​

Frossörterna förekommer som fyra olika arter i Sverige. Två av dem har jag träffat på och dessa redovisas nedan.

​

Gemensamt för dem är att de är fleråriga med en stjälk som oftast är ogrenad. Stjälken kan dock vara sparsamt grenad. Blommorna sitter upptill parvis och riktade åt samma håll. Kronpipen är kal invändigt.

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

Frossörten är vanlig. Blommar under sommaren mellan juli - augusti. Den hör till de fuktiga ställena som stränder, kärrängar, bäckkanter och sumpskogar. Stjälken är upprätt normalt ca trettio cm. De glest naggade bladen är kortskaftade med hjärtlik bas. Det mörka fodret är mest kalt, men kan vara finhårigt. Kronan är blå. Pipen är uppåtböjd ca 45°. Ljusa teckningar syns på underläppens yttre del.

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

Toppfrossörten  är mera sällsynt än ovan nämnda släkting. Utbredningen i Sverige sträcker sig från Blekinge och sedan längs kusten upp till Roslagen. Även denna tycker om fuktig mark, men mera stenig i kusttrakterna. Stränder, fuktängar, bäckar och diken är biotoper man hittar den i. Toppfrossörtens blad är kortare än frossörtens. Det går att jämföra på bilderna. Bladen är också helbräddade till skillnad från frossörtens naggade. De nedre bladen har spjutlik bas (syns ej på bilden). Fodret är tätt glandelhårigt. Kronan är blåviolett och pipen är uppböjd ca 70°

​

​

​

​