Nivaa-2-D69-2.jpg

Industrigatan i Hässleholm.

Ett artrikt växtsamhälle inne i staden.

Jag tycker att det skulle vara trevligt att visa på att även områden inne i staden kan innehålla naturvärden.  Det kan vara växter som jag skriver om här   men det kan också vara djur dom samspelar med växterna som exempelvis pollinatörer. Det finns kanske någon annan som tar upp tråden och tittar på insekter eller andra ryggradslösa djur. Även fåglar och däggdjur skaffar föda inom området fast i mindre grad kan jag tänka mig.

Det område som jag har tittat på sträcker sig från vägkorsningen Industrigatan x Kringelvägen till Terminalgatan. Det följer cykelbanan och industrispåret. Jag dokumenterar växterna jag ser. Det blir emellertid ingen fullständig inventering av samtliga växter. Många gräs är svåra att avbilda på foto. Jag kommer inte att besöka området regelbundet utan det blir när tid gives.

Från bloggen onsdagen den 3 juni.

Den senaste tiden har ögonen ofta varit inställda på vittåteln. Det späda gräset med den silverglänsande vippan. Den är inte svår att se, men att räkna antal kan vara svårt. Då får man gå över till att uppskatta antalet som kan vara flera tusen på en lokal.

Idag kände jag för att titta på en artrik vägkant. Det var en bit av Industrigatan i Hässleholm. Man måste konstatera att det är inte bara i rena naturen som det finns vackert att titta på. Jag har cyklat förbi hundratals gånger utan att stanna. Men så ifjol i samband med GBf´s Bioblitz så gick jag en bit av sträckan och Oj, vad mycket vackert och spännande jag hittade! Sedan har Pål Axel Olsson varit där och hittat t.ex. den sällsynta vårväxten fågelarv och mycket annat. I samband med räknandet av vittåtel som är en floraväktarväxt (en så pass sällsynt eller minskande att man vill ha koll på den) har vi hittat den bland mycket annat längs gatan och industri-järnvägsspåret. Idag tog jag kameran och gjorde ett första besök. Tyvärr tog vinden i redan tidigt på förmiddagen, vilket hämmade fotograferandet.

Här kommer några av bilderna:

Det kommer mera senare.

IMG_7057-Spenslig-Ulloert-1024.jpgIMG_7055-Bergssyra-1024-.jpgIMG_7061-Vitkloever-1024-.jpgIMG_7072-Sommargyllen-1024-.jpg

De flesta växterna är inga rariteter. De hittar sin växtplats på "skräpmark", men det förringar inte deras skönhet och värde för t.ex. insekter.

Från vänster: Ullört (troligen den spensliga) vid trottoarkanten. Där har även bergsyran hittat en spricka mellan stenarna. Den har inte börjat blomma så det går inte att se om det är kille eller tjej. Vitklöverns blomhuvud med hängande vissna blommor. Sist överblommad sommargyllen.

IMG_7062-Traadkloever-1024-.jpgIMG_7067-Jordkloever-1024-.jpgIMG_7065-Alsikekloever-.jpg

Här kommer tre klöverarter till. Varför finns det så många arter av ärtväxter på sådana ställen? Förklaringen är att här finns mest grus och sand. Mullämnena som ger plantorna kvävegödning saknas i stort sett helt. Detta har ärtväxterna löst på så sätt att de samarbetar med bakterier. Bakterierna finns i knutor på rötterna. 

Växterna i denna raden är den lilla trådklövern som har en förväxlingsart i humlelusernen. Finns det frukter så är de lätta att skilja åt. I mitten sitter jordklövern. Också denna ganska liten. Med hjälp av lupp eller med bra ögon ser man att jordklöverns läpp är prydligt veckad. Den tredje, alsikeklövern, är lite större och mera upprest är de två andra. Blommorna är till en början vita men efterhand övergår åtminstone de nedre till en rosa färgton.

IMG_7059-Kornvallmo-1024-.jpgIMG_7066-Svartkaempar-1024-.jpgIMG_7071-Roelleka-1024.jpg

Vilken färgklick! Kornvallmon har färg. Vi har några olika vallmoarter och kornvallmon är den med den klarast röda färgen. En som inte kan skryta med mycket färg är svartkämparn. Den kan emellertid ha vissa skönhetskvaliteter om man beskådar den uppifrån. Växten till höger, röllikan, kan inte heller vinna något skönhetspris, men den har fått användning som medicinalväxt. Man brygger ett välgörande te av den. Stärker lever och njurar samt förbättrar matsmältningen.

