Söndag den 7 Januari 2018.
Spontanträff med Biofoto vid Naturum i Kristianstad.
Väckarklockan var ställd på 0530. Det var mörkt och kallt ute. Under tiden som frukuosten avåts sjönk kvicksilvret ytterligare. Bilen startade utan problem i 9 minusgrader. Det var samling vid parkeringen och när gryningsljuset började färga himlen i gula färgtoner gick vi ner till bron över Helge å. Utter och kungsfiskare var arterna som vi hoppades få se. Efter en stund visade sig en utter, som sedan fick en kamrat. Så var de två som simmade tillsammans i det kalla helgeåvattnet. Kungsfiskaren exponerade sig vackert i solljuset och det blev många som kunde glädjas åt att ha fångat den färgglada fågeln på bild. Här kommer ett par bilder:
I väntan på den första observationen.
Tisdag den 9 januari 2018.
En tur till Jungfrufallet och Vinslöv.
Idag var utlovat klart väder, men dimman låg ganska tät över Hässleholm. Jag hade planerat ett besök vid Jungfrufallet för att se hur stor vattenföringen är nu när det kommit så mycket nederbörd. Sedan ville jag hälsa på strömstaren vid Vinneån. Efter lunch var himlen fortfarande grå, men jag gav mig iväg.
Vid Norra Mellby ljusnade det betydligt och framme vis Adseke var det soligt. Solen lyste ner i bokskogen och mossorna var så otroligt/overkligt gröna i solljuset. Nere vid fallet kom solen till som jag tänkt mig. Det var vackert! Det blev några bilder innan solen åter doldes av grå skyar. Hemma vid redigeringen av bilderna fick jag lust att leka lite med färgreglage och filter på ett par bilder. Här kommer några bilder:
Så var det strömstaren i Vinneån.
Jo den var på plats.
Söndag den 3 februari.
GBF-utflykt till Hanöbukten-alltid första söndagen i februari.
Det blåste en bister nordanvind idag. Vi tog ett första stopp vid naturum i Kristianstad med hopp om att kanske få se utter och kungsfiskare. Men ingen av dem var på plats så länge vi var där. Det var alltså det här vi missade!
Vid Tosteberga hamn blåst vinden än värre och den förde med sig de för mig så välbekanta dofterna från Nymölla pappersmassafabrik. Fåglarna höll sig inte på fotoavstånd idag, så fågelfotograferna fick inte mycket med sig på minneskorten. Ut över Lägerholmen och de andra öarna var det en vacker himmel, som ständigt ändrade skepnad i den kraftiga vinden. Jag tog någon bild på kämpande ornitologer som tittade på ett par frusna storspovar. De önskade säkert att de hade följt med kompisarna till atlantkusten. Ett par havsörnar samt änder och gäss sågs.
Vid Landön kunde vi stå i lä. Men inte heller här var det några mängder med fågel men vackert solglitter på vattnet. Här delades gruppen och några fortsatte till Äspet i Åhus medan andra åkte hem.
Måndag den 4 februari.
Tänk så vadret kan ändra sig. Igår blåste nordanvinden svinkallt. Idag, nästan ingen vind, fortfarande kallt, men solen den strålade från en molnfri himmel. Man kände en föraning om vårens ankomst när lunchen avnjöts på bänken vid Hammarmölle damm. Som ni förstår så hade jag tagit mig ner till Hovdala. Jag gick upp till de nyanlagda utsiktpunkterna sv om slottet. tog ett par bilder.
Jag följde skogsharen en bit genom bokskogen. Den vita snön och de nakna träden gav ett starkt intryck av renhet. Biblioteksruinen passerades längs vägen till Hammarmölle damm. Där hade isen lagt sig så när som en liten vak vid Brönnestadsån utlopp i dammen. Där låg de lokala gräsänderna samt några svanar samlade. Som tidigare nämnts så avnjöts lunchen här, badande i värmande solsken.
Efter Hovdalabesöket tog jag mig till Jungfrufallet. Jag var nyfiken på isbildningen i fallet. Jo, där var is, men det var ännu inte så vackert som där kan bli. Jag fotograferade en del både med och utan polfilter. Solljuset var ju skarpt.
Hemma i trädgården förevigade jag de här förgängliga rosorna "isrosorna".
Onsdag den 7 februari.
Efter ett par kalla nätter är jag nyfiken på issituationen i det rinnande vattnet. Isen kan få de vackraste och ibland även de mest groteska formationer. Egentligen vill jag ha solskensglitter när jag fotograferar denna typ av motiv, men mycket går att ordna med manipulerande Photoshop. De bäckar jag besöker har betydligt större vattenföring än normalt. Vattnet ser dessutom ut att vara mera brunare än jag upplevt tidigare. Som sagt så saknar bilderna kontrast och färg. För att få mer lyster i bilderna "fixar" jag bilderna maximalt. Några bilder har fått behandling av ett eller flera av de filter som bildbehandlingsprogrammer tillhandahåller. Jag fotograferar med bländartal mellan 11 och 20. Kameran står naturligtvis på stativ. Nu till några av bilderna:
Här var orginalet en grå kontrastlös bild. Vid tidigare tillfälle har jag maximerat färgmättnaden och fått en bild som från ett sagolandskap. Här har jag i stället minimerat färgerna och fått fram kontrasterna med ett filter (Comic)
Här är samma motiv från en annan vinkel. Samma filter som föregående, men bilden är mer stiliserad och mer färg har använts för att lyfta bilden lite mer.
Här öppnar jag en färglös konturfattig bild. Den får ett rejält lyft med "fix" och fram kommer lite mer färgnyanser och nästan lite glitter i isen antyds.
Här vet jag inte vad jag gjort, men tanken med manipuleringen är att få fram ett vackert vattenfall och dessutom ett
framhävande av "isstrutarna".
Mycket vackert att se är de stora faten som bildats istället för vanliga istappar.
Ibland händer det att det strömmande vattnet blir extra vackert. Här upptäcker jag detta när jag skriver. Vilken tid och bländare? Bilden är tagen på 1/6 sekund med f 13.
Fredag den 9 februari och lördag den 10 februari.
Idag blev det en solskenspromenad ut på Ljungdalamossen och vidare över "Dryporthygget". Avslutningen gick vi på motionsslingan. Vid tidigare besök ute på mossen har vi inte kommit fram på grund av det höga vattenståndet. Vattnet hade dragit sig tillbaka lite, men utan gummistövlar hade vi inte klarat oss torrskodda. Isen varierade i tjocklek från nattgammal tunn is till is som bar att gå på. Det var bara att prova sig fram.
