​

​

​

Gråhakedoppingen (Podiceps grisegena) är en av de fem doppingarter vi har häckande i Sverige. Den häckar i dammar  och småsjöar. Helst skall det vara näringsrikt vatten. Södra skånes märgelgravar passar gråhakedoppingen utmärkt. När Magle våtmark byggdes i Hässleholm, så fann gråhaken snart en boplats där. De första åren var det flera par som häckade. Numera är de färre.

Vintern tillbringas ute vid kusterna i södra och västra Europa.

Utseendet sommartid är inget att ta fel på.  Bröstet och halsen framåt är vackert kopparbrun. Den grå hakan går upp på kinderna och övergår slutligen i vitt. Näbben är ganske kraftig, svart med en gul näbbrot.

Gråhaken är ganska ljudlig av sig i samband med parningstid och in under häckningen. Skränandet, nästan som en "stucken gris", man hör låter inte särskilt vackert. Ett mera jämrande läte förekommer även. Vackert är emellertid parningsspelet, som liknar skäggdoppingens. Paret simmar mot varandra med synkrona huvudvridningar. Ceremonin upprepas flera gånger innan spelet fullbordas med parning.

​

​