IMG_7075-Vaartaatel-1024-.jpgIMG_7074-Vittaatel-1024-.jpg

Här ser du två släktingar som "bor på samma gata". Till vänster ser du de tätt stående stråna av vårtåtel. Ett litet gräs som ibland är så kort som 3-4 cm och vid goda förhållanden kan uppnå över 10 cm. Lägg märke till den röda färgen på stråna. Har man väl lärt sig den färgen så kan man ganska lätt hitta växten.

När det gäller den andra släktingen vittåteln så är den en aning större 5 - 25 cm. Även i detta fallet är stråna rödaktiga men med en oftast lite annorlunda nyans. Det som väcker uppmärksamhet är vippan, som glänser vackert i solskenet. Vittåteln växer ofta i "kloner" som är lätta att få syn på, men växer de enstaka så kan det vara knepigt att se den lilla vippan.

IMG_7077-Graafibbla-1024-.jpgIMG_7083-Hoensarv-1024-.jpgIMG_7064-Vitknavel-1024.jpg

Här är tre växter från två olika växtfamiljer. Gemensamt för dem är att de håller till på de allra torraste miljöerna. Till vänster håller gråfibblan på att öppna sin korg med blommor (det är tidigt på morgonen). Familjen heter korgblommiga och blommorna sitter hos dem samlade i "korgar". Där kan vara upp till hundratalet blommor i en korg. Varje gul/röd tunga som sticker upp är en blomma som är enkönad (hane). Inne i mitten sitter mindre blommor som är tvåkönade.

En av de allra tidigaste blommorna är hönsarven. Den har många släktingar som liksom hönsarven har små vita blommor. Det gör det ganska knepigt att skilja arterna åt. Hönsarven är flerårig vilket gör att den har ett litet försprång framför sina ettåriga konkurrenter vid starten på våren. Det är en nejlikväxt, en familj med många arter.

Till höger ser du en bit av grönknaveln, ännu en nejlikväxt. Den växer ofta lite kuddformigt tryckt till marken. Blommorna är så små att en gammal man som jag behöver lupp för att kunna se dem. Grönknaveln är en växt som man lätt går förbi.

IMG_7085-Vaarfoergaetmigej-1024-.jpgIMG_7086-Nageloert-1024-.jpg

Vårförgätmigej är en av flera små förgätmigejer. De pyttesmå blå blommorna (1 mm) slår ut efter hand och frukterna sitter kvar på stjälken med ett mycket kort skaft. Den växer på torra ställen och blir kanske inte mer än 5 cm hög där det är som torrast. I en mera växtvänlig miljö kan den nå hela 20 cm höjd. Som ettårig växt så dör den på hösten och nya plantor gror från frön på hösten eller tidig vår. Ofta är den grenad från basen som du ser på bilden.

IMG_2496-Nageloert-.JPG

Nagelörten är en av de allra tidigaste vårväxterna. Här har jag lagt in hur den ser ut blommande i mars. Det man ser nu är det som är kvar av frukterna. Korsblommiga växter har en "skida" med två rum skilda av en mellanvägg och de små naglarna är mellanväggen. De flesta fröna har den tappat. men om du tittar noga så ser du små bruna prickar. Det är frön som hamnar på marken och som gror till nästa vinter. För de tidiga ettåriga växterna är det viktigt att komma igång tidigt på våren.

IMG_7120-Blomsterlupin-1024-.jpgIMG_7095-Vresros-1024-.jpg

Det finns en del växter som kommit in i vår flora på senare tid. De kan vara införda medvetet eller ha kommit in tillsammans med frön till växter vi vill odla här i landet. De kallas invasiva främmande arter. De sprider sig snabbt och över stora områden. Den naturliga floran trängs undan.

Blomsterlupinen t. v. är en sådan. Den är ju förtjusande vacker när man ser ett helt hav av lupiner. Men som sagt. Det tränger undan den naturliga floran.

Till höger har vresrosen börjat blomma. Även denna har en vacker blomma. Ett litet bestånd av vresros gör väl inget, men när den breder ut sig över sanddynerna vid Västkusten, då är det fara å färde för dynlandskapets egna växter.

