​

​

Knölsvanen Cygnus olor är vår största fågel. Den har ett vingspann på upp mot 240 cm och vikten kan uppgå till över 20 kg. Man träffar på den både vid insjöar och vid havsstränder. Vintertid när isarna lägger sig på insjöarna, flyttar svanarna ut till den isfria kusten. Knölsvanen har inget uppseendeväckande läte. Man kan höra något frustande som beskrivs som "hyorr" i fågelboken. Något som man däremot hör är, om man kommer för nära, så ger svanen ifrån sig ett hotfullt fräsande. Det låter ungefär som en orm. Jag har ett minne från när jag var i 10-årsåldern. Jag brydde mig inte om väsandet utan fortsatte ned mot vattnet. Det skulle jag inte gjort. Svanen satte full fart mot mig och jag fick springa det snabbaste jag kunde. Jag kom undan med hjärtat i halsgropen och något nyp i baken.

​

​

Svanarna ser så fridsamma ut när de sakta simmar omkring i vattnet eller ligger och solar på en strand. Det är ett sken som kan bedra.

På våren så skall reviren fördelas och gränserna skall bestämmas. Då kan konflikter uppkomma. Jag minns från Magle våtmark där ett svanpar som låg i lugn och ro i en av dammarna. Ett annat svanpar närmade sig från en annan damm. Honan i det inkommande paret körde ut sin "make" i vattnet. Det blev signalen till en maktstrid. De två hannarna simmade bredvid varandra fram och tillbaka hela tiden i hotställning. Vi som var åskådare väntade ett eventuellt oavgjort och vad som skulle hända då. Efter ca 20 minuter hade emellertid den inkommande honan fått nog och gick i vattnet. Hon hetsade sin hanne och detta utlöste ett slagsmål där näbbar, vingar och klor kom till användning. Vad göra? Man skall ju låta naturen ha sin gång, men det var svårt att inte ingripa. Efter ett tag så var utgången given. Den inkommande hannen blödde från flera sår på halsen och hade svårt att komma loss när han fick huvudet doppat under vattenytan. Till slut kunde vi, ett par åskådare, inte hålla oss. Vi störde kombatanterna så att striden upphörde och inkräktaren kunde komma därifrån med livet i behåll. Magle våtmark hyser 8-9 knölsvanpar, så det  är mycket demonstrerande vid revirgränserna denna tiden på året.

​

När parningsbekymren är över byggs ett bo bestående av vass och andra vattenväxter. Det brukar bli en stor hög. Äggen ruvas en dryg månad och sedan kommer några små dunbollar ut. Kullen brukar bestå av 5-7 ungar. Maten består huvudsakligen av växtdelar, som de antingen plockar själv på grunda ställen eller så får de av föräldrarna när de är på djupare vatten. Ungarna behåller den grå fjäderdräkten över vintern och får inte sin vita dräkt förrän till den andra vintern.

​

​

​

Knölsvanen är numera en mycket vanlig fågel. Det har inte alltid varit så. Den har jagats för köttets skull. Jag har hört sägas att den förekom t.ex. på julbordet i gamla tider.

​

Vi har ytterligare en svanart i Sverige, Sångsvanen. Hur skiljer man dem åt?

På nära håll är det enkelt. Knölsvanen har orange-röd näbb. Sångsvanen har gul/svart näbb.

På längre håll är det lite svårare. Knölsvanen har halsen lite s-format böjd, när den ligger i vattnet. Sångsvanen har lite mer rak hals.

​Flygande är det enkelt. Knölsvanen har ett sjungande ljud från vingarna. Sångsvanen saknar detta, men brukar låta stämman tala ibland.

​

​

​

Sångsvan

​

​

​

Sångsvanen (Cygnus cygnus) är nästan lika stor som knölsvanen. Vingspannet kan mäta upp till 235 cm. Förr var det en fågel som bara sågs på vintern i södra Sverige. Den höll till på tundran och på myrarna i Norrland och längre norrut i Finland och Ryssland. Det var en skygg fågel. Under slutet av 1900-talet skedde en förändring. I Skåne började sångsvanen häcka i små sjöar som t. ex. norr om Höör. Den visade inte samma skygga beteende som tidigare. Kan det ha varit rymlingar från djurparker och parker som etablerat sig i det fria? Numera häckar sångsvanen på många ställen i Skåne. Paret du ser på bilden ovan har under drygt 10 år hållit till vid Magle våtmarker i Hässleholm. Under dessa år har häckningarna mestadels varit lyckade och många ungar har kommit på vingarna.

​

I ett sådant begränsat område där det även finns ett antal knölsvanpar, så kan konflikter mellan arterna inte undvikas. I de flesta fallen har då sångsvanarna fått stryka på foten och flytta på sig. Knölsvanarna är mer aggressiva och de har under stora delar av året jagat ut sångsvanarna till områdets utkanter eller till de omgivande åkrarna.

​

​

När man jämför de två svanarterna så ser knölsvanen mer robust ut. Den riktigt utstrålar kraft. Sångsvanen står för elegans både till utseende och beteende. På nära håll är det lätt att åtskilja arterna. Röd näbb - knölsvan. Gul näbb - sångsvan. På längre håll, i vattnet, simmar knölsvanen med svagt s-format böjd hals. Sångsvanen har en mera rak hållning. Flygande fåglar skiljs på så sätt att knölsvanens vingfjädrar ger ifrån sig ett sjungande läte medan sångsvanen flyger tyst. På vårkanten är det emellertid inte så tyst bland sångsvanarna. Deras "trumpetstötliknande" läte hörs vida omkring. Knölsvanen är stum och kan i stort sett bara ge ifrån sig ett väsande om man blir för närgången och stör.

Sångsvanen är känd för att bilda livslånga parförhållanden. På våren inför häckningssäsongen utförs ett, verkar det som, komplicerat spel mellan parterna. En del av detta syns på bilden ovan. Paret har nyss landat i dammen och jag antar att det är hannen som under livligt trumpetande närmar sig honan.

​

​

Ungarna behåller sin grå färg in på det nya året, så det är lätt att skilja föräldrar från ungar även under våren kommande år.

​

​

​

​

​

Sångsvanarna trivs i små sjöar. Detta paret håller till i Barsjön, den lilla sjön i Vedema.

​

​

Som du ser så är de nyfikna av sig. Fick knappt plats i bilden.

​

​

​

​

​

​

​

​

​

Det finns en tredje svanart som ses i Sverige. Det är Tundrasvanen (Cygnus columbianus). Den häckar på de arktiska tundrorna i Sibirien. Den passerar Sverige på väg till övervintringsområdena vid atlantkusten. Tundrasvanen kallades förr mindre sångsvan vilket är en passande benämning. Den är nämligen väldigt lik sångsvanen. Skiljetecknen är mindre storlek (syns då bägge arterna går tillsammans). Mindre gult på näbben.

​

​

​

​