Spovar
Storspov
Storspov på strandängarna vid Ölands södra udde.
När jag nu skall skriva om storspoven, så fylls jag av saknad. Som nyinflyttad i ett område i Hässleholms utkant, kunde jag i mars månad sitta på husets trappa och höra storspovens drillar från fältet ett par hundra meter bort. För mig var det den riktiga vårens ankomst. Detta var 1978. Nu har det lätet för länge sedan tystnat. Även på andra ställen i trakten där storspoven varit vanlig har den mer eller mindre försvunnit. Minskningen har varit 30-40 %.
De två spovarterna, storspov och småspov, med den typiskt nedåtböjda näbben skiljer jag lättast på lätet. Lyssna in fåglarnas läten på någon inspelning (finns på nätet) och lär dig känna igen dem. Annars om man kommer nära så ser man att småspoven har två mörka och en ljus strimma på huvudet.
Man kan ibland höra fåglarnas sträckläte under sträcket söderut. Det är redan strax efter midsommar som de första lämnar häckningsplatserna för en flytt söderut mot atlantkusten. Storspoven häckar i öppen terräng på t. ex. mossar, ljunghedar eller strandängar. I fjällterräng avlöses den av småspoven (se nedan), men man kan ibland se båda arterna på samma myr. Likheten är stor, men lätet skiljer de två arterna åt.
Storspov på en jämtländsk myr.
Småspov
Småspov på strandängarna vid Ölands södra udde.
Småspoven är en norrlandsfågel. Den hör hemma på myrarna i fjällen och på de nordliga tundramarkerna. Fågeln på bilden ovan är på flyttning söderut. Våra småspovar flyttar liksom storspovarna åt sydväst mot Atlanten.
Bilderna nedan visar en småspov på en jämtländsk myr. Den här fågeln var angelägen att avleda mig och få mig att lämna platsen där jag stod. Anledningen såg jag ganska snart. Där simmade en unge i vattnet och den ville inte småspoven visa upp. Jag antar att det var hannen som ville distrahera mig. Det är ju så att bland vadarfåglarna lämnar många honor över ansvaret för ungarna till hannen och så får han sköta det praktiska med matning, upplärning o.s.v.
Balansakt i grantopp. Anledningen till avledningsmanövern.
Rödspov
Rödspoven är en av anledningarna att jag besöker Naturreservatet Håslövs ängar i början av maj varje år. Där var det förr väldigt spännande att se alla de fågelarter som antingen var stannande häckfåglar eller rastande gäster. Kärrsnäppa, brushane, rödspov är arter som har försvunnit eller decimerats till enstaka individer. Istället har exempelvis grågässen tagit över.
Det är inte så att rödspoven är en art som funnits i Skåne under lång tid. Det var så sent som i början av 1900-talet som de första började häcka här. Det är en sydlig art som har sin huvudsakliga utbredning söder om Östersjön, så därför är det kanske inte så konstigt att förändringar för arten slår hårdast här. Våra fåglar är sådana som lever på "marginalen".
Vid Håslövs ängar kan man i alla fall se och framför allt höra rödspovarna när de flyger sin spelflykt över gräsmarkerna. Det lätet tillsammans med sånglärkornas drillar, storspovens jublande sång till våren och enkelbeckasinernas vibrerande stjärtfladdrande, det gör att man kommer in i en nästan salig stämning.
Rödspoven liksom den följande myrspoven tillhör släktet långnäbbor. De har rak näbb och vacker kopparfärgad sommardräkt.
Rödspovarna är inte särskilt skygga.
Myrspov
Myrspoven häckar inte i våra trakter. Den hör hemma på den trädlösa tundran långt upp i norr. Under sträcket på höst och vår ser man emellertid dem. Då är de mer eller mindre i vinterdräkt.
Bilderna som följer nedan är tagna vid Ottenby på södra Öland.
Myrspov tillsammans med strandskator. Myrspov som inte ännu bytt till vinterdräkt.
Myrspov med mat i näbben.
 |
 |
 |
|