IMG_7061-Vitkloever-1024--2.jpgIMG_7092-Harkloever-1024-.jpg

Till vänster ser du ett blomhuvud av vitklöver. Liksom flertalet andra ärtväxter så finner du den oftast på ställen där humustäcke saknas. Den är flerårig och stjälken är krypande. Vid lederna slår den rot. Blomhuvudet är långskaftat och om man tar och luktar på blommorna så får man känna dess doft. Bilden är inte tagen ute i naturen. Jag har förflyttat den till min studio där den fotograferats med konstbelysning av en ringblixt.

Då kommer vi till nästa klöverart, harklöver. Även denna hör hemma på de torra, magra markerna. Till skillnad från vitklöver så är den ettårig. Upprätt gråluden träder den fram bland de oftast mera lågväxta kamraterna. De små blommorna sticker fram ur det håriga tandförsedda fodret.

IMG_7128-Kraakvicker-1024-.jpgIMG_7079-Duvvicker-1024-.jpg

Här kommer två vickrar. Utmäckande för vickrarna är bland annat att de har blad med många parblad och uddbladet är omvandlat till ett klänge.

Till vänster ser du kråkvickerns blomklase. Den kan innehålla 10-30 blommor. Den är flerårig och har en vek stjälk. För mig är kråkvickern en blomma som jag som liten hittade i vägkanter och skogsbryn, men den har många andra ställen där den känner sig hemma. Den är en vanlig växt som ofta pryder kransarna i midsommarstången.

Till höger ser du den lilla duvvickern. Det är inte många som har lagt märke till den späda klängande plantan i sädesåkern eller skogsgläntan. Eftersom den är ettårig så hinner den inte hämta kraft till en stor kropp. Den klänger sig upp mot ljuset via åkerns grödor. Blommorna är i allmänhet blåvita i 2-6 blommor i klasen. Baljan är mörk till färgen, innehåller två frön och den är finhårig. Det där med två frön kan vara viktigt om den blommat över. Det finns nämligen en annan liten vicker, sparvvicker, som liknar duvvickern men den har fyra frön i varje balja.

IMG_7110-Styvmorsviol-1024-.jpgIMG_7111-Styvmorsviol-1024-.jpgIMG_7252-Aakerviol-1024-.jpg

Violerna är många och de ligger ofta så nära varandra släktskapsmässigt att de kan korsas med varandra. Här på bilderna ses ett par av de olika korsningarna. Det finns många fler. Ofta är det trädgårdsväxten pensé som i det vilda korsar sig med andra violer. Det gäller också styvmorsviolen.

När jag nu fått tid att skriva mer om växterna så har tiden rusat iväg och dagens datum är den 22/7.

Mycket har hänt med växterna kring industrispåret. Nattljusen har växt sig höga och satt sin prägel på vegetationen.

IMG_4532-Taggsallat-1024-.jpg

IMG_4529-Amerikansk-dunoert-1024-.jpgIMG_7514-Dunoert-Amerikansk-1024-.jpgIMG_4531-Amerikansk-dunoert-1024-.jpg

Den Amerikanska dunörten är en av tre införda Nordamerikanska arter som nu sprider sig i landet. Jag får säga att det är svårt med dessa tre och förresten hela släktet. De har den egenheten att de korsar sig lätt med varandra. De tre amerikanska arterna är greniga och det sklijer dem från de inhemska arterna.

IMG_7257-Backtrav-1024-.jpgIMG_7141-Knytling.JPG

Bilderna här visar två växter som tillhör familjen korsblommiga. Blommorna har fyra kronblad som sitter mitt emot varandra. Frukten är en skida. Till vänster har du backtrav. Det är en ettårig växt som blommar tidigt på året. Mycket kort efter blomning växer en långsträckt skida ut. Skidan har en mellanvägg och där sitter fröna på vardera sidan. Det kan bli många frön och det tillhör växtens överlevnadstaktik. Vara snabb med blomning och frösättning innan de andra växterna hinner bli färdiga. Sedan får fröna ligga i marken till nästa år då de gror tidigt igen.

Till höger ser du toppen av växten lomme. Den är liksom föregående ett ogräs som kommer på våren. Den har en skida som ser annorlunda ut. Om du ser den från sidan så kan du kanske se två delar skilda med en mellanvägg. Lommen är större och mera robust än backtraven.

IMG_7289-Dvaergserradella1024-.jpg

Nu visar jag en växt som var rödlistad fram till i våras då den flyttades utanför listan. Arterna som finns på rödlistan försöker man hålla reda på och helst räkna. Detta för att kunna få en uppfattning om hur arten klarar sig. Vi är några som kollade sedan tidigare kända lokaler och hittade faktiskt flera nya.