På andra sidan 21-an fick vi välja väg. Dikena var väl fyllda och ganska djupa på sina ställen. Vi tog en säker väg och det gick bra. Det blev balansgång utan missöden på två ställen. Tuvigt och svårgånget, men bra för balansen var det. Vildsvinen som håller till där har gjort stigar som är betydligt lättare att ta sig fram på. Dessa utnyttjades naturligtvis. Slyet framför allt av björk är numera högvuxet och på sina ställen mer än 10 cm grovt. I det starka solljuset lyste många stammar grönt av trädgröna. Är det månne närheten till väg 21 som gör att bilavgaserna göder de gröna algerna. Vi var nöjda med turen som tog oss ca 2 timmar.
Jag trodde att Dronten var en sedan länge utdöd fågel.
Lördagsvädret var på morgonen lockande med en vacker soluppgång. Ganska fort mulnade det, men det var ett väder som passade för en vandringstur. Den turen gick nere söder om Hovdala, där GBFs vandrargrupp skall ha en tur i morgon. Temperaturen höll sig kring nollan och även om molnen nu täckte himlen, så kom det ingen nederbörd. Det var lättgånget, så vi traskade på. Vid Brönnestadsån tittade vi på isformationer. Man kan inte undgå att förvånas
över vilken variationsförmåga naturen har när det gäller att skapa isformationer. Hammarmölle damm hade tappats på en del vatten. Ca en halv meter lägre var vattenståndet jämfört med när isen lade sig.
Manipulerad bild
Ett monokromt fyrverkeri inte lika storslaget som OS-invigningens, men ändå.
Söndag den 11 februari.
GBF's vandrargrupp var ute och gick söder om Hovdala slott idag. Förmiddagens väder var dimmigt/disigt med temperatur kring nollan. Vinden var vid starten svag. Efter start vid slottet gick vi söderut förbi Broslätt ner till Mjölmöllan. Där fick vi en pulshöjare när vi gick upp till Hammarmölle damm. Det var vackert i bokskogen intill stigen. Dammen hade tappats på en del vatten. Man kunde se på isen att det rörde sig om en knapp halv meter. I stället för att följa stigen till vänster gick vi åt höger och följde dammen på andra sidan. Här var det mestadels lättgången bokskog, vars stammar var täckta av lavar och mossor. Utsikten över "sjön" var även tilltalande härifrån och så gick vi inte den gamla vanliga vägen. Där Brönnestadsån rann ut i "sjön" var en hel del att titta på. Grundvatten hade runnit ut över en bergbrant och i kylan hade det bildats vackra istappar. Nere i ån vid det rinnande vattnet hade istappar och andra isformationer bildats (Se nedan och notiser den 9-10 feb. och 7 feb.). Vi gick nu längs Brönnestadsån en bit för att vika upp mot en fågelmatning i skogen. Vi stannade och tittade på mesar och andra skogsfåglar som kom och lät sig väl smaka av fröautomatens solrosfrön. Fågelbesökare som sågs var blåmes, talgoxe, svartmes, entita och nötväcka.
Här var vändpunkten. Vi styrde våra steg mot Äspehöjden. Passerade ett gammalt grustag där vi tittade på ett par rundhällar. Gick vidare till Äspehöjdens öppna fält. Här var det hög tid för fika. Nu var det nästan som om solen ville bryta igenom, men vinden hade tagit i, så det var inte skönt längre. Efter fikan var vi nöjda för idag och gick med vinden i ryggen mot slottet. Det var en lättgången och behaglig avslutning på en vandring som förhoppningsvis hade något för alla.
Bokskogen den 4 februari. Istappar på bergsbrant.
Funderingen för dagen: Vilken spindel?
Så här smakar fikan som bäst!
17 - 25 februari Värmländska Långberget.
Vi håller traditionen med en veckas skidåkning i vackra Värmland. I år var det boende i vandrarhemmet med måltider i stuga. Vandrarhemmet har den fördelen att man kan spänna på skidorna vid dörren och sedan är det bara några meter till skidspåren. Vädret var under veckan stilla med ny vit finkornig snö, 70-80 cm snödjup. Solen visade sig ett par av dagarna. Eftersom förutsättningarna för bra skidåkning var utmärkta, så var vi ute så mycket som orken tillät.
Här kommer några bilder.
De första bilderna är inga solskensbilder.
Myren med öppna vidder.
Skidspår av högsta kvalitet.
Idag är kameran med i solskenet.
Torrakor finns det flera på myren.
Solskenet gör att snön faller från träden.
Harens spår.
Solnedgångarna är vackra i det här landskapet.
Detta måste vara en av de vackraste byggnaderna i Sverige!
Onsdag den 28 februari.
Vindar, ursprungligen från Sibirien, sveper runt husknuten. Solen skiner från en nästan molnfri himmel. Radion basunerar ut varningar för snö i Skåne. Utryckningsfordon och annan nyttotrafik kommer inte fram. Termometern visar -5,5 grader. Ett par snöflingor virvlar omkring. Var är ovädret?
Vinterförhållanden är förutsättningen för det som jag finner vackrast i naturen vid denna tid.
Jag har redigerat några av de bilder jag tagit den senate tiden. Platserna är som tidigare Vedema vid Barsjön, Hovdala längs åar och bäckar ner mot slottet samt Jungfrufallet vid Adseke.
En frusen "myrslok". Jag ser ett falköga, gör du?
Detta är en bild som enbart fått lite mer färg och kontrast.
En omanipulerad bild med en lång exponeringstid som ger känslan av rörelse hos vattnet.
Söndag den 4 mars.
Vandring i Hovdalaområdets bokskogar.
Söndag med med vindar som var mildare än senaste tiden. Jag tog en tur i det som jag hoppades vara den sista vinterturen. Tanken var att avsluta projektet "fruset vatten". Efter den senaste veckans strängare kyla så var det spännande att se om en massa nya motiv dykt upp. Jag gick så att biblioteksruinen passerades. Gick ner mot branten där "isorgeln" fanns för nästan en månad sedan (11/2). Där var väldigt halt med höstlöv på frusen mark. Där var en del nytt att se, men de stora "orgelpiporna" låg delvis på marken. Brönnestadsån flöt betydligt lugnare nu än vid senaste besöket. Isen hängde i luften. Jag stannade till vid kvarnruinen. Där hade isen byggt på ordentligt, så att där var riktiga isbryggor över det strömmande vattnet. Isen hade dessutom blivit brunfärgad av humus.
Jag avslutade med fika i trädhuset. Där är öppet hus söndagar så man kan inta sin lunch i rumsvärme.
Lugnt rinnande vatten. Biblioteksruinen i annan vinkel.
Branten.
Brönnestadsån.
Vid kvarnruinen.
Nu hoppas jag att milda vårvindar sveper in och smälter snö och is, så att man kan säga farväl till vintern!
Torsdag den 8 mars.
