​

​

​

​

Röda gladan  (Milvus milvus) - det finns även en brun glada - ser man ofta över de skånska åkrarna. Den seglar fram på de långa vingarna, som har en spännvidd på 140-165 cm. Den manövrerar skickligt med hjälp av den kluvna stjärten som roder. Det såg illa ut för gladorna andra halvan av 1900-talet . Beståndet minskade katastrofalt. Orsaken till minskningen var användningen av bekämpningsmedel i jordbruket. Eftersom gladan som rovdjur befinner sig i toppen på näringskedjan, så är det den som får de högsta koncentrationerna av giftet och därmed drabbas hårdast. Räddningsaktioner där man lade ut gitfritt slakteriavfall på ställen där gladorna samlas vintertid t. ex. Fyledalen, har givit lyckat resultat. Numera kan man se glador överallt i Skåne. Från Linnéskolan i Hässleholm ser man i stort sett dagligen någon glada flyga förbi. Annars är det ute över åkrarna och längs vägarna som gladan finner sin huvudsakliga föda. Ställen som ofta besöks av glador är avfallsanläggningar.

​

​

                                                                                  Gladan manövrerar skickligt med stjärten som roder.

​

​

​

​