Nivaa-2-D69-2.jpg

Klibbal

IMG_3992-1024-4.jpg
Klibbal (Alnus glutinosa) är de fuktiga markernas träd. Utbredningen sträcker sig upp till Svealand och södra norrlandskusten. Sjö- och åstränder kantas ofta av klibbalar. I södra Sverige har vi alsumpskogar, som ofta hyser intressant flora och fauna. Det är en naturtyp som är värd att skydda och bevara.

Bladen, som är urnupna i spetsen, är glansiga på ovansidan och, åtminstone i början, klibbiga. Framåt hösten när andra trädslag får gula och bruna höstfärger, behåller klibbalens blad sin gröna färg. Detta slöseri med klorofyll kan klibbalen kosta på sig p.g.a. att den lever i symbios med en strålsvamp. Strålsvampen bildar knölar på alens rötter och förser trädet med kväve, som fixerats från luften. Detta innebär också att marken under alen blir extra bördig och växter som klarar den fuktiga miljön trivs extra bra.

IMG_9191-Kopia-2.JPG

Blomningen är precis som hos hasseln tidig. Ofta öppnar hanhängena sig redan i mars månad. Pollenet kan orsaka problem för pollenallergiker. Honhängena är korta och efter pollinering så växer det ut små kottar. På klibbalen är kottarna tydligt skaftade. Gråalen, som tar klibbalens plats i de norra delarna av landet, har oskaftade kottar och blad som är spetsiga och har håriga undersidor.

Klibbalens ved är rödaktig. Detta ser man tydligt i samband med avverkning. I sumpskogar växer träden ofta på "socklar". Vackra sådana kärr kan man se vid Stens huvud och Hallands Väderö.

IMG_4275-Alsumpskog-kopia.jpg                                                                                 Alsumpskog vid Stens huvud nationalpark.

10894-Klibbal-2.JPGIMG_4276-kopia.jpg

                                                                    Han- och honhängen.                                    Alsumpskog med väl utvecklade socklar.

Databas 18 Växter 18

Tillbaka till:

Startsida 18 Resor Bloggen Databas 18 Veckans bild Äldre notiser Evas Hemslöjd

Utgivare: Ole Tryggeson

Kontaktuppgifter:

Tel: 0451-12479

e-post: evolt@telia.com

Alla bilder © Ole Tryggeson