Den heter dvärgserradella och namnet gör den skäl för. Den är i almänhet mycket liten. Bilden till vänster är tagen vid industrispåret. Jag ställde macroobjektivet på närgräns och så flyttade jag kameran så att växten kom i fokus. Det är en ärtväxt (syns på blomman). Vill man titta på blomman så får man lägga sig på marken, men det kan vara mödan värt. Den här växten är ettårig, men med de milda vintrarna vi haft på senare tid så kan den också leva vidare åtminstone ett år. Det har jag sett.

Nu vill jag berätta om 2018 och 2019. Ettåriga växter producerar oftast en stor mängd frön som ligger i jorden. Det är inte alla frön som gror. Då bildas en, man kallar det fröbank, som finns i jorden och fröna kan gro när det blir gynnsamma förhållanden. 2018 var det torka från början av maj till en bit in i augusti. Alla växter som inte hade ett djupt rotsystem dog. Vad hände då när regnet kom. Det var inget levande på markytan. I jorden fanns fröreserven och fröna började gro. På en sträcka av 700 m bredvid Kringelvägen tittade jag på antalet plantor av dvärgserradella. Antalet plantor uppskattades till 41000. Det var omöjligt att räkna varje enskild planta. Det finns metoder att ta till för att få fram ett rimligt antal. 2020 var antalet plantor nere på 1400. Det stora antalet som räknades efter torkan hade konkurrerats ut av andra.

IMG_7301-Baldersbraa-1024-.jpgIMG_7258-Praestkrage-1024-.jpg

Titta på dessa bilder. Det är två växter vars blommor är "lika som bär". Den ena kan man kalla ett åkerogräs och den andra är en blomma som hör hemma i blomsterängen. Den senare är också Skånes landskapsblomma.

Hur skall man kunna skilja dem åt?

Den första heter baldersbrå och den växer som ogräs i t. ex. rapsfält. Den är också vanlig i väggroparna. Den har en doft som är säregen.

Bladen på stjälken är finflikiga.

Den andra heter prästkrage och den är lite "finare" av sig. På sommarängen kan den vara en av många andra. Den kan också hittas på samma ställen där baldersbrån har sina växtplatser. Bladen är avlånga och inte flikiga. Däremot är bladets kant tandad.

Sedan skall sägas att det finns ytterligare arter vars blomma har samma uppbyggnad.

IMG_4539-Nattljus-1024-.jpg IMG_4537-Nattljus-1024-.jpgIMG_4122-Pricknattljus-1024-.jpg

Nattljusen har blivit vanligare. På ett sådant ställe som vid industrispåret har de precis det de behöver.

Torr mager sand eller grusmark där de slipper att strida om utrymmet. De kommer ursprungligen från Nordamerika.

Nattljus som denna heter. Bladen är rent gröna och blomman klart gul. Lägg märke till att den övre delen av stjälken saknar rödanlöpning och prickarna som följande art har.

Pricknattljus  är mycket lik ovanstående. Skillnaden är att borsthåren på stjälk och kapslar har en rödanlupen vårtlik bas.

IMG_4551-Vy-1024-.jpg

IMG_4389-Norsk-fingeroert-1024-.jpgIMG_4547-Norsk-fingeroert-1024-.jpgIMG_4547-Norsk-fingeroert-1024--2.jpg

Fingerört finns det många arter av. Vid Industrigatan har jag hittat två.

Femfingerörten hör hemma på torr mineraljord. Stjälken är silverhårig liksom undersidan av bladen. Som namnet antyder är bladet delat i fem flikar.

Till höger ser du norsk fingerört. Den är ettårig. Växer upprätt och som du ser på bilden till höger har bladet bara tre flikar. Stjälken är klädd med utstående hår. Den är inkommen i sen tid och jag tycker mig ha märkt att den är på spridning.

IMG_7114-Blaaeld-1024-.jpgIMG_4114-Blaamunkar-1024-.jpgIMG_7193-Blaamunkar-1024-.jpg

Detta kallar jag det blå paret.

Till vänster ser du en närbild på blåeld. Blommorna sitter längs stjälken. Det är en växt som tillhör familjen strävhåriga växter. De sträva håren ser du främst på stjälken. Den trivs bäst, liksom flertalet av växterna här, i ren mineraljord där konkurrensen är minimal.

