Nivaa-2-D69-2.jpg

Violer

Violväxterna är oftast fleråriga örter. Blommor från bladvecken eller från en basal rosett. 5 fria kronblad. Det nedersta med en bakåtriktad sporre. De flesta arterna kleistogama blommor (slutna och självbefruktande). Fröna har elaiosom - ett fettrikt bihang - i ena änden av fröet. Exempelvis myror kan ta med sig sådana frön och kanske tappa det på vägen.

Arter som är på gång: Mossviol, skuggviol, sumpviol.

Buskviol

IMG_0535-Buskviol.JPG

IMG_0536-Buskviol.JPG

Den här violen växer på kalkrik mark. Torra öppna betesmarker gillar den. Det är en biotop som man exempelvis hittar på Näsby fält vid Lingenäset där dessa plantor hittades. Den är tätt korthårig. Bladen är avlångt hjärtlika.

IMG_2088-Luktviol-1024-2.jpg

Luktviolen har fått det latinska namnet Viola odorata. Det betyder den doftande violen. Doften av den känner man när man kommer nära. Det är en tuffing, som sätter igång blomningen så snart snön är borta. Vid gamla ödetorp hittar man ofta påskliljor men även luktviol. Man kan säga att luktviolen stannar inte där man sätter den. Spridningen sker med utlöpare som slår rot. Vi hade några i en rabatt nära tomtgränsen och det dröjde inte länge förrän där var plantor utanför tomten också. Bladen är njur - hjärtlika, mörkgröna finludna.

Nu när jag skriver detta tänker jag på söndagens farsdagstårta.

Den var dekorerad med luktvioler som spred sin väldoft.Det var som när man som barn öppnade en tablettask med "Viol".

IMG_3402-Bakelse-1024-.jpgIMG_3406-Bakelse.2--3.jpg

                                                                                                                                   Här är två andra tårtor med violdekoration.

Kärrviol

IMG_0603-Kaerrviol-2.jpg

IMG_0947-kopia-Kaerrviol-3.jpgKärrviolen hör till vårväxterna. Den blommar i maj - juni på fuktig mager mark. Blomman på bilden står på stigen ut till kärret på Åraslövs mosse. Det är ju den tiden man börjar besöka mossen och det är alltid lika välkommet att se den. Det är en av de växter som man kan träffa på i hela Sverige, kanske undantaget tundramarkerna längst norrut. Som sagt där det är fuktigt kan du träffa på den. Den är flerårig. Från de underjordiska delarna kommer först 3 - 4 njurlika blad, blekgröna utan spets och med otydliga nerver. Högblad nedanför eller mitt på blomskaftet. Blommorna saknar doft, men det är blommans skönhet som gör att jag betraktar den som en av mina favoriter. Den blåvioletta blomman har en kort rak sporre. Ibland kan man träffa på en vit kärrviol. Den på bilden växte i ett kärr uppe i norra Jämtland.

IMG_1057-Vit-kaerrviol-2-.jpg

IMG_8834-Silverviol-850525.jpgIMG_8835-Silverviol-850525.jpg

1985-05-25 är bilderna här daterade. GBF är på exkursion till Öland. En av dagens målarter är Silverviolen Viola alba. Denna i Sverige mycket sällsynta viol växer i kanten av en trädgård. Det gäller som gäst att uppträda på ett sådant sätt att man inte stör. Bilderna ovan är diabilder som fotograferats av. De övervintrande bladen är, enligt floran, mörkgröna. Det kan mycket väl vara så att det har skett färgförändringar i bilderna.

Underviolen

IMG_0575-Underviol.jpgIMG_0573-Underviol.jpg

Detta är en ganska vanlig men känslig viol. I Skåne har den exempel-vis minskat med över 60%. Den är långlivad på gamla lokaler, men har svårt att nyetablera sig. Den vill ha frisk-fuktig, skuggig, kalk-haltig mullrik jord. Det får den vid Vedhygge och Snärjet i Lommarp. De arttypiska vårbladen kommer redan i april. En rosett med ljus-gröna, brett hjärtlika blad som är korthåriga på undersidan. 

Något senare slår blomman ut. Kronan går i ljusviolett med mörkare  violetta streck. För att få känna väldoften från blomman får man böja sig. Den har en lång grönvit sporre. Det är våraspekten, men sedan kommer en sommar i skuggan av lövträdens grönska. Då visar sig långa bladiga stjälkar med små kleistogama (slutna självbefruktande) blommor. Förekomsten sträcker sig från Skånes bok och almskogar till kalktrakterna i södra fjällen.

IMG_7899-Froesoen-Underviol-1920.jpg

Skogsviol

IMG_6778-Bokskog-800-Skogsviol.jpg

Skogsviolen hör till de vanligare vårväxterna. Inte bara i skogens friska och mullrika mark utan även i skogsbryn, bergbranter och vägslänter. Förväxlingsrisk med ängsviol. Den är flerårig med upprätt jordstam. Blommorna är blekt blåvioletta. Kronbladen äggrunda överlappande med ljus bas. Sporre tvärt trubbig vitaktig. Bildar ofta hybrider med ängsviol. Förekommer i större delen av landet. Saknas i det inre av norra Norrland. Blomning i april-juni.

IMG_9524-Lundviol-1020.jpg

Lundviolen är ädellövskogarnas viol. Där i halvskuggan med rötterna i den kalkrika mulljorden trivs den. Den har liksom skogsviolen en lodrät jordstam. Kronan är blåviolett med mycket korta foderbihang. Kronbladen är ej överlappande. Sporren är smal, mörkt blåviolett och med en rundad spets.

Lundviolen bildar hybrider med skogsviolen som kan vara svåravgränsade.

Ängsviol

IMG_6780-Bokskog-800-Aengsviol.jpg

Den här skall jag kanske kalla den äkta, Viola canina ssp. canina. Numera räknas Norrlandsviolen ssp. montana som en underart.

Den blommar i maj - juni. Ganska öppen mark vill den ha. Särskilt förtjust ät den i vägkanter och diken. I de glesa lite magra skogarna kan man ofta hitta den. Ett problem är att den ofta bildar hybrider med t. ex. Skogsviolen. Hybrderna får egenskaper från båda föräldrarna vilket ställer till problem vid artbestämningen.

Till skillnad från flera släktingar har ängsviolen en grenig jordstam och saknar den basala bladrosetten. Bladen är mörkgröna, tjocka avlångt hjärtlika. Blomman är ljust blå med kvadratisk omkrets, se bilden till vänster. Sporren är vitaktig man kan nästan säga gräddvit.

Norrlandsviolen växer på torr - frisk stenig mark. Bladen är ljusgröna spetsiga mer än 2 ggr. så långa som breda. Blommorna är ljusblå med rektangulär omkrets på kronan. Sporren är vit.

IMG_1751-Norrlandsviol.JPG

IMG_4850-Norrland-Linselborren-Norrlandsviol-3.JPGIMG_4852-Norrland-Linselborren-Norrlandsviol.JPG

Strandviol

Det var på ängarna vid Hammarsjön jag hade mitt första och hittills enda möte med denna sällsynta viol. Det är en art som vill ha kalkrik mark och helst skall den vara översvämmad på våren. Så är det ju kring Hammarsjön. Sumpmarker vid kärr och stränder har den som hemvist. Den är flerårig. De avlångt trekantiga bladen är gulgröna och basen är tvärt avskuren. Blommorna är blekblå, nästan vita med mörka ådror in mot blommans mitt. Sporren är kort och grönaktig. Blomningstiden sträcker sig från maj till juli.

IMG_7102-Strandviol-800-4.jpgIMG_7094-Strandviol-800.jpgIMG_7103-Strandviol-800.JPG

Dvärgviol

IMG_4927-Dvaergviol1024-.jpgIMG_4925-Dvaergviol-1920.jpg

När jag tar dessa bilder befinner jag mig på Ölands Alvar. Det är nära kanten av en vät (liten våtmark). Vi har sökt den lilla violen utan framgång på ett par ställen tidigare, men här ser vi den. Den är flerårig liksom de andra arterna med långsträckta blad. Dvärgviolen har en killik bladbas. Kronan är blekviolett, mörkådrig. Kronbladen är inte överlappande.

Dvärgviolens utbredning är begränsad till Ölands och Gotlands kalktrakter. Den finns även på en lokal i Skåne.

Storviol

IMG_2405-Storviol-1024-2.jpg

Även denna viol har jag funnit på Öland. Det är den enda del av landet där den finns. Just denna bild är tagen vid byarna Kalkstad och Lenstad strax norr om Stora Alvaret. Fuktig, gärna vinteröversvämmad mark gäller för denna art. Den är flerårig och storväxt. Stjälken är upprätt, ogrenad och något hårig. Bladen är långa och korthåriga (syns tydligt på bilden). Blommorna sitter på ett ganska kort skaft. De är ljusblå med en ljus-vit mitt. Stoviolen har överlappande kronblad Jfr. Dvärgviol. Den är sällsynt och jag har inte träffat på den särskilt ofta på mina ölandsbesök. Det är ju ändå så att den blommar i juni månad. Bilden ovan från 29 maj 2017.

Styvmorsviol

IMG_0247-Styvmorsviol.JPGIMG_1235-Styvmorsviol.JPG

IMG_1936-kopia-Styvmorsviol-2.jpg IMG_0705-Dryport-Styvmorsviol-400.jpg

Styvmorsviolen heter Viola tricolor på latin. Det syftar på att blommorna ofta är trefärgade, men det finns många kombinationer från enfärgat blålila, gult till vitt. Bilderna ovan och till vänster är tagna i kusttrakterna där man ofta kan få se styvmorsviolen klä stora områden nära berghällarna. Berghällar, vägkanter, ruderatmark och åkerträdor är ställen där hon trivs. Marken skall gärna vara sandig också.

1-årig ibland, men där förhållanderna tillåter kan den också leva kvar som flerårig. Nu när vintrarna är så milda i södra Sverige kan man finna blommande styvmorsvioler i stort sett hela året. Utbredningskartan visar förekomst i nästan hela landet. Det är bara i de inre delarna  av nordligaste Sverige där den saknas.

Kronbladen är längre än foderbladen, en karaktär som skiljer den från åkerviolen. Sporren är också längre än foderbihangen. Det nedre kronbladet är vanligen ljust med en gul fläck. De violetta ränderna mot blommans mitt kallas "honungsstrecken" visar vägen tillblommans nektar gömma i sporren. Det är inte enbart violerna som lämnar pollinatörerna en sådan vägledning.

IMG_3900-Styvmorsviol-800-2.jpgIMG_6399-Styvmorsviol--3.jpg

                                                                            Här är två färgvarianter från Hässleholm respektive Stenåsa på Öland.

Åkerviol

IMG_0751-Aakerviol--2.jpg

Våren 2019 kunde man se massförekomst av många 1-åriga växter. Detta som en följd av den extrema torkan sommaren 2018. Åkerviolen är ett vanligt ogräs på åkermark. Den är 1-årig och lik styvmorsviol. Kronbladen är något kortare än foderbladen. Färgen på kronbladen är gräddvit till gulaktig ibland med inslag av blått. Sporren är av foderbihangens längd. Den bildar ofta hybrider med styvmorsviol.

IMG_7763-Aakerviol-1024.jpgIMG_7252-Aakerviol-1024--3.jpg

Databas 18 Växter 18

Tillbaka till:

Startsida 18 Resor Bloggen Databas 18 Veckans bild Äldre notiser Evas Hemslöjd

Utgivare: Ole Tryggeson

Kontaktuppgifter:

Tel: 0451-12479

e-post: [email protected]

Alla bilder © Ole Tryggeson