Jag sitter och tittar ut på en nysnövit trädgård. I tisdags sken solen från en blå himmel. All gammal snö smälte bort. Jag kommer att tänka på "de 8 årstidernas folk" som älskar den årstiden när solen kommer fram och börjar värma. Dagarna blir ljusare. Nu har vi ett rent och vitt snötäcke som gör att vi kan glädjas lite längre av ljuset.
Det har varit omväxlande för vintergäcken. Växten som sådan klarar kylan vi har, men det är sämre förutsättningar för pollinering. Det är inte lönt för blomman att öppna sig för bina ger sig inte ut på flygturer i kylan. Förra året var det så att blommorna var färdiga tidigt, men sedan kom det mera kyla och när värmen sedan kom på allvar då var blommorna för gamla. Blir det så i år också?
Vintegäck i solsken.
Vintergäck badande i nysnö.
Lördag den 10 mars.
En koll på skånevåren.
Det är en och en halv vecka sedan vintern gjorde en (sista?) riktig framstöt över Skåne. Sedan dess har sydvindarna fört upp lite mildare luft över oss. Inte så att skåningen och ej heller våra flyttfåglar jublar, men mesar, finkar och koltrast har börjat mjuka upp stämbanden med sin sång. Dagens tur gick först österut till Åhus och Äspet. Därifrån söderut till Pulken, Friseboda och Haväng. Det var inte mycket snö på marken i dessa trakter. Var fanns snön som tvingade ett hundratal bilister lämna sina fordon för tillfällig logi? Vi körde inåt land via Lövestad, St. Olof till Sjöbo. Visst här fanns snö, men veckans töväder hade tärt hårt på den vita varan. Från Sjöbo gick färden norrut via Hörby och Häglinge hem till Hässleholm. Bilder? Ja, här kommer några ur dagens skörd.
Idag när detta publiceras blåser vinden från sydost och regndropparna "prickar" rutan. Termometern visar + 1,5 grader. Skånevåren är här!
Lördag den 24 mars.
Biofoto syd på Kullaberg.
Oj vad det huttrades på många håll vid samlingen till denna utflykt till de skånska "Alperna". Curt hälsade välkommen och delade ut informationsfolder till alla. Sedan spreds vi på olika håll. En del gick ner till stranden på vindsidan och jag smög mig in i skogen på en stig som mestadels låg i lä. Där fick jag vara ensam. Mitt mål för dagen var att finna en del vackra och fotovänliga lavar samt kanske några trevliga svampar. Klädd i vindtät jacka och regnbyxor så var det inte så att jag frös, men rörligheten begränsades något. Det blev en del fotograferat, men oj vad jag längtade till den tända grillen. Hungern rev i buken sista timmen före 12. Det var nyligen iordningställda grillplatser med bänkar runtomkring. Den grillade korven smakade gott och stämningen var som vanligt på topp. Efter måltiden spred vi oss på olika ställen på berget eller annan stans. Här kommer några bilder.
Kullens fyr i det disiga vädret.
Jag var ute för att ta bilder på vanliga arter för knipans databas. Här är en björk med blågrå mjöllav och en Lackticka(?).
Till vänster en kantlav, i mitten skrynkellaven och till höger svampen judasöra som fanns på flertalet fläderbuskar.
Öppet på golfbanan växte askar. På en fanns dagglav i mängd. På en annan var ett samhälle av olika lavar.
Det var svårt att få riktig lyster och must på bilderna i det relativa mörkret idag. Jag testade lite "filtrering" med varierad framgång.
Onsdag den 28 mars.
Motionspromenad på Ljungdalaslingan.
Vintern vill inte släppa sitt grepp om oss. Nattens snöfall gav 5-10 cm av den vita varan. Kameran fick följa med på morgonpromenaden. Temperaturen var ca -5 grader, men det gick bra att hålla värmen. Även om inte snötäcket var särskilt tjockt så var det tungt att gå. Idag gick vi motionsslingan fram över Rv 21. Där vek vi av vänster på raka skogsvägen över "Dryporthygget". Vände hemåt på "gula spåret" och sedan Ljungdalaslingan hem. Det var vackert med den vita nysnön, soluppgången och att se det orörda snötäcket med alla djurspår. Haren hade hade haft bråttom. Där var skutt på 4-5 m och på andra ställen hade det varit "på stället marsch". Vildsvinsspåren gick på kors och tvärs och det var naturligtvis bökat på många ställen. Inne i skogen hade grävlingen varit på långpromenad. Han följde inte slingan det gjorde inte sorkar och möss heller. Ekorren hade skuttat fram mellan granarna i skogen. Soluppgången var så fin som den kan vara när det är lite moln på himlen. Först en upplyst strimma i öster, sedan himmel och moln röda strax före att solskivan började visa sig. När solen sedan kommit över horisonten så blev det en "Gyllene morgon". Här kommer en del av det som fastnade på minneskortet.
Klockan är 0620 och det börjar ljusna vid horisonten.
Timmen är fotfarande blå, men solen närmar sig horisonten.
Haren har haft sina löpor på vägen. Vildsvinen har rört sig mycket i natt.
Nu belyses molnen underifrån. En vacker morgonrodnad, som förbyts till en gyllene morgon när solen kommer över horisonten.
Raka skogsvägen ut på hygget.
Det är något visst att vara först i spåret, men????
Nu närmare två timmar senare har solen börjat värma lite även om en frisk vind tar bort lite av vårkänslan.
Torsdag den 5 april.
Nu är väl ändå våren kommen på allvar. Vintergäcken har i stortr sett blommat över, men de sprider ändå väldoft och bina lockas till dem även om där inte är så mycket pollen att hämta. En hel del annat löser av som glädjespridare i trädgården.
Eva har ägnat sig åt tovning och broderi.
Måndag den 23 april.
Åter hemma efter två veckors möte med våren på Mallorca.
Vi har funnit stort nöje i att se natur på andra ställen än i Skåne, Sverige eller Norden. En tur till medelhavsområdet i början av april ger en bra inledning på våren. I år blev resmålet Mallorca. Vi har vandrat och cyklat runt. Denna gång på norra delen av ön, i trakterna av Alcudia. Vädret har varit omväxlande med moln, regn och blåst med måttliga temperaturer första veckan. Andra veckan bjöd på i stort sett perfekt väder med solsken och temperaturer strax under 20 grader. Hotellet i Port de Alcúdia var utmärkt beläget för cykelutflykter i det omgivande slättlandet. Vi hade bra hybridcyklar hyrda av "PACOS´s Rent a bike" 11 utav dagarna. Det fanns bra möjligheter att vandra i bergen längs markerade leder (kartor finns i turistinformationen). Vill man göra längre utflykter så erbjuder säkert resebolagen dagsutflykter. Annars kan man ta lokalbuss till nationalparken s´Albufera eller åka buss till någon by och ta en fika eller lunch under platanerna på torget.
