Nivaa-2-D69-2.jpg

Ekar

Skogsek

IMG_6082-Ek-Moelleroeds-kungsgaard.JPGIMG_7407-Sparbanksekar-JPG-3.jpgIMG_9645-Ek-Moelleroed--3.jpg

Bilderna till vänster och till höger är tagna vid Mölleröds kungsgård. Där finns många stora och gamla ekar. I mitten är en "sparbanksek". Ett träd som är format av framförallt betesdjur. Trädet har vuxit fritt utan konkurrens av andra träd.

IMG_2138-Ek-1024-2.jpgIMG_6225-Ek-.jpgIMG_9666-Aarasloevs-mosse-0503-Ek-blom-1024.jpg

Denna räckan bilder visar knopparna som är rundade på skogseken (t.v.) och avlånga spetsiga på bergeken (t.h.) Högra bilden visar blommorna. De gulgröna klasarna som hänger ner är hanblommorna. Honblommorna finner du i skottspetsarna. Där ser du något litet rött som sticker ut. Det är blommans märke.

IMG_0900-Ekantennmal.jpgIMG_4655-Ekorre-1920-3.jpgIMG_3635-Djuroe-Ek-Gul-Mjoellav.JPGIMG_0749-Spiklav-paa-Ek-Moelleroed.jpg

IMG_8636-11a27-Stor-ekbock.jpgIMG_0754-Svamp-paa-Ek-1150-2.jpg

Ekarna är värdväxt för en mängd andra organismer. Lavar finner utmärkta ställen att leva på, t. ex. i den grova ekbarkens sprickor. På bilderna finns gul mjöllav och en liten knappnålslav. Den vackra orangefärgade svampen lever av den döda eken. I övre raden springer en ekorre på trädstammen. Ekorren har kvar det mesta av vinterns gråfärgade päls i mitten av maj. Uppe till vänster sitter en ekantennmal, insekten med de superlånga antennerna. Under den sitter en annan med långa antenner. Det är den stora ekbocken, Sveriges största skalbagge.

IMG_0070-Aarasloevs-mosse-Ek-Ekvecklare.JPGIMG_0707-Aarasloevs-mosse-Ek.JPG

Jag får nämna ett fenomen som uppträder ganska ofta. Bladen blir uppätna på ekarna. Strax efter lövsprickningen så blir en del ekar kalätna av insektslarver. Det kan vara en fjäril som heter ekvecklare som lagt sina ägg i trädkronan och när larverna kommer fram äter de upp alla nyutslagna löv. Utöver ekvecklare kan frostfjärilens larver åstadkomma liknande skador på eken. Det är ingen fara för trädets överlevnad. Ett par veckor efter att trädet stod där kalätet så kommer nya grönskande löv och dessa blir inte uppätna.

Två gamlingar

IMG_4813-Kvilleken-800.jpgIMG_4808-Kvilleken-800.jpgIMG_4815-Kvilleken-800.jpg

Kvilleken (Rumskullaeken) är en stor och gammal ek i Småland. Här kommer lite fakta om trädet: Ålder ca 1000 år, vedinnehåll ca 60 kuibikmeter, höjd 14 m och omkrets 13 m.

Kan detta vara Sveriges äldsta träd? Nej, de äldsta träden får ni söka bland barrträden. Däremot är det ett av de största träden. 

Alla gamla ekar blir förr eller senare ihåliga, men det hindrar inte dem från att leva vidare. Det är bara en liten del av veden som deltar i tranporten upp till trädkronan. Den håligheten som bildas inne i trädstammen kan användas av andra. Av den nedbrutna veden bildas ett ämne som kallas Mulm. I mulmen lever en hel del djur av olika slag t. ex. skalbaggslarver. Ibland kan tyngden av stam och grenar bli så stor att delar av stam och grenar bryts loss. För att undvika detta har man spänt stålband och stålvajrar om stammen. 

IMG_1613-Kongeeken-1024.jpg

Ekar kan bli gamla och här på bilden till vänster ser du den som anses som Europas äldsta ek. Kongeeken

i Jägerspris Nordskov på Själland anses som den äldsta eken i Europa. Man blir överraskad när man ser den för det är det lilla som återstår av det en gång så mäktiga trädet.

Eken, eller kanske skall vi kalla den skogseken är vanlig i södra Sverige. Den vill ha lite mera näringsrik mark än den följande bergeken. Den uppträder ofta som gles skog eller i hagmark. Ekar är träd som kan bli väldigt gamla. De gamla träden får en sprickig bark. Barken är ett bra substrat för lavar att slå sig ned på. Insekter av allehanda slag har sin hemvist i trädets bark eller ved. När träden blir riktigt gamla kan de nå en stamomkrets av 10 m. Dessa bjässar blir med tiden ihåliga och den multnande biomassan (kallas mulm) blir hemvist för många insekter.

Knopparna är rundade jfr. Bergek. När bladen slagit ut ser man att bladskaftet är kort (högst 1 cm). Bladens sidonerver går hos skogseken till både flikarnas spetsar och till inbuktningarna mellan flikarna. Ollonen är långskaftade.

Jämförelse               Ek            -                Bergek

Knoppar             Rundade                        Spetsiga

Bladskaft               Kort                             Långt

Bladnerver     Både flik och inbuktning        Bara flik 

Ollon                  Skaftade                      Oskaftade

Bergek

IMG_3977-Soederaasen-1024-.jpg

Bergeken är den magrare markens ek. Den är ganska vanlig. Ute vid kusten är det bergeken som bildar krattskogen. Man kan känna igen bergeken redan före knoppsprickningen. Knopparna är spetsiga till skillnad från skogsekens mera rundade knoppar. När sedan bladen är utslagna så har bergeken bladskaft som är 1-2 cm långa. Bladens bas är killik och sidonerverna går endast till flikspetsarna. Ollonen sitter i oskaftade klumpar. Utbredningen sträcker sig inte längre än till norra Götaland och den förekommer mest längs kusterna.

IMG_3980-Soederaasen-1024-Bergek--4.jpgIMG_3979-Soederaasen-1024-Bergek--2.jpgIMG_3978-Soederaasen-1024-Bergek--2.jpg

Bilden överst visar utsikten från Kopparhatten i Söderåsens nationalpark.

Till vänster syns de långa bladskaften tydligt.

I mitten visar bilden blommorna. Främst långa klasar med hanblommor. På bilden till höger ser du att bladets sidonerver går enbart till flikarna.

Rödek

Rödeken är en odlad art som införts från Amerika. Bladen sitter på långa skaft och är större än hos våra inhemska arter. Bladens flikar är spetsiga. Tittar man på undersidan så upptäcker man små hårtofsar i nervvinklarna. Under hösten gör rödeken verkligen skäl för sitt svenska namn.

IMG_0072-Roedek-1024--2.jpgIMG_0073-Roedek-1024--2.jpg

Databas 18 Växter 18

Tillbaka till:

Startsida 18 Resor Bloggen Databas 18 Veckans bild Äldre notiser Evas Hemslöjd

Utgivare: Ole Tryggeson

Kontaktuppgifter:

Tel: 0451-12479

e-post: evolt@telia.com

Alla bilder © Ole Tryggeson