​

Sothönan (Fulica atra) är en sumphöna. Den har inte som änderna simhud mellan tårna. Däremot finns det hudflikar på de långa tårna och flikarna gör att sothönan tar sig fram bra i vattnet. Kroppen är rund och i stort sett svart. Näbben och en pannplåt är vit på vuxna individer.

​

Den söker föda både på vattenytan och en bit ner i vattnet. Fågelns densitet måste vara liten, för när den dyker så får den göra ett hopp och sedan med huvudet före ner i vattnet. Det dröjer inte många sekunder förrän den kommer upp igen.

​

​

​

​

På ställen där individtätheten är stor t. ex. i Maglevåtmark, där det under ca tio års tid var många häckande par, var revirstriderna ett skådespel som lockade besökare från både när och fjärran. Revirgränserna patrullerades och den sothöna som passerade gränsen blev genast attackerad. Konflikten inleddes någorlunda stillsamt  med demonstration av storlek. Om inkräktaren inte gav sig av blev det handgriplig strid med näbbar och klor. Ofta kastas klorna fram mot bröstet på motståndaren.

​

​

​

När paren har etablerat sina revir, så byggs ett bo. Det består av vass och det ligger oftast ganska fritt. Den ruvande fågeln har alltså fri sikt för att kanske kunna uppmärksamma predatorer i tid. Efter ca tre veckors ruvning kläcks en kull av de näpnaste ungar man kan tänka sig. Ungarna har röda fjädrar på huvud och hals och föräldrarna har nu bråda tider med att mata  ungarna med animalisk föda, så att de kan växa ordentligt.

​

​

När vintern kommer, så drar sig sothönsen till öppet vatten. Det kan vara i åar, städernas fågeldammar, hamnar eller öppet hav. De flyttar inte längre än nödvändigt. När våren kommer, så är sothönsen bland de första av sjöns fåglar som intar sina favoritställen.

​

​

​