För vår del var den stora upplevelsen att ta sig runt i det vackra landskapet i sådan fart att man hinner njuta av de blommande vägkanterna och den friska grönskan på åkrar och andra odlingar. Att stanna där man får syn på en särskilt vacker växt och botanisera runt i markerna. Där fanns många växter i blom och särskilt orkidéerna var i sitt fulla flor. Nationalparken S´Albufera, det stora våtmarksområdet strax utanför Port de Alcúdia, besöktes vid flera tillfällen. Här fanns mycket att titta på, inte bara fåglar som kanske var den största attraktionen. Växter och insekter fanns i många former.
Sedan får man inte glömma kulturen. Byarna med deras gränder och torg samt arkeologiska utgrävningar.
Några bilder i väntan på en fylligare redogörelse under fliken resor.
Att ta sig fram i det vackra jordbrukslandskapet ger ögonfröjd och starka ben.
Många är vägkantens växter. De kommer att få namn i den kommande redogörelsen.
De många orkidéerna särskilt flugblomstren får ett kapitel för sig.
S´Albufera är ett våtmarksområde som är ett eldorado för ornitologer.
Snatterand, flamingo, silkeshäger och rödhuvad dykand var några arter vi såg.
Måndag den 30 april.
En tur till vinslövstrakten i lövsprickningstid.
En frisk östlig vind blåste upp under förmiddagen när jag begav mig till ytterligare två "måsteplatser". Första målet var Åraslövs mosse. Det var spännande att se hur långt våren kommit i skogen och i kärret. Lunden var lika fantastisk som vanligt vid denna tid på året. Fågelsång kom från många strupar. Bofink, nötväcka, lövsångare, gärdsmyg, svarthätta, grönsångare, gröngöling, större hackspett och rödhake. Ja, jag har säkert glömt några körmedlemmar.
Vitsippsmattorna var täta på vissa ställen, men på andra var det mera glest än ifjol. Vårlökar ock blåsippor hade gjort sitt för i år, men då har skogsviol och gullviva tagit över och givit variation i paletten.
Ute i kärret blommade gräsull och kabbleka, men de flesta andra har det nog lite för kallt om fötterna i vattnet som fortfarande står högt. En fälthare skuttade omkring och såg ut att hitta ett och annat ätbart.
I sumpskogen är det så vackert nu när det kommer lite mer ljus ner till växterna i de vattenfyllda torvgravarna. Särskilt fina är sjöfräkenskotten som nu har börjat växa till och sedan de nyutslagna löven på björk hägg och viden.
Nästa måstemål är stäppen i Lommarp.
Hur står det till med de tidiga vårväxterna där? Nu framåt middagstid hade vindstyrkan ökat ytterligare, men kameran fick följa med för doumentation av vissa arter. På en ruttnande stätta tog jag mig in till området som skyddas från hjortarnas betande. Kunde genast konstatera att backsipporna har ett bra år. Det står nya plantor lite här och där. plantor med bara en blomma. Spänningen steg när jag gick upp på platån. Är fältsippan där? Ja, en liten planta med en blomma ock två blad. Den fick ett nät över sig som skydd mot hungriga kaniner.
Fältsippa, småfingerört och vårarv.
Onsdag den 2 maj.
Bilder från naturreservatet Skurugata.
Jag har suttit en stund och redigerat en del bilder från helgens workshop i slow photography med Biofoto/Zoomresor som arrangörer och Serkan Günes som utmärkt lärare och inspiratör. Vi var 12 Biofotingar som arbetade flitigt i fukt och kyla på lördagen och i bättre väder på söndagen. Jag presenterar några av mina bilder här:
Spegling Snårigt
Brant avfärgad Brant färgmättad
Gul mjöllav
Mossklädda stenar
Sist två branter.
Måndag den 7 maj.
En inte alltför tidig morgon vid Magle våtmark.
Söndagens andfågelräkning vid våtmarken inspirerade till ytterligare ett besök dagen efter. Det blir en nästan magisk stämning vid våtmarken när 200 till 300 skrattmåsar håller på med sina vårsysslor. De lägger en ljudkuliss runt vattnen som helst inte skall beskrivas. Den skall upplevas. Andra läten som sticker in i kören är grågässens och de vitkindade gässens grälla kacklande. Lite mer försynt hör man östergöken, sävsparven och rörsångaren samt många andra. "Inte alltför tidig" innebär att jag anländer ca 0615. Vattenytan spegelblank. något som tilltalar mig. Här kommer några bildexempel:
Det är inte utan att man kommer att tänka på Carl David Wirséns sommarpsalm när det låga ljuset silar genom nyutslagna löv:
En vänlig grönskas rika dräkt
har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar.
Och solens ljus
och lundens sus
Och vågens sorl bland viden
förkunna sommartiden.
Fåglarna har nu bråda tider. En del arter har gjort upp med parbildningen sedan länge. Sångsvanarna är till exempel säkert samma par som haft våtmarksområdet som sin hemtrakt i upp mot 20 år. Andra fåglar gör upp om sina revir nu vid denna tid. Jag bevittnade ett förfärligt slagsmål mellan tre sothönor. Det var en strid där sparkar och tjuvnyp med näbbarna var tillåtna. Knölsvanarna gjorde också upp om en del av A-dammen. Många fåglar låg på bo och de första gässlingarna utgjorde en liten "dagisgrupp". De blir snart fler i gruppen.
Bland växterna lämnar vårens arter scenen och istället kommer försommarens lite större efter hand fram i ljuset. Hästhoven och vitsippan lämnar över till exempelvis gullviva, ängsbräsma, bladvass och missne..
Söndag den 3 juni.
Plankton från Finjasjön.
Mycket bilder och en del text emellan.
Tidningen Norra Skåne hade i veckan ett tältmöte där allmänheten fick möta ett antal experter och politiker med frågor kring problemen med de årliga "algblomningarna" och annat som rör sjön. Ca 150 personer hade mött upp och problem av många slag diskuterades. Hemkommen vaknade läraren i mig och resulterade i detta, kan man kalla det ett bildreportage.
När det gäller tillväxten av alger/bakterier så är det inte särskilt många som har sett de mikroskopiskt små organismerna. Vid ett flertal tillfällen har jag håvat plankton, på ett och samma ställe, vid båthamnen i Tormestorp.
Jag har dessutom fotograferat en del av organismerna. Det är inte bilder av proffskvalitet, men de kan duga ändå. Organismerna är inte artbestämda, det har jag inte litteratur till, men ändå indelade i gupper.
2017
Så här ser ett prov taget 24/7 2017 och mikroskopbilden 25/6 2017.