Tlll höger finns två bilder på blåmunkar. Det lyser ofta blått i torra vägkanter i inledningen på sommaren. 2020 har varit ett gott år för växten. Se till höger. Den är släkt med blåklockorna. Närbilden visar hur blommorna sitter i en korg. Längst ut är blommorna utslagna och man ser de vita pistillmärkena sticka ut. Sedan kommer övriga blommor slå ut efterhand.

IMG_4111-Stormaara-1024-.jpgIMG_4388-Gulmaara-1024-.jpg

Stormåran är vanlig längs vägkanter och i betesmarker. Många är de som kallar den vitmåra, men vitmåran är en helt annan. Båda arterna har visserligen vita blommor liksom nästan alla måror.

Stormåran har åtta blad i bladkransarna medan vitmåran har fyra. Ett utmärkande drag hos stormåran är de uppsvällda lederna. Det har inte vitmåran.

Gulmåran är vanlig på torra biotoper. Bladen är barrlika. Växten doftar gott och har använts i buketter för doftens skull. Den kallas "Jungfru Marie sänghalm" och har stoppats i kuddar och sängkläder för lugnare sömn. Dessa två arter växer ofta intill varandra. Eftersom de har nära släktskap så korsar de sig med varandra. Hybriden är så vanlig så den har fått ett eget namn. Den kallas gräddmåra.

IMG_7223-Graabinka-1024-.jpgIMG_4384-Kanadabinka1024--2.jpgIMG_7524-Kanadabinka-1024-.jpgGråbinkan är en "mjuk" växt. Den sticker inte ut. I stort sett hela plantan är mjukt krushårig. Se bilden till vänster. Den prålar inte med starka färger och storleken är så där lagom upp till 40 cm. Gråbinkan är två eller flerårig.

Kanadabinkan är annorlinda. Blommorna är små vita - ljusgula och många. Gråbinkan är inhemsk och finns spridd i större delen av landet. Kanadabinkan är en ganska sen inkomling från Nordamerika och den håller på att sprida sig. Kanadabinkan finner sig tillrätta i många biotoper. På de torraste ställena blir den endast 15 - 20 cm medan på andra ställen kan den nå en höjd av mer än 150 cm. Tittar du i en rabatt eller i en stensatt trottoar så skall du inte bli förvånad om där sticker upp en liten kanadabinka.

IMG_7243-Aengssyra-1024-.jpgIMG_7216-Storaengssyra-1024-.jpgIMG_7216-Stor-aengssyra-1024.jpg

Ängssyrorna, två till antalet här i södra Sverige, kan man finna lite var som helst. Den stora ängssyran vill helst ha lite mer näring medan de vanliga är mindre kräsen när det gäller näringen. Syrorna är tvåbyggare. Det betyder att det finns plantor som är honor. Dessa har blommor med pistiller. Andra plantor är hanar och de har då ståndare i sina blommor. Har du tillfälle och intresse så skall du titta lite närmre, gärna med lupp, på blommorna. De är små skönheter även om de saknar kronblad.

Hur skall man då se skillnad på dem?

Ängssyran har blommor som sitter på enkla ganska raka grenar. Bilden visar ett exemplar som har blommat och där sitter frukter. Det är alltså en hona.

Den stora ängssyran är något större än den vanliga, men storleken varierar inom samma spann. Det är bättre att titta på blomställningen. Den är upprepat grenig. Exemplaret på bilden har precis påbörjat blomningen, så jag kan inte se vad det är för kön på plantan.

IMG_7113-Hundkex-1024-.jpgIMG_4538-Palsternacka-1024.jpgIMG_7518-Palsternacka-1024-kopia.jpg

Två flockblommiga växter som trivs på sådana ställen där ljuset får flöda fritt har jag fångat. Till vänster har jag hundkäxet. Den blommar ganska tidigt i juni månad. Det är en av de växter som blommar ungefär till skolavslutningen. Tiderna förändras. När jag gick i småskolan skulle man ha en liten bukett med liljekonvaljer i bläckhornsfacket vid skolavslutningen. Numera är liljekonvaljerna överblommade vid avslutningen. Började sommarlovet tidigare då?

