​

​

​

​

​

Fasanen (Phasianus colchicus) är inplanterad i Sverige. Den kommer från vilda fåglar som lever i området öster om Svarta havet.

​

Den tillhör gruppen fälthöns dit även rapphöna och vaktel hör. Fasantuppen är inte svår att artbestämma (se ovan). Den spräckliga , nästan kopparglänsande kroppen, en lång stjärt, grön/svart/violettglänsande huvud och de skarpt röda nakna huvudsidorna. Honan har en kamouflagefärgad fjäderdräkt i brun/gult.

​

Förekomsten är koncentrerad till odlingslandskapet. Helst vill fasanen ha ett landskap med öppna fält, skogsdungar och  våtmarker. Det har den svenska slättbygden tidigare kunnat erbjuda.

Numera har rationaliseringar i jordbruket medfört sämre 

förutsättningar för fasanerna och det visar sig i minskande bestånd. Fasanen infördes ursprungligen till slotten. Anledningen var att man ville ha ytterligare ett vilt att jaga. Det är också i närheten av slotten som man finner de flesta fasanerna. Där sker viss uppfödning och frisläppande av kycklingar.

​

Tuppen är polygam och under häckningsperioden är den stridslysten. Bilden till vänster visar två tuppar som utkämpar en strid ute på en väg. Jag fick väja för dem med bilen. De var så uppe i striden, så de hade inte en tanke på att flytta sig.

​

Du ser att den närmsta tuppen på bilden är mörkare än den andre, som är normalfärgad. Sådan mörkare färgsättning kallas melanism och det förekommer hos väldigt många djurarter. Tupparna på bilden finns på Trolle Ljungbys ägor. Där kan man också se fasaner med vit fjäderdräkt.

​

​

​

Fasantuppen till vänster var irriterad på mig och visar sig på sitt mest skräckinjagande sätt.

​

​

Nästan varje morgon möttes vi för en liten pratstund, då jag var på väg till arbetet.

                                                                                                      

​

​

​

​

​