Vid bägge tillfällena var vattnet grönt av cyanobakterier
Bilder från proven 2017. Har man sinne för form så kan man säkert hitta något vackert i dessa samlingar av cyanobakterier. De är emellertid lömska för de kan, om de blir många, bilda gifter som kan skada oss.
Om jag inte tar fel, så är endel eller alla av dem kvävefixerande och kan på så vis ta tillvara kvävet som ibland kan vara den begränsande faktorn.
2014
Här presenterar jag lite bilder från prov som togs det året, från maj månad till september.
En insjö har i allmänhet två toppar när det gäller algtillväxten. Den första kommer på våren när isarna smält, vattnet har samma temperatur både på ytan och vid botten, bottenslammet har släppt ut fosfor- och kvävesalter och solen lyser starkare och längre. Då finns förutsättningar för algerna att massföröka sig. Då gäller "först till kvarn" och de som vaknar först är kiselalgerna.
När kiselalgerna växer till minskar mängden närsalter i vattnet och då kommer de andra algrupperna till. Mängden alger minskar i vattnet, men artsammansättningen blir mer varierad. Om det då framåt sommaren blir brist på kväve, men fortfarande kanske fosfor i överskott. Då får de kvävefixerande cyanobakterierna sin chans och de tar den!
Nu går vi tillbaka till 2014 och tittar på algsammansättningen vid olika tidpunkter. Där kan finnas mycket av alger utan att det ställer till några större problem. Det stora problemet är cyanobakterierna.
5 maj
I detta prov fanns nästan enbart kiselalger. De är försedda med ett skal som består av två halvor. Skalet kan i vissa fall vara väldigt vackert mönstrat.
En del av dem ser ut som stjärnor och andra som långa band.
26 maj
Här är två prov med en dags mellanrum. Det nedre togs 26 och det övre 27 maj.
Provet från den 26 maj innehöll mest cyanobakterier som bildar trådformida spiraler.Jag trodde knappt mina ögon när jag tittade i mikroskopokularet. Såhär tidigt! Vad blir det av badsäsongen?
Dagen efter hade vindarna vänt och Då såg där ut som jag hade förväntat mig. Kiselalgerna dominerade.
Fyra bilder med kisel- och grönalger
Och så kommer den här cyanobakterier in. Redan!?
15 juli.
Fortfarande mycket kiselalger men en del vackra grönalger.
Grönalger och kiselalger, men den stora klumpen är en koloni cyanobakterier som vi inte vill ha mycket av.
Till vänster, den som liknar "Eiffeltornet" är en flagellat. Den har två trådar som den simmar med.
Till höger överst är enför mig okänd alg samt under den ett hjuldjur.
30 juli.
Nu i slutet av sommaren gör sig cyanobakterierna mer gällande
Men detta år fanns det även utrymme för det vackra bland cyanobakterierna.
Tidningen Norra Skåne kontaktade mig i samband med skrivandet kring finjasjöproblemen. Önskemålet var att använda några mikrobilder i artiklarna. De hade tyvärr inte möjlighet att betala någon form av honorar för publicering av bilderna, vilket jag önskade.
Nu sker publiceringen på detta sätt istället.
Söndag den 3 juni.
En numera daglig gäst i trädgården.
Blåkindad rosella.
Vem är du? Fotvård.
Vad heter du? Vänder den vackra sidan mot dig.
Juni - Juli.
Floraväktararter.
Det är två arter som Eva och jag ser till
Grådådra - som vi har sett i Vinslövstrakten.
Dvärgserradella - som verkar finnas på flera ställen i kommunen.
Torsdag den 14 juni.
Årets orkidéräkning på Åraslövs mosse.
Resultatert blev som följande:
Område 1 2 3 4 5 6 7 8 Summa 9
Vaxnycklar 73 317 14 242 396 310 13 14 1379 24
Ängsnycklar 13 86 7 50 102 76 3 380 43
Flugblomster 12 9 21
Så till några tankar kring resultatet:
Förutsättningarna gällande vatten har varit speciella. Höst, vinter och vår fram till maj månad var kärret blött. Där stod vatten på de flesta ställen. I maj kom solen och värmen och sedan dess har det skett en snabb upptorkning, så när vi räknade i kärret, så blev kängorna inte ens våta.
Vaxnycklarnas antal 1379 ex är rekord. Vi har inte haft så många under de år vi räknat. Det var också så att rådjuren hade varit ute och betat orkidéer i kärret. En annan iakttagelse var att där var ett större antal missbildade plantor i år och många blomax var mindre med färre blommor.
Ängsnycklarna hade ett normalår. De var i många fall vissnade redan vid räkningen och det är tidigt.
Flugblomstren har inte varit så få sedan 2010. Inte bara att de var få utan de som blommade var väldigt små med bara 1-3 blommor. De var extremt svåra att få syn på!
Fläcknycklar och Kärrknipprot blommar redan. Det verkar som om alla kärrets växter skyndar på sin blomning och frösättning.
Några som blommar i år är bläddrorna, dvärgbläddra och troligen sumpbläddra. Vi fick syn på dem i måndags när vi räknade, i torsdags fanns en del kvar och idag lördag fanns endast ett par dvärgbläddreblommor att se. Bladen finns naturligtvis kvar och det är väl så de lever de år när det är normalt vattenstånd och bläddrorna inte blommar.
Avslutningsvis var det mer lättgånget än det brukar vara. Temperatur och vind var gynnsamma vilket innebar att flygfäna höll sig undan och var inte så bitska som vanligt.
Bilder på bläddrorna. Dvärgbläddror de två till vänster och sumpbläddra till höger.
Vi som räknade var Eva och Ole Tryggeson
Lördag den 16 juni.
Tidig morgon på Åraslövs mosse.
Vid de föregående besöken i veckan blev jag helt betagen av variationen i mönstret på fläcknycklarna. Idag var det mest fläcknycklarna jag ägnade mig åt. Något annat kom även framför linsen.
Tidigare i veckan såg vi två bläddror blommande i de mest fuktiga delarna. Det var dvärgbläddran och som vi tror den större sumpbläddran. Idag lördag sågs förutom blad inte ett spår av sumpbläddrornas blommor och av dvärgbläddran fanns ett par överblommade exemplar. Kärrets växter har bråttom att blomma över och sätta frö i år.
Nu till fläcknycklarna. Jag hade bestämt mig för att ta ganska många bilder som kan visa en liten del av den stora variationen i blommornas mönster. Inledningsvis följde jag spången. Mot slutet besökte jag två av "ruggarna" ute i kärret. Här kommer några av bilderna i den ordning de blev fotograferade.
Här är 11 exempel av de dryga femtiotalet bilder jag tog under morgontimmarna när det var vindstilla.