Den ene är vit den andra är gul. Den vilda palsternackan har ökat väldigt mycket längs vägarna och på trädor framför allt i kalktrakter. Kring Kristianstad kan man se hela fält tätt bevuxna med denna palsternacka. Den verkar inte vara så harmlös som den ser ut. Den har en växtsaft som verkar fototoxiskt. Det innebär att om man får växtsaften på huden och sedan solljus därpå så uppstår skador som utslag, blåsor och klåda.

IMG_7529-Puktoerne-1024-.jpgIMG_7527-Puktoerne-1024-.jpgIMG_7078-Kaeringtand-1024--3.jpg

Nu kommer jag med ytterligare två ärtväxter. Varför så många av dem på detta ställe? Jo. Här finns nästan ingen mineraljord. Det mesta växterna växer i sand och grus. Sådan jord är kvävefattig och alla växter behöver ett visst mått av kväve. Här kommer ärtväxterna in med något som de flesta andra växter inte kan. De odlar nämligen bakterier. som kan fånga kväve från luften. De kvävefixerande bakterierna finns i små knutor på ärtväxternas rötter.

Växten till höger heter kärringtand. Den andra blomman från vänster kan kanske ge förklaringen till namnet. Framför "seglet" sticker "kölens" spets upp som en tand och den är vass som kärringens.

Växten till vänster heter puktörne och du ser kanske att även den bär en sådan vass tand.

IMG_7318-Eng.-Rajgraes-1024-.jpgIMG_7178-Hundaexing-1024-.jpgIMG_7224-Timotej-1024-.jpgIMG_7221-luddtaatel-1024.jpg

Det finns ett flertal gräs vid Industrigatan. Några har nämnts tidigare och här kommer ytterligare sex. Det är inte alltid enkelt att artbestämma gräsen. Det är små detaljer som skiljer dem åt. Därför finns det ingen större anledning att ha med fler. De fyra ovan är vanligt förekommande.

Till vänster Engelskt rajgräs - ett gräs som ofta odlas som vallväxt. Nästa bild är fotograferad med makroobjektiv. Där ser man det blommande gräset med stora ståndarknappar. Mycket pollen kan spridas och ge pollenallergi. Gräset heter hundäxing, även detta gräs odlas. Det tredje gräset heter timotej och det är ett av de allergiframkallande gräsen. Sist i övre raden kommer luddtåteln. Det är ett vanligt mjukludet vackert gräs.

Nedan ser  du två gräs som är mindre kända. Till vänster och i mitten kavelhirs - en ganska sällsynt art och till höger fingerhirs som tycks trivas mycket bra på exempelvis lekplatser i Hässleholm

IMG_4587-Vanlig-kavelhirs-1024-.jpgIMG_4562-Vanlig-kavelhirs-1024-.jpgIMG_4561-Fingerhirs-1024-.jpg

IMG_4391-Fingerborgsblomma-1024-.jpgIMG_4395-Mjoelke-1024-.jpgIMG_4402-Kungsljus1024-.jpg IMG_4581-Graabo-1024-.jpgIMG_4118-Gatkamomill-1024--2.jpg

Här följer de sista sju arterna i presentationen av växterna vid Industrigatan.

Ovan till vänster: Fingerborgsblomma - en växt som är giftig, men som också producerar viktig hjärtmedicin. Nr 2: Mjölke - kalhyggenas och vägrenarnas blomma.       Nr 3: Kungsljus - en ståtlig växt.  Nr 4: Gråbo - skapar obehag hos många allergiker.  Nr 5: Gatkamomill - luktar kamomill men blir inget bra te.

Nedan till vänster: Gulkämpar - en havsstrandväxt som trivs bra när vinterns halka bekämpas med salt. Till höger: Klibbkorsört - körtelhåren gör växten kletig.

IMG_4406-Gulkaempar-1024-.jpgIMG_4536-Klibbkorsoert-1024-.jpg

Jag väljer att avrunda här. 63 arter har presenterats. Det är ungefär hälften av dem som finns där.

En del av dem saknas av olika anledningar

En del som t. ex. gräsen är svåra för mig att bestämma och dessutom svåra att på ett bra sätt fotografera.

Det är säkert en del växter som blivit föbisedda. Jag har inte varit på platsen så många gånger.

Tillbaka till:

Startsida 18 Resor Bloggen Databas 18 Veckans bild Äldre notiser Evas Hemslöjd

Utgivare: Ole Tryggeson

Kontaktuppgifter:

Tel: 0451-12479

e-post: evolt@telia.com

Alla bilder © Ole Tryggeson