillbaka vid utgångspunkten förvånandsvärt fräscha efter ett par timmar i motvinden. Cykeldatorn visade 95 km.
Kameran var med men användes inte.
Tisdag den 21 juli.
Jag sitter inne en stund i det fina vädret. Den senaste veckan har bjudit på omväxlande väder. Ibland regnområde med duggregn som har förbytts till solsken och blåst. Plötsligt har det kommit en skur och med den lite kyla. Trots att det regnat har pollenallergin besvärat mig med svidande och rinnande ögon. Nysningarna, de kraftiga som kommer utan förvarning, har ställt till det ibland. Det har ändå varit mycket uteliv. Då är det väl någon som tänker restaurangbesök och dylikt, men nej vi tog inte Snöarp igen. Nu senast blev det picknick vid Hörlinge ängar. Vi har också haft användning för grill och kokplattor på "udeköckenet".
Kameran har under de senaste veckorna krånglat. Ibland har jag därför använt en gammal kompaktkamera.
Onsdag den 1/7.
Idag blev det fläskytterfilé på grillen med stekt färskpotatis, en god sallad, mosarella och tomat i marinad. En kall öl smakade gott i värmen.
Måndag den 13/7
Det har gallrats i skogen längs Belevägen där vi har 25 fågelholkar uppsatta. En del har fått det bättre och andra har hamnat på marken eller försvunnit. Vi kommer att ersätta flertalet försvunna.
Det har varit fortsatt inventering i Skuddarp.Vi kör med egna bilar och
håller "Coronaavstånd" där ute.
Fredag den 17/7.
Här kommer några bilder från ett besök vid Åraslövs mosse.
Hösten närmar sig. Gräsen har mognat. Svampar av olika slag sticker upp. Det är fortfarande mycket fukt i marken. På lite sankare ställen står vattnet högt. Man kan undra över dem som klagar över den rysliga torkan i år. Gräsmattan hemma står fortfarande grön och man ser trädor där det står vatten.
Små svampar kommer upp ur den fuktiga jorden. Dessa vita är ungefär centimeterstora.
Ute i sumpskogen står vattnet högt på många ställen. Här har man stor glädje av spängerna. Jag minns när jag innan det öppnades upp för fler människor. Då hade man inte bara vätan att kämpa mot. På de tiden var det urskogslikt här.
Stenbären har börjat mogna. De är vackra att se på och vissa som gillar att använda nästan allt ätbart i naturen tycker om sylt på stenbär.
Skogsknipproten är den femte av områdets orkidéer som vi brukar räkna. Den växer inne i sumpskogen och vi går längs stigen runt kärret och räknar de knipprötter vi kan se. Det brukar bli 40-60 plantor. I år verkar det emellertid inte bli så många.
Tisdag den 14/7
Barnen kom till Hässleholm på morgonen med sina cyklar. De cyklade sedan till Osby medan vi tog våra cyklar på deras bil och körde upp till vår ruta. Vi tog kontakt på eftermiddagen och bestämde mötesplats. Där hade vi vår picknick sedan tog barnen sina cyklar på bilen och körde norrut medan vi styrde söderut med en härlig kvällstur på 3,5 mil.
Den här dagen besöktes Kulhultsrutans norra del. Där var en skogsväg, lite öppen mark och en bäck förutom gården där vi parkerade. Vi hade sådan tur att ägaren såg oss komma. Hon gick oss till mötes och frågade om vårt ärende. När vi hade förklarat vad vi var ute efter så fick vi en hel del värdefulla upplysningar och lycka till. Det är trevligt att prata med dem som bor på och i vissa fall brukar den jorden vi tittar på. Många är också intresserade och ger upplysningar om var vi kan hitta något speciellt.
Fingerborgsblomma, Digitalis Skogsdike med bäcknate.
Den här huggormen solade sig på en skogsväg. Den var inte glad för vår närvaro men var inte så pigg på att flytta sig. Ser ut att vara ganska mätt.
Fibblorna är många och arterna är ibland svåra att skilja åt. Här är en som har ett så speciellt kännetecken så den är mycket lätt att känna igen. Det rör sig om flockfibblan. En ibland närmare metern hög planta som har blomkorgarna i toppen. Titta på den vänstra bilden. Där ser du tydligt hur korgens holkfjäll spretar utåt. Det är det speciella som inga andra har. Andra bilden är mindre bra. Tagen uppifrån. Om du tittar noga så ser du spretande holkfjäll på knoppar och överblommade korgar.
Torsdag den 16/7.
Vad sägs om den här orkidéen?
25 blommor och flera på gång.
Onsdag den 8 juli.
Inventering i Snöarp.
Det var ett par veckor sedan förra besöket. De senaste dagarnas blåst höll i sig. Växter högre än 5 cm kan man väl glömma att fotografera. Vi hade gått igenom pricklistan och noterat växter som vi missat och borde finna. Startade nere vid Eskilstorpasjön. Där var svårt att komma till. Vi kom bara åt en liten del av stranden. Därefter drog vi oss upp mot byn. Alla vägrenar var slagna med slaghacka, så där var inget att hämta. Vi hade väntat oss finna flera arter där. Längs en traktorväg växte en del intressant. Stenmurarna som inte huggits gav en del nya arter. En betesmark där det gick får vid senaste besöket gav ytterligare ett par nya arter, men det som var mest anmärkningsvärt för mig var mängden stjärnstarr. Starren nästan dominerade. En händelse värd att nämnas var. En labyrintspindel hade ett ganska stort fångstnät i gräset. Jag såg spindeln sitta i nätets tratt. En gräshoppa hade oturen att fastna i nätet och spindeln var snabbt framme och säkrade byten med ett par trådar. Sedan fick bytet den dödande sprutan och spindeln satte sig att vänta in tillagningen av offret.
Vi började känna oss hungriga, så vi tog bilen till Denningarums gård. Där åt vi deras buffé. Mätta och nöjda tog vi oss an eftermiddagens runda på skogvägar. Det blev en ganska givande tur. Avvikningar gjordes till skogskärr och på släpspår. Ett par hyggen undersöktes lite närmre, men det var väldigt vad dånen har svårt att blomma i år. Stora plantor men inga blommor. Vinden hade tilltagit under dagens lopp, så kruståteln vajade så vackert på hyggena. Det blev en del fina observationer av spindlar, insekter och kantarellerna de gula lämnade vi inte kvar. De blev en del av kvällsmåltiden.
Vaxskivling . Rundsileshår. Strandlysing (förr Videört).
Två vyer på landskapet dit inga motorvägar når. Här ser man de grödornas olika färg i små åkerlappar. Det böljande landskapet omringas av trädridåer eller solitärer.
Hit har inte stordriften som annars dominerar jordbruket kommit. De smala vägarna tillåter möte, men ofta bara på mötesplatser.
Ängssmygare Är namnet på denna fjäril. Spindeln är eb labyrintspindel. Mer om händelsen ovan. Flenört kapuschonflyet gömmer sig inte. Signalerar: Jag är
giftig och smakar illa!
Längs skogsväg i granskog.
Det ser nästan ut som i en tropisk regnskog när man kommer ner i grodperspektiv.
Strättans blomflock är matbord för många djur. Här är det ett par långhorningar som förser sig.
Fjärilen på bilden känner jag igen men ändå inte. En liten fläckmätare kan tydligen variera i utseende.
Alldeles naken står hon där i granskogens mörker. Hon ser frusen ut när det gröna, som de flesta andra växter är försedda med, saknas. Hon är de näringsfattiga markernas blomma. Tallhedar, blåbärsgranskogar och blandskogar är hennes hemvist. Den bleka uppenbarelsen saknar klorofyll och därmed grön färg. Då tror du kanske att hon är en parasit, men där har du fel. Tallörten är en saprofyt som, liksom många svampar, lever av döda växtdelar i marken. Kanske inte så vacker, men en nyttig medspelare i det ekologiska samspelet.
Delar av nya Knipan har fått ny layout. Hoppas att läsbarheten ökats.
Aktuellt i naturen.
2020
∗ ∗ ∗
∗ ∗ ∗
∗ ∗ ∗
∗ ∗ ∗
∗ ∗ ∗
∗ ∗ ∗
∗ ∗ ∗
∗ ∗ ∗
∗ ∗ ∗