Sedan kommer något "övrigt".
Blderna visar:
Darrgräs, Kråkklöver och Kärrsälting samt nederst orkidéen kärrknipprot.
Med Biofoto till Österlen den 2/6.
Några bilder från dagens första anhalt, Drakamöllan.
Gråfibblan - först i knopp och sedan på väg att slå ut.
Små blommor på stenmåran. "Discogräset" borsttåtel.
Har du någon gång tittat på bergsyrans blommor? Här har makroobjektivets närgräns testats.
Lite gammalt från maj och juni.
GBF-utflykt till Kivik och Vitemölla.
Pål Axel Olsson ledde denna exkursion till de sandiga och torra markerna vid östersjökusten. Vi fick lära oss mycket om dessa marker , som Pål Axel arbetat med i många år. Det var många växter som förevisades. Likaså insekter. Om det intrikata samspelet mellan organismerna i den inte alltid så gästvänliga miljö fick vi höra en hel del..
Lite av det som kom framför kameralinsen:
Gul fältsippa Knölgröe
Sand, sand, sand....
Sandvedel Sandtimotej
Stor sandlilja Sandstarr Sandnejlika
Lördag den 10 juni.
Göingebygdens biologiska förening anordnade sin tredje Bioblitz.
Denna gång var det området kring byn Änglarp nordväst om Röke som kom i blickfånget. Vädret var strålande sol och god värme. Det var ca 40 ivriga naturvänner som sökte efter de organismer som hade sin hemvist i området. Resultatet redovisas fortlöpande på GBFs facebooksida. Här kommer ett par bilder som fastnade på mitt minneskort.
Floraväkteri.
För tillfället är det några av kommunens lokaler för dvärgserradella som besöks. Den här lilla ärtväxten är ganska svår att få syn på, men bladens färgnyans är någon egenskap om avslöjar den. Det är med serradellan som med trattkantarellen. Hittar man en så finner man flera. På en riktigt knastertorr grusplan fann vi välvuxna individer vars blad var helt förtorkade.
Hemresa efter ett besök i Simrishamn.
Efter ett besök i Simrishamn gjordes ett par stopp för att upptäcka nytt och se på gammalt. Det var som vanligt soligt och varmt. Dunderbäcken, ett för oss okänt naturreservat, var de första som lockade oss. Det var ett fint område med omväxlande natur. Där var både öppen mark och skog. Grundvattnet trängde fram på flera ställen och gav upphov till små porlande bäckar mitt i torkan.
Ett kort stopp gjordes vid Vittskövle för att kolla nästroten. Den var som synes redan överblommad.
Vid Nyehusen tittade vi efter pyrolor. Grönpyrolan fick vi se och rylens blad avvaktade med blomning.
Sommaren fortsätter. Fastighetsskötsel och motion varvas med botaniserande, god mat och kanske lite sport på TV.
Måndag den 25 juni.
En kväll vid datorn - för sammanfattning och reflektion.
Vilken sommar vi har och den verkar fortsätta på samma vis så långt prognoserna sträcker sig. Mitt minne är inte min bästa egenskap, men jag kommer ihåg ytterligare ett par värme och torrperioder sedan millenieskiftet. Då sinade brunnarna i Småland och brunnsborrarna hade bråda tider. Vi får se vad som händer i år. Det var ju inte brist på vatten tidigt i våras.
Jag har besökt vänner som bor nära Vramsån. Där rann vattnet nu lugnt porlande och jättemöjan får nu ta igen sig efter vinterns och vårens högvatten. Det höga vattenflödet verkar ha plågat den sällsynta möjan. Där var inte alls så mycket av den som jag minns från tidigare besök. Hoppas att den återhämtar sig.
Torsdag den 12 juli.
Trafik och Natur.
För ett år sedan 19/7 2017 skrev jag en notis på denna sida. "Varför hugger vägverket och kommuner alla vägkanter?" Jag har under de senaste dagarnas cykling utvidgat mina tankar till även de större djuren och tankar kring trafiken som helhet.
Jag tänker på en del större djur som kommer i vägen för bilar. Älg, rådjur och vildsvin här i södra Sverige samt ren i norra delarna av landet. Orsaken till att dessa djur hamnar framför ett fordon är för att de ger sig ut på vägarna. För bilisten är den avgörande faktorn fordonets hastighet. Det byggs viltstängsel som till viss del hindrar det vildas passage över de större vägarna. På mindre vägar är det fordonets hastighet som är den avgörande faktorn.
Likaså tänker jag att samma sak gäller för mindre däggdjur. En kollision med dessa djur orsakar sällan skada på förare och passagerare i bilen. Även om fordonet kan bli skadat, så är det marginellt. Sådana djur som man ofta ser är exempelvis grävling, räv, ekorre, igelkott, hare och katt. För djuren, om de inte avlider genast, orsakar skadorna ett stort lidande.
Under en begränsad tid på våren vandrar groddjuren från sina normala habitat till de vattensamlingar där parningen sker. Man kan då, som exempelvis på vägen Ignaberga - Lommarp, se mängder av överkörda paddor och grodor. Denna vandring sker bara under en begränsad tid. Här skulle man tillfälligt kunna begränsa hastigheten på den berörda sträckan - om viljan finns.
Kräldjuren söker sig ibland till varm asfalt. Detta för att få upp kroppstemperaturen. Jag träffade på en huggorm på en asfaltbelagd cykelväg förra veckan. När ormen upptäckte mig så började den röra sig och jag kunde med nöd och näppe undvika att köra över den. Det är svårt att undvika sådana kollisioner.
Jag har noterat att jag får mera sällan rengöra vindrutan från insektsrester. Det kan kanske bero på att jag kör mer sällan vid de tidpunkter då insekterna flyger. Eller - hemska tanke - att insekterna är färre nu än tidigare. Forskning från Tyskland tyder på att så kan vara fallet. Många insekter är viktiga pollinatörer både för vilda växter och för en del grödor. Färre pollinatörer ger skördebortfall för bonden och mindre mängd lingon, blåbär m. fl. vildväxande arter.
Våra vägkanter fungerar som refuger för vilda växter som inte längre får plats i det allt effektivare jordbrukslandskapet. Små åkrar slås ihop till större fält och de obesådda åkerkanterna försvinner. Åkrar besprutas kanske med herbicider och insekticider, vilket sker mer sällan nu än tidigare. Man kan t. ex. se på blåklintens återkomst på många fält. Det verkar ske en omsvängning till ett mera naturvänligt tänkande.
Jag vet inte vad som har hänt, men i år hugger man inte vägkanterna mer än till en "slaghackebredd". Är det beroende på den rådande torkan eller beror det på något annat. Någon ansvarig får gärna kommentera!
