Nivaa-2-D69-2.jpg

Industrigatan i Hässleholm.

Ett artrikt växtsamhälle inne i staden.

Jag tycker att det skulle vara trevligt att visa på att även områden inne i staden kan innehålla naturvärden.  Det kan vara växter som jag skriver om här   men det kan också vara djur dom samspelar med växterna som exempelvis pollinatörer. Det finns kanske någon annan som tar upp tråden och tittar på insekter eller andra ryggradslösa djur. Även fåglar och däggdjur skaffar föda inom området fast i mindre grad kan jag tänka mig.

Det område som jag har tittat på sträcker sig från vägkorsningen Industrigatan x Kringelvägen till Terminalgatan. Det följer cykelbanan och industrispåret. Jag dokumenterar växterna jag ser. Det blir emellertid ingen fullständig inventering av samtliga växter. Många gräs är svåra att avbilda på foto. Jag kommer inte att besöka området regelbundet utan det blir när tid gives.

Från bloggen onsdagen den 3 juni.

Den senaste tiden har ögonen ofta varit inställda på vittåteln. Det späda gräset med den silverglänsande vippan. Den är inte svår att se, men att räkna antal kan vara svårt. Då får man gå över till att uppskatta antalet som kan vara flera tusen på en lokal.

Idag kände jag för att titta på en artrik vägkant. Det var en bit av Industrigatan i Hässleholm. Man måste konstatera att det är inte bara i rena naturen som det finns vackert att titta på. Jag har cyklat förbi hundratals gånger utan att stanna. Men så ifjol i samband med GBf´s Bioblitz så gick jag en bit av sträckan och Oj, vad mycket vackert och spännande jag hittade! Sedan har Pål Axel Olsson varit där och hittat t.ex. den sällsynta vårväxten fågelarv och mycket annat. I samband med räknandet av vittåtel som är en floraväktarväxt (en så pass sällsynt eller minskande att man vill ha koll på den) har vi hittat den bland mycket annat längs gatan och industri-järnvägsspåret. Idag tog jag kameran och gjorde ett första besök. Tyvärr tog vinden i redan tidigt på förmiddagen, vilket hämmade fotograferandet.

Här kommer några av bilderna:

Det kommer mera senare.

IMG_7057-Spenslig-Ulloert-1024.jpgIMG_7055-Bergssyra-1024-.jpgIMG_7061-Vitkloever-1024-.jpgIMG_7072-Sommargyllen-1024-.jpg

De flesta växterna är inga rariteter. De hittar sin växtplats på "skräpmark", men det förringar inte deras skönhet och värde för t.ex. insekter.

Från vänster: Ullört (troligen den spensliga) vid trottoarkanten. Där har även bergsyran hittat en spricka mellan stenarna. Den har inte börjat blomma så det går inte att se om det är kille eller tjej. Vitklöverns blomhuvud med hängande vissna blommor. Sist överblommad sommargyllen.

IMG_7062-Traadkloever-1024-.jpgIMG_7067-Jordkloever-1024-.jpgIMG_7065-Alsikekloever-.jpg

Här kommer tre klöverarter till. Varför finns det så många arter av ärtväxter på sådana ställen? Förklaringen är att här finns mest grus och sand. Mullämnena som ger plantorna kvävegödning saknas i stort sett helt. Detta har ärtväxterna löst på så sätt att de samarbetar med bakterier. Bakterierna finns i knutor på rötterna. 

Växterna i denna raden är den lilla trådklövern som har en förväxlingsart i humlelusernen. Finns det frukter så är de lätta att skilja åt. I mitten sitter jordklövern. Också denna ganska liten. Med hjälp av lupp eller med bra ögon ser man att jordklöverns läpp är prydligt veckad. Den tredje, alsikeklövern, är lite större och mera upprest är de två andra. Blommorna är till en början vita men efterhand övergår åtminstone de nedre till en rosa färgton.

IMG_7059-Kornvallmo-1024-.jpgIMG_7066-Svartkaempar-1024-.jpgIMG_7071-Roelleka-1024.jpg

Vilken färgklick! Kornvallmon har färg. Vi har några olika vallmoarter och kornvallmon är den med den klarast röda färgen. En som inte kan skryta med mycket färg är svartkämparn. Den kan emellertid ha vissa skönhetskvaliteter om man beskådar den uppifrån. Växten till höger, röllikan, kan inte heller vinna något skönhetspris, men den har fått användning som medicinalväxt. Man brygger ett välgörande te av den. Stärker lever och njurar samt bättrar matsmältningen.

IMG_7075-Vaartaatel-1024-.jpgIMG_7074-Vittaatel-1024-.jpg

Här ser du två släktingar som "bor på samma gata". Till vänster ser du de tätt stående stråna av vårtåtel. Ett litet gräs som ibland är så kort som 3-4 cm och vid goda förhållanden kan uppnå över 10 cm. Lägg märke till den röda färgen på stråna. Har man väl lärt sig den färgen så kan man ganska lätt hitta växten.

När det gäller den andra släktingen vittåteln så är den en aning större 5 - 25 cm. Även i detta fallet är stråna rödaktiga men med en oftast lite annorlunda nyans. Det som väcker uppmärksamhet är vippan, som glänser vackert i solskenet. Vittåteln växer ofta i "kloner" som är lätta att få syn på, men växer de enstaka så kan det vara knepigt att se den lilla vippan.

IMG_7077-Graafibbla-1024-.jpgIMG_7083-Hoensarv-1024-.jpgIMG_7064-Vitknavel-1024.jpg

Här är tre växter från två olika växtfamiljer. Gemensamt för dem är att de håller till på de allra torraste miljöerna. Till vänster håller gråfibblan på att öppna sin korg med blommor (det är tidigt på morgonen). Familjen heter korgblommiga och blommorna sitter hos dem samlade i "korgar". Där kan vara upp till hundratalet blommor i en korg. Varje gul/röd tunga som sticker upp är en blomma som är enkönad (hane). Inne i mitten sitter mindre blommor som är tvåkönade.

En av de allra tidigaste blommorna är hönsarven. Den har många släktingar som liksom hönsarven har små vita blommor. Det gör det ganska knepigt att skilja arterna åt. Hönsarven är flerårig vilket gör att den har ett litet försprång framför sina ettåriga konkurrenter vid starten på våren. Det är en nejlikväxt, en familj med många arter.

Till höger ser du en bit av grönknaveln, ännu en nejlikväxt. Den växer ofta lite kuddformigt tryckt till marken. Blommorna är så små att en gammal man som jag behöver lupp för att kunna se dem. Grönknaveln är en växt som man lätt går förbi.

IMG_7085-Vaarfoergaetmigej-1024-.jpgIMG_7086-Nageloert-1024-.jpg

Vårförgätmigej är en av flera små förgätmigejer. De pyttesmå blå blommorna (1 mm) slår ut efter hand och frukterna sitter kvar på stjälken med ett mycket kort skaft. Den växer på torra ställen och blir kanske inte mer än 5 cm hög där det är som torrast. I en mera växtvänlig miljö kan den nå hela 20 cm höjd. Som ettårig växt så dör den på hösten och nya plantor gror från frön på hösten eller tidig vår. Ofta är den grenad från basen som du ser på bilden.

IMG_2496-Nageloert-.JPG

Nagelörten är en av de allra tidigaste vårväxterna. Här har jag lagt in hur den ser ut blommande i mars. Det man ser nu är det som är kvar av frukterna. Korsblommiga växter har en "skida" med två rum skilda av en mellanvägg och de små naglarna är mellanväggen. De flesta fröna har den tappat. menom du tittar noga så ser du små bruna prickar. Det är frön som hamnar på marken och som gror till nästa vinter. För de tidiga ettåriga växterna är det viktigt att komma igång tidigt på våren.

IMG_7120-Blomsterlupin-1024-.jpgIMG_7095-Vresros-1024-.jpg

Det finns en del växter som kommit in i vår flora på senare tid. De kan vara införda medvetet eller ha kommit in tillsammans med frön till växter vi vill odla här i landet. De kallas invasiva främmande arter. De sprider sig snabbt och över stora områden. Den naturliga floran trängs undan.

Blomsterlupinen t. v. är en sådan. Den är ju förtjusande vacker när man ser ett helt hav av lupiner. Men som sagt. Det tränger undan den naturliga floran.

Till höger har vresrosen börjat blomma. Även denna har en vacker blomma. Ett litet bestånd av vresros gör väl inget, men när den breder ut sig över sanddynerna vid Västkusten, då är det fara å färde för dynlandskapets egna växter.

IMG_7061-Vitkloever-1024--2.jpgIMG_7092-Harkloever-1024-.jpg

Till vänster ser du ett blomhuvud av vitklöver. Liksom flertalet andra ärtväxter så finner du den oftast på ställen där humustäcke saknas. Den är flerårig och stjälken är krypande. Vid lederna slår den rot. Blomhuvudet är långskaftat och om man tar och luktar på blommorna så får man känna dess doft. Bilden är imnte tagen ute i naturen. Jag har förflyttat den till min studio där den fotograferats med konstbelysning av en ringblixt.

Då kommer vi till nästa klöverart, harklöver. Även denna hör hemma på de torra, magra markerna. Till skillnad från vitklöver så är den ettårig. Upprätt gråluden träder den fram bland de oftast mera lågväxta kamraterna. De små blommorna sticer fram ur det håriga tandförsedda fodret.

IMG_7128-Kraakvicker-1024-.jpgIMG_7079-Duvvicker-1024-.jpg

Här kommer två vickrar. Utmäckande för vickrarna är bland annat att de har blad med många parblad och uddbladet är omvandlat till ett klänge.

Till vänster ser du kråkvickerns blomklase. Den kan innehålla 10-30 blommor. Den är flerårig och har en vek stjälk. För mig är kråkvickern en blommasom jag som litren hittade i vägkanter och skogsbryn, men den har många andra ställen där den känner sig hemma. Den är en vanlig växt som ofta pryder kransarna i midsommarstången.

Till höger ser du den lilla duvvickern. Det är inte många som har lagt märke till den späda klängande plantan i sädesåkern eller skogsgläntan. Eftersom den är ettårig så hinner den inte hämta kraft till en stor kropp. Den klänger sig upp mot ljuset via åkerns grödor. Blommorna är i allmänhet blåvita i 2-6 blommor i klasen. Baljan är mörk till färgen, innehåller två frön och den är finhårig. Det där med två frön kan vara viktigt om den blommat över. Det finns nämligen en annan liten vicker, sparvvicker, som liknar duvvickern men den har fyra frön i varje balja.

IMG_7110-Styvmorsviol-1024-.jpgIMG_7111-Styvmorsviol-1024-.jpgIMG_7252-Aakerviol-1024-.jpg

Fortsättning följer.

Tillbaka till:

Startsida 18 Bloggen Resor Databas 18 För den som är lite yngre Veckans bild Äldre notiser Evas Hemslöjd

Utgivare: Ole Tryggeson

Kontaktuppgifter:

Tel: 0451-12479

e-post: evolt@telia.com

Alla bilder © Ole Tryggeson