​

​

Krickan (Anas crecca) finner man, särskilt under häckningstiden, i småsjöar eller liknande. I dåligt ljus känner man igen hannen på den gräddvita triangeln vid baken. Annars är han vacker med ett grönaktigt band på det i övrigt bruna huvudet. Kroppens fjäderdräkt domineras av ett svart/grå vattrat mönster. Honan är, liksom de andra ändernas honor, spräcklig i olika bruna nyanser. Vingspegeln är smaragdgrön och vackert glänsande i solljus. Krickan är vår minsta and och den är som jämförelse bara hälften så stor som gräsanden. Ibland ser man de två arterna tillsammans och då lägger man verkligen märke till storleksskillnaden.

​

Krickan finns i hela landet. I Skåne verkar den vara på tillbakagång, men krickan är en svårinventerad art. Den är en mästare på att gömma sig i strandvegetationen. Den röjer sig emellertid genom lätet "krrik" som oftast ljuder där den finns. Vintern tillbringas längs nordsjökusten ända ner mot Nordafrika. Milda vintrar, då den kan finna öppet vatten, stannar åtskilliga krickor kvar. Det kan nämnas att vid en andfågelräkning den 12/1 2014 uppehöll sig sex krickor i Magle våtmarker.

​

                                                                                                 På våren ser man ofta paret tillsammans.

​

​

                                                                                                     När krickan låter höra sitt "Krrik" så bildas ringar på vattnet.

​

​

​