Det har börjat dyka upp skyltar där det står "artrik vägkant" och där har inte slaghackan varit framme - än. Det kunde vara bra om det kom upp sådana skyltar på de flesta ställen vid vägsträckor där vägkanten blommar artrikt.
Jag skulle kunna tänka mig att även spara vägkanter som inte är artrika, men ovanligt vackra. Jag har ett exempel i Osby. En slänt, ned mot en väg, fylld med rödfibblor. Där växer inte, vad jag kan se. mycket annat. Där slår man de vackra blommorna och lämnar något som jag avstår att benämna. Jag hade mailkontakt med kommunen och fick svar på varför det klipptes, men jag förstår inte motivet.
Just nu är det inte så roligt att gå längs en vägkant och notera växterna där. Förra året vid denna tid fick jag följande resultat när jag gick en tur längs vägarna i Lommarp vid Vinslöv:
Bockrot, Småsporre, Klibbkorsört, Backvial, Kråkvicker, Vitväppling, Gråbinka, Kungsljus, Gullusern, Humlelusern, Mellanlusern, Smällglim, Baldersbrå, Gråbo, Vitblära, Oxtunga, Rågvallmo, Duvvicker, Palsternacka, Harkål, Åkerviol, Pipdån, Revormstörel, Fårtunga, Åkerförgätmigej, Svinmålla, Såpnejlika, Kirskål, Dunört, Björnbär, Gatkamomill och Krustistel. Förutom alla gräs.
Sammanfattning:
Det finns stora problem när det gäller trafik kontra natur. Men det finns ljusglimtar som den ändrade slåttern av vägkanterna och möjligheten att spara de mest artrika vägkanterna.
Helgen 20 - 21 juli.
Några smålandsbilder och annat.
Spinnaren själv.
Oxhuvudspinnarens larver.
Torkan kväser grödan, men inte ogräset.
Här blir inga blåbär!
Hönebo skifferbrott. Gaffelbräkentuvorna var helt uttorkade.
Helgeå vid Hallarum. Vackra bestånd av kungsbräken (Safsa).
Skylt som vi gärna ser längs vägkanten.
Den börjar bli mer och mer vanlig, dock inte i Hässleholm.
Har jag fel?
Loppstarren räknades på Åraslövs mosse.
735 stjälkar årets resultat.
Aldrig har väl stenbären varit så små.
Ett besök i sandområdet vid Nyehusen för att titta på pyrolor.
På bilderna: överblommad vitpyrola och ryl.
Sist en hjärtlig hälsning från badstranden.
Måndag den 23 juli.
Torka och skogsbränder jag minns.
Vakö myr.
Vi får gå 26 år tillbaka i tiden. Familjen var på orienteringstävling norr om Karlskrona. Vi campade mellan lördag och söndag. Röklukt började vi känna och ett tunt dis lade sig över oss. Det tog ett bra tag innan vi fick kännedom om varifrån röken kom. Vakö myr ligger ju så långt borta. Kunde det vara möjligt att rökens spridning kunde kännas på så långt avstånd. Nästan otroligt!
Bilden till vänster är tagen ett år efter branden, 22 augusti 1993. Det är förvånande hur pass snabbt växtlighet och djurliv kommer tillbaka till brandområdet. Många av arterna är pionjärer som är anpassade till att kolonisera störda områden. En del, både växter och djur, är till och med beroende av branden för sina möjligheter till förökning.
Tönder på södra Jylland.
Dagen är den 17 augusti 2010. Vi är nere vid Vadehavet på en campingtur. Vid Vadehavets grunda stränder samlas många flyttande fåglar. Ebbstränderna bjuder på rikligt med närande mat för fåglarna. Där går det bra att antingen övervintra eller att äta upp sig inför fortsatt flyttning. Särskilt vill vi se "sort sol". Det är när stararna bildar flockar på 10-tusentals flygandeindivider, ett verkligt skådespel.
I bilen har vi känt brandrök ett tag och senare blir solljuset ändrat. Ett konstigt dis kommer över oss. Radionyheterna bringar oss klarhet i vad det är som sker. Röken kommer från stora skogsbräder söder om Moskva. Röken har alltså transporterats över stora delar av Östeuropa. Helt otroligt!
Några stora skogsbränder på senare år:
1992 07 09 Brann de på Torsburgen på Gotland.
1999 08 01 Tyresta nära Stockholm.
2014 07 31 Branden i Västmanland, som var en riktig storbrand.
Frågan är: Kommer vi, om 10-20 år, ihåg 2018 när sommaren kom första veckan i maj och varade till...ja, det vet vi inte i skrivande stund.
Lördag den 28 Juli.
Några rader om övergödning och "vattenblomning".
Nu när varmluften pinar oss under större delen av dagen, så kan man få viss lindring antingen vid vatten eller inomhus bakom stängda fönster och dörrar. Efter skriverier i lokaltidningen om algblomning och badförbud väcktes min nyfikenhet och jag tog med mig planktonhåven till Finjasjön och efter genomsökning av två droppar vatten har jag ett antal bilder på de organismer som är vanliga i vattnet. Jag har inte möjlighet att artbestämma allt, men kan ändå ge en uppfattning om vad som finns i badvattnet.
Under torsdagen gjordes en utflykt till Helsingör och vid överfarten kunde algblomningen i "Sundet" dokumenteras.
På stora ytor låg flockar av alger/cyanobakterier.
Här är två bilder som visar hur vattnet såg ut där jag håvade.
När jag håvar plankton i Finjasjön tas alltid provet på samma ställe, vid Tormestorpsåns utlopp i Finjasjön. Det är alltså inte exakt vid badplatsen, men i detta fallet gör det nog inte någon större skillnad. Orsaken till att man inte skall bada och framför allt få i sig vatten med mycket cyanobakterier är att när dessa blir för talrika så börjar de producera gifter.
Utrustningen jag använt är en systemkamera med speciell optik samt ett enkelt ljusmikroskop.
Det visade sig att huvuddelen av organismerna var cyanobakterier. Det är alltså de som kan vara farliga att få i sig om man dricker vattnet. Algerna är en försvinnande liten andel av organismerna liksom djuren som till största delen utgjordes av kräftdjur.
Så kommer några bilder som visar en del av organismerna:
Tussen med gröna stavar, en mycket vanlig cyanobakterie (Aphanizomenon). Klotet är en koloni av cyanobakterien (Microcystis)
Här är en översiktsbild. Du känner igen Aphanizomenon och Microcystis kolonier till höger och längst ner. Spiralerna är cyanobakterien Anabaena.
Här kommer ytterligare en översiktsbild. Du känner igen cyanobakterirna.
Här är två bilder med små kräftdjur. På den högra bilden syns till vänster grönalgen Pediastrum.
De här tre bilderna visar på den otroliga variation i form som finns hos de vattenlevande djuren.
Fredag den 3 augusti.
Några tankar kring veckan som varit.
För tillfället sitter jag inomhus för att komma från den 32-gradiga värmen utomhus. Lukten av brandrök börjar bli påtaglig. Antagligen är det ett bromsande tåg som tänt gräset på banvallen.
Vad kan man göra för att kyla sig? Hemma kan vatten användas. Det går åt mycket värme när vatten avdunstar. Om man har en tröja på sig och håller den fuktig med en sprayflaska, så ger vattenavdunstningen en god avkylande effekt. Behöver avkylningen förstärkas sätter man på luftväxling från t. ex. en fläkt.
Det har blivit en del cyklande den senaste veckan och det har då skett antingen på morgonen före frukost eller på kvällen innan de blivit mörkt. En av favoritturerna har varit: Hemma, Fjärlöv, Sörby, Vinslöv och hem. En tur på ca 4 mil. Kameran har varit med ibland.
Silvermartorn och dvärgserradella.
Rundbalar i massor på de skördade fälten.
Ett nytt projekt när det gäller invasiva arter. Jag gör en enkel dokumentation.
Kanadensiskt gullris i mängd längs Rv21 och Parkslide i Galgbacken Hlm.
Jätteslide vid Rv21 S bron Röinge - Attarp.
Evas hemslöjd har fått ett tillskott i form av två stickade grytlappar.
GBFs floragrupp hade en träff vid Almaån. Området mellan dämmet och Slingra dig tittade vi på. Nere vid vattnet var det fortfarande grönt och friskt.
De flockblommiga arterna vattenmärke och sprängört jämfördes. Vi tittade på olika salixarter. Olvonets bär hade börjat få mognadens vackra röda färg. Fackelblomstret hade blommor kvar men synades det på närhåll så såg man att det håller på att vissna. Ute i vattnet sågs dyblad och det blommade som sig bör en sådan varm sommar som denna. Ute vid slingra dig var det fullt med små små flygande insekter, i hundratusental. Det visade sig att det var en art av dagsländor som hade betämt gemensam kläckningsdag.(Det kan ju vara praktiskt för ett så kortlivat liv som imago).
Vattenmärke växer i strandkanten. Får inte förväxlas med den giftiga sprängörten (ej på bild).
Från vänster:Fackelblomster, Dyblad (enbart honor) och de små dagsländorna.
Lördag den 4 augusti.
"En helt vanlig cykelutflykt".
Vi tog tåget till Höör. Efter en liten komplettering av matsäcken i konsumbutiken cyklade vi på mestadels fina lågtrafikerade vägar. Ungefärlig rutt var Höör - Hörby - Tollarp - Kristianstad. Mitt på dagen intogs den medhavda lunchen. Till Kristianstad kom vi så tidigt att det blev italiensk lunch, pasta och pizza. När vi kom ner till järnvägsstationen blev vi informerade om inställda tåg mot Hässleholm p. g. a. brand längs spåret. Efter tidigare erfarenheter med ersättningsbussar valde vi att bemästra den nu ganska friska motvinden. Under de två timmarnas cykling i motvinden intogs 2,5 liter vatten och vi var ändå törstiga vid hemkomsten. Hela turen var drygt 100 km och 6,5 timmar satt vi på sadeln.
Måndag den 6 augusti.
En cykeltur till Bromölla med minnen.
Jag såg bilder på Ivösjöns lågvatten och kände mig tvungen att ta en titt. Vinden var gynnsam så det tog bara 2 timmar att cykla. Ja, visst var vattenståndet lågt, mycket lågt. Intressant att se. Jag dokumenterade vid "Ångbåtsbryggan".
Badstranden vid Strandängsbadet.
Kaiting gick bra i den friska vinden. Säv på torra land.
Här vid bryggan lärde jag och många andra oss simma. Normalvattenstånd syns på sten till höger.
Det är fortfarande lika friskt och skönt nere vid vattnet.
Det var en bit ut till vattendjup att doppa sig i.
Efter besöket vid badplatsen tittade jag på den invallade bandyplanen, numera använd till annat. Tog vidare en titt på Strandängen. Där skötte jag vaktmästarsysslor ett par somrar under skoltiden. Det blev mycket gräs klippt på den tiden, både på idrottsplatsen och byns övriga parker.
Kanalen, den första grävda biten av Skräbeån, var sig inte lik från "den gamla tiden". Då var det tilläggsplatser för småbåtar längs nästan hela sträckan till bron med dämmet. Kanalens stränder ser på något sätt ovårdade ut. Nu byggs det höga hus, i och för sig inte fula, överallt.
In på Iföverkens gamla fabriksområde har ett paradis för de sportintresserade vuxit upp. Hallar och planer för alla de sporter. Vi i min årskull fick lära fotbollspelandets grunder bredvid planen vid Storgatan. De estetiska uttrycken på gamla fabriksbyggnader har blivit en fin permanent konstutställning. Nu är det mycket nytt som kommit till medan en del gammalt består. Det blev lite för mycket grusgångar och det blev för mycket för racerns tunna däck. Bakhjulspunka och ingen slang med. Fortsättningsvis blev det en fin promenad i byn. Lite längs Storgatan, Torget med ödlestatyn som avkalkades. Jag minns fullskalemodellen som jag var med om uppsättandet av. Brukshusen och Ivöhusen passerades. Vi bodde först på Fjälkingegatan 6 och flyttade sedan till Ågatan 11. Mellan och i dessa hus tillbringades större delan av barndomen. Ett minne var när jag klättrade upp på taket till ett av husen. Då blev mor inte glad. Ett annat var om jag minns rätt den 6/9 1957. Jag hade bråttom hem från stora lekplatsen och snavade på stengärdet, flög med ansiktet före ner på grusgången, halva ansiktet blev en sårskorpa och jag som skulle börja spela blockflöjt. Det gick inte!
Nybyggt vid sjöns utlopp. Idrottshallar och bollplaner.
Konst uppåt väggarna. Vackert!
Det numera gamla vattentornet står ännu. Dammen en "rest" av den gamla åfåran. Kan följas bort till kanalen.
En del, som Bröderna Anderssons, flyttar till nya lokaler, medan Ripps finns kvar.
Torgkiosken verkar bli större för varje gång jag ser den. Ödlorna knackas rena. Ett tidskrävande arbete.
Hotell Ivö. Lever det fortfarande? Det fina biblioteket är fyllt med aktivitet till bybors och utbölingars glädje.
Brukshusen pietetsfullt renoverade. Ivöhusen också ommålade sedan jag bodde där på 1960-talet.
Tiansgården ser välskött ut - hoppas att den används till det